vädermannen.png 

Lundell: Den förbjudna mannen och vädret

En man, snart sextio, känd konstnär, kommer till sin gård nere på Österlen för att bomma igen och sälja. Han fastnar i ett snöoväder och blir kvar. Förpuppad i landskapets lugn med bäckar som forsar och tofsvipor i dimman väntar han på att bli flygfärdig. Han dricker för mycket, helst Chardonnay, och går långa promenader för att få rastlösheten och ledan ur blodet. Förhållandet med den betydligt yngre Lydia är på upphällningen. Hon är kvar i hans hus borta i Provence, men svarar inte i telefon.

För att tvinga sig på lusten att måla igen gör Georg Boell en deal med en gallerist från Göteborg. Så långt verkar hans liv relativt friktionsfritt, på gränsen till resignerat. Men lugnet är förstås bedrägligt.

På midsommarafton våldgästas han av författaren Monk och rockartisten X, båda med sommarhus i trakten. De tre kändisarna känner inte varandra särskilt väl och Georg vill fortsätta att ha det så, han behöver distansen, spjärnar emot men ser sig kapitulera. De käkar traditionellt sillbord och blir fulla, högljudda och fumligt kamratliga. Monk och X drar ett par linor kokain bakom Georgs rygg och försvinner iväg ner mot havet för att implodera (!) och Georg hamnar i säng med Monks unga flickvän Sofia. Det är början på en serie händelser som leder huvudpersonen i armarna på en jämnårig kvinna med gastkramande sexaptit, ger honom en dotter tillbaka och drar in honom i ett, för läsaren, lustförhöjande och tankeväckande dödsspel.

I Vädermannen, Ulf Lundells elfte roman sedan Jack 1976, återupplivas debutens skickliga växling mellan dagbok och kapitelberättande. Det här är en relationsroman om dragningskraft och attraktionslagar, eller som Lundell själv skriver: ”Det finns väder mellan människor också.”

Det handlar om mannen, om manlighet, i vår tid, i Sverige 2007, 2008, och om förlusten av manlighet, om ett jämställdhetstänkande vars intentioner kolliderat med dogmer och fanatism och ersatt lust och lek och nyfikenhet med gråzoner och avund. Men det handlar lika mycket om överkonsumtion och klimatförändringar, miljöhot, stormar och långa höstar och om åldrandet, skulden och gud och vinodling.

Det finns mycket att säga och än mer för läsaren att upptäcka i den här 390-sidiga romanen. Sexskildringarna är svettiga, språket friskt spänstigt rakt igenom och den lundellska humorn som man minns från ”Sömnen” och ”Kyssen” har fått ta sin givna plats.

Vädermannen är Ulf Lundells bästa och mest angelägna roman så här långt.

Författare: Ulf Lundell
Titel: Vädermannen
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivning: 22 maj 2008

Av Stefan Whilde 22 maj 2008 10:52