Spännande om Waterloo

Slaget om Waterloo har länge varit föremål för en slags ”landskamp” där författare i England och Frankrike, senare även Tyskland, tävlat med varandra i något som ofta är svårt att beskriva på något annat sätt än som patriotisk historieskrivning. Därför var det ett välkommet inslag när italienaren Alessandro Barbero kom med sin bok för ett par år sedan. Där skildras slaget välskrivet och neutralt. Den språkkunnige Barbero hade kunnat tillgodogöra sig en stor del av den aktuella forskningen i ämnet. Men en brist med denna bok var att endast själva slaget vid Waterloo behandlades. Slaget består ju egentligen av fyra slag: Ligny, Quatre Bras, Waterloo och Wavre.

Denna brist har inte Michael Tamelander bok ”Waterloo: Belgien 1815”, även den ett mer neutralt inslag i Waterloo-floran, och något så ovanligt som ett svenskt inslag i genren. Här skildras slaget ofta ur ett underrättelse- och sambandsperspektiv. Något som gör att domen över de deltagande fältherrarna blir lättare än vad som annars brukar bli fallet. Boken är en tegelsten med utsökta illustrationer och pedagogiska kartor. Det ibland svåröverskådliga myllret av människor och den litterära behandlingen av ämnet får mig ibland att tänka på ”Krig och fred”.

Boken har fiktiva inslag, där bl.a. dialogen vid möten har konstruerats utifrån vad som aktörerna kände till vid tillfället. Syftet är att nå andra läsargrupper än de som redan läser böcker i den militärhistoriska genren. Men läst på rätt sätt har boken något att erbjuda de flesta. Även den mest inbitne Waterloo-kännaren torde vara intresserad av vad den erfarne militärhistorikern Michael Tamelander anser hände på ett mer övergripande plan.

Av Torbjörn Aronsson 10 nov 2008 13:35