Bok: "Ett märkvärdigt barn: Gustaf III:s son"

Gustaf IV Adolf hamnar lätt i skuggan av stora föregångare och efterträdare. Nyligen har han blivit föremål för en bok av Christopher O'Regan. Detta är ingen bok man gärna lägger ifrån sig. Den bygger på en omfattande undersökning och förmår blåsa liv i källorna. En stor del ägnas åt Gustaf IV Adolf tillblivelse, de märkliga turerna kring Gustaf III:s och Sofia Magdalenas samliv och ryktena kring detta. Sedan får dopet stort utrymme, konflikten med adeln och uppväxten till det 14:e levnadsåret då Gustaf III mördas. Därefter ett hopp till de sorgliga åren i exil, årtionden senare, med återblickar på tiden som regent.

Författaren har gjort djupdykningar i arkiv, och skildrar trovärdigt miljöerna och omständigheterna kring Gustaf IV Adolfs uppväxt och uppfostran. Som var ogynnsamma och olämpliga ur ett modernt synsätt. Vad jag saknar är mer av ett jämförande perspektiv - hur såg denna uppfostran ut i jämförelse med andra samtida blivande furstars? Kanske var Gustaf IV Adolf inte ett så märkvärdigt barn i ett sådant perspektiv.

Vidare tar författaren klart ställning mot hertig Karl (sedermera Karl XIII) och kretsen kring denne. Hertig Karl, som fortfarande väntar på sin biografi, skildras som en farlig intrigant, missnöjd med att vara den ständige tvåan. Han ser chansen till makten vid Gustaf III:s död och tar inte avstånd från dem som planerat mordet. Om denna bild av hertig Karl stämmer undrar man varför han inte tog denna chans utan överlät så mycket av makten till andra under Gustaf IV Adolfs förmyndarår. Detta får inget tillfredsställande svar i boken.

Även om författaren tagit del av många olika källor som berikar framställningen är det oklart hur han förhållit sig kritiskt till många av dem. Av litteraturförteckningen att döma har både John Browns och Herman Lindqvists skildringar använts. Den förre vet man inte bestämt vem det egentligen var, och hans hovkrönika har av Sten Carlsson betecknats som oanvändbar. O´Regan har heller inte tagit del av all relevant litteratur. Med viss förvåning kan man notera att det varken hänvisas till Mikael Alms undersökning av gustaviansk retorik, Stig Ramels Armfelt-biografi eller till Svenskt biografiskt lexikon.

Inflytandet från Herman Lindqvist märks kanske i O´Regans beskrivning av Gustaf IV Adolf som känslostyrd, särskild i sitt förhållningssätt till Napoleon. Med religiösa undertoner ska han i sin politik styrts av ett blint hat mot Napoleon som för honom förkroppsligade den franska revolutionen och de krafter som ledde till mordet på fadern. Denna bild var populär efter 1809 års revolution eftersom den motiverade regimförändringen, men har senare korrigerats betydligt av historiker som Sam Clason och Sten Carlsson.

En särskild uppmärksamhet visas även Gustaf IV Adolfs intresse för Karl XII. Att han vid tillfällen försökte efterlikna dennes fysiska gestalt ska ha uppfattats som sinnesförvirrat av omgivningen. Åter saknas här ett jämförande och kritiskt perspektiv. Liknande maskerader, identifikationer och hänvisningar till historiska gestalter utfördes i samtiden av andra monarker och av fadern Gustaf III.

Dessa invändningar till trots har O´Regan åstadkommit en läsvärd bok med stämningsvärden, som kan ses som en intresseväckande inledning till periodens historia. Den hade med fördel kunnat bli mer av ett praktverk, med porträtt, bilder och skisser över de miljöer som skildras.

Av Torbjörn Aronsson 25 nov 2008 15:05