"Gömda"-bråket för dummies

Liza Marklund och hennes böcker "Gömda" och "Asyl", och huruvida de är sanna berättelser eller inte, är troligen den just nu mest mediebevakade frågan i Sverige. Ändå verkar massmedia inte riktigt förstå helheten. Jag ska göra ett försök att sammanfatta den.

- Liza Marklund arbetar hösten 1991 som nattreporter på Expressen när hon får ett samtal från Elisabeth Hermon, som då driver Stiftelsen Trossen, en organisation som gömmer undan och raderar förföljda personer ur alla offentliga register.

- Under 1992 tar en kvinna som senare kom att kalla sig Mia Eriksson kontakt med Hermon och ber om att tillsammans med sin familj få bo i något av Trossens hem under en tid.

- Den 26 oktober 1992 är Hermon på bild på Expressens löpsedel och förstasida med namn och krigsrubriken "’ÄNGELN’ SOM LURAR MORDHOTADE KVINNOR". Inne i tidningen hängs Hermon ut av Liza Marklund på tre helsidor, som värsta sortens skojare. Expressen fortsätter i ytterligare två dagar, med tre helsidor den 27 och två sidor den 28 oktober. Det är Mia Eriksson som är källan till de uppgifter som Liza Marklund publicerar i Expressen.

- Stiftelsen Trossens verksamhet läggs ner eftersom ingen längre, efter uthängningen i Expressen vill ha med den att göra. En förundersökning om Trossen inleds av Polisen i Fittja utanför Stockholm.

- Hermon stämmer Expressen med advokat Leif Silbersky som biträde och får ett skadestånd av Expressen på 110,000 kronor. Liza Marklund lämnar Expressen i osämja med redaktionsledningen.

- Den 23 september 1993 kommer ett beslut från Åklagarmyndigheten i Huddinge med beskedet "Gjord utredning ger inte belägg för att Elisabeth Lönnberg-Hermon (hennes dåvarande efternamn, red anm) förfarit bedrägligt med sin verksamhet i stiftelsen Trossen. Förundersökningen skall därför nedläggas."

- 1995 utkommer Mia Eriksson och Liza Marklund med boken "Gömda - En sann historia", som handlar om hur Mia Eriksson träffar en libanesisk flykting, "Mannen med de svarta ögonen", som börjar misshandla och förfölja henne till den grad att hon måste lämna Sverige. Monica Antonsson är en av de journalister som träffar Mia för att intervjua henne om boken. Mia hävdar att hon har flytt till Chile och får under sitt besök i Sverige, med Antonssons hjälp, träffa framträdande riksdagsledamöter som är beredda att kräva att regeringen ska tillförsäkra henne säkerhet i sitt hemland, Sverige.

- "Gömda" på Bonniers förlag och med Mia Eriksson som författare på omslaget och Marklund som "medförfattare" blir ingen säljsuccé, men Liza Marklund fortsätter på sin inslagna författarbana och skriver bl a thrillern "Paradiset", i vilken hon tydligt fortsätter hävda att Trossen lurar utsatta kvinnor och sociala myndigheter.

- När Liza Marklund byter förlag 1999 till Piratförlaget har hon hunnit bli en bästsäljande författare. Piratförlaget beslutar att ge ut "Gömda" igen som pocket och med Liza Marklunds namn på omslaget. Nu tar försäljningen fart och boken blir en fantastisk succé med ca 750,000 sålda ex.

- 2004 kommer så uppföljaren till "Gömda", "Asyl - den sanna fortsättningen på Gömda". I Asyl hängs nu Elisabeth Hermon ut igen, precis som i de bevisat felaktiga Expressenreportagen 12 år tidigare.

- 2006 kommer Mia till Sverige igen och Monica Antonsson gör en intervju för Allas Veckotidning. Plötsligt ringer en person, som har läst intervjun, till redaktionen och presenterar sig som Mias man som hon hade ett förhållande med före "Mannen med det svarta ögonen": "Nu får det vara slut på de här lögnaktiga skriverierna" säger han. "Vi har försökt nå ut med den egentliga sanningen i alla år men det är ingen som vill lyssna på oss" fortsätter mannen och avslöjar rakt av att den under alla år så hemliga småstaden i "Gömda" är Oxelösund och där bor han med sin nya fru och hans och Mias son, Mikael, som aldrig har nämnts i varken "Gömda" eller "Asyl". Där bor även "Mannen med de svarta ögonen" som egentligen heter Osama.

- Monica Antonsson bestämmer sig för att ta sig an storyn och under två år arbetar hon med boken "Mia - sanningen om Gömda" där hon på mängder av punkter finner att "Gömda" inte alls är en sann historia. Bland annat upptäcker hon att "Anders från Norrland" egentligen heter Luis och är chilenare och att han har blivit dömt till ett års fängelse för grov misshandel, efter att ha kört över "Mannen med de svarta ögonen" med bil. Plötsligt framstår den berättade historien i "Gömda" för Monica Antonsson som osann på det mest centrala punkterna. Antonsson finner att Osama har dömts till sammanlagt en månads fängelse för tre fall av misshandel av Mia, varav ett "ringa", men det är ingenting mot de bestialiska, ständigt upprepade extrema och systematiserade övergrepp på Mia som beskrivs i Gömda. Och skälet till att Mia blir tvungen att fly Oxelösund verkar ha helt andra skäl än de som "Gömda" beskriver och som är hela ryggraden i boken.

På grund av historiens natur finns det uppgifter som är skyddade. Det gäller utsatta personer som sökte hjälp hos Trossen och det gäller skälen till hur Mia och hennes chilenske man kunde få Asyl i USA.

********

Mina reflektioner:

- Självklart tror man att en bok som kallas "en sann historia" är sann, inte i "minsta detalj", så klart som Liza Marklund säger, men i allt väsentligt.

- På basis av Mia Erikssons spaning när hon bodde i ett av Trossens hus 1992, gjorde Liza Marklund ett bevisat osant jättereportage i Expressen som kostade henne jobbet på Expressen och hennes arbetsgivare 110,000 kr i skadestånd. Borde inte Liza Marklund efter det ha ifrågasatt Mia Erikssons trovärdighet som uppgiftslämnare? Istället skriver hon tre hela böcker under loppet av 12 år baserat på samma Mia Erikssons uppgifter. Trossen som bedräglig verksamhet återkommer hon till i två av böckerna, "Paradiset" och "Asyl".

- Liza Marklund försvarar sig i en intervju i TV4 med Anders Pihlblad med att böckerna "Gömda" och "Asyl" bygger på grundstenar som i sin tur baserar sig på myndighetsbeslut. Hur ser Liza Marklund då på myndighetsbeslutet från 1993 om att stiftelsen Trossen inte var bedräglig och att förundersökningen om den skulle läggas ner?

Av Carl Olof Schlyter, Chefred Sourze 20 jan 2009 15:18