BETALNINGEN

Sanna satte på sig lurarna och drog på musiken på hög volym innan hon reste sig upp från skrivbordet som den senaste timmen varit hennes studieplats.

Vilken tur att skolan hade kvällsöppet så att hon kunde få lugnet som behövdes för att klara läxorna.
Hennes två vilda småsyskon gjorde att hemmet såg ut som en tyfon dragit fram, och trots att Sanna hade eget rum fick hon inte vara ifred. ”Sanna, vill du leka med oss?” lät det ofta från treåriga Emelie som nog var den som var ihärdigast och gärna ville sitta i hennes knä.
Mamma Bea fångade för det mesta de små i sin famn precis innan de steg in, och förmanade dem strängt. ”Låt nu Sanna vara ifred, ni kan leka själva.”
Fyraåriga Simon ville hellre leka med sina älskade bilar och höll sig därifrån, men lockades då och då till rummet av Emelies skratt.

Nu började höstlöven singla från träden, och allt gick i orange. Den här tiden tyckte Sanna nästan var den bästa. Det var så skönt att kränga på sig en tjocktröja och ett par varma gosiga kängor innan man gick till skolan, och allt prat om bantning och snygga klänningar stannade av.

Hon var en söt tjej med några få kilon för mycket. ”Det där är bara valpfett som rinner av dig på ett kick när du passerat arton.” sade hennes mamma och nöp henne i den runda kinden. De långa benen som nog var ett arv efter hennes mormor bådade om att hon skulle bli en lång tjej, och Sanna brukade suktande titta på fotografierna på henne när hon gått som modell. ”Tror du att jag blir lika lång som dig och mormor?” frågade hon längtande sin mamma som mindes sin egen oro när hon var ung. ”Klart du gör, kan du vara snäll och se efter Simon och Emelie när jag tar tvätten?” Med sina långa kalvben tog mamman de få stegen nerför trappan och hängde sjungande upp tvätten som luktade sommar.

Sanna knäppte noga igen jackan och virade den hemstickade halsduken runt sin hals, sedan öppnade hon de tunga dörrarna för att snabbt ta den gamla stentrappan i några kliv. Först hade hon tänkt åka på det breda trappräcket resten av biten ner, men besinnade sig. ”Jag fyller arton nästa månad, och måste väl försöka bli lite mer vuxen.” sade hon högt för sig själv och gick med glada hoppande steg nedför trappan.

Nedanför den började en slingrande väg som ledde in i den lilla parken som omgärdade skolan, och för att komma hem till sig var hon tvungen att gå genom ett litet skogsparti, men man kunde hela tiden se skolan eftersom den låg på en höjd, och det kändes tryggt.
Plötsligt ringde mobilen och hon plockade upp den rosa kittytelefonen och såg några okända siffror. ”Hallå?” Det var alldeles tyst i luren, men hon kunde höra lätta andetag. ”Hallå? Vem är det?” Mörkret runt henne kändes hotfullt och kompakt. Hon drog den tjocka jackan lite tätare runt sig och tittade i väskan om larmet hon fått av sin farmor låg kvar. Eftersom det var mörkt såg hon ingenting och med trevande fingrar letade hon runt i väskan utan annat resultat än ett gammalt läppstift med nästan samma form som larmet.”Attans! Mumlade hon för sig själv och fortsatte desperat jakten i väskan.

Plötsligt kände hon två armar runt sin kropp och Sanna försökte klösa förövaren, men hans grova skinnjacka försvårade det hela. Hon riktade en kraftig spark bakåt mellan benen på honom och hörde att hon träffade, men hennes krafter räckte inte riktigt till. ”Din jävla hora vad faan gör du?” Sanna kände igen rösten och blev rädd. Det var en av de så kallade gangstrarna på skolan som stod bakom henne och hon visste att han var stark.
”Släpp mig!” sade hon med bestämd röst, och hoppades att han inte skulle höra skräcken i den. ”Släpp mig för faan!” Greppet lossades lite och hon försökte skaka sig loss från honom utan framgång. Han tog tag i den grova dragkedjan på jackan hon bar och drog ner den med ett ritschande.

Sanna hörde att pojken öppnade sitt bälte och kände hans byxor glida ner. Med ett ryck slet han ner hennes byxor och började sedan gräva i hennes underliv med ovarsamma rörelser. Efter ett tag drog han bort handen för att sniffa på den och tryckte sedan med ett vrål in sin lem i hennes orörda hemlighet. Stora tårar rann på hennes kinder och hon grät tyst när han fullbordade våldtäkten som var över på några minuter.
Hennes byxor låg i en hög nere vid fötterna och jackan hade blivit skitig av trädet som han hade tryckt henne mot. Pojken satte snabbt på sig sina byxor och stirrade med galen blick mot henne medan han hötte med sitt finger. ”Det här är bara början, sådana som du förtjänar ingen kärlek. Horor är ni allihop, och om du inte ger mig 500 spänn i månaden fortsätter jag”. Han samlade ihop sina saker och gick sedan lugnt iväg.

Sanna torkade av sig sperman som blandats med hennes blod med en servett och klädde långsamt på sig för att sedan skynda sig hem för att där kasta sig in i en dusch.

Hon satte sig ner i duschkabinen och lät tårarna flöda. Smärtan i sig var inte så stor, men kränkningen och skräcken hon kände var oöverstiglig. Sanna undrade varför han utsett henne till offer, och det enda som kunde vara orsaken var hennes färg.
Hon drog med fingrarna över sin ebenholtsfärgade kropp och stannade vid håret som var en enda röra av glödande spiraler i rött och svart. Hon mindes mammans blick när hon kommit hem efter att slingorna gjorts och orden hon sagt. ”Skäms du för oss? Varför i all världen har du färgat håret så där?” Sanna hade stammande försökt förklara att alla andra i klassen gjorde så. Att det var mode bland unga. Mamman hade fnyst och mumlande ryckt på axlarna innan hon lämnade rummet.


Efter duschen kändes det lite bättre, men hon hade ont i underlivet och hämtade en ispåse nere i köket som hon använde.
Plötsligt ringde hennes mobil och det okända numret lyste mot henne igen. ”Ja hallå.” Dödstystnad förutom andetagen. ”Hallå! Vem är det?” En känd röst som gav henne rysningar hördes i luren. ”Hej min lilla hora, visst var det skönt idag? Ha, ha, nåväl om du nu mot förmodan inte tyckte det är det bäst att du fixar stålar till mig. Senast den 25:e vill jag ha dem. Ha en bra kväll!” Han lade på och Sanna tryckte snabbt igen mobilen. Var skulle hon få femhundra kronor ifrån? Hennes tankar gick runt, runt tills hon blev alldeles yr och lade sig ner på soffan i vardagsrummet för att fundera.

Hon somnade till och vaknade av att pappan kom in. ”Hej hjärtat! Var är mamma och ungarna?” Sanna nickade mot bordet där det låg ett ritblock med text skriven i all hast. ”Hon och de andra har gått till grannen på kalas, men de kommer nog när som helst. Klockan är ju mer än läggdags för småttingarna.
Pappan vände sig till sin dotter och log ”Hur har din dag varit då? Förresten när får vi träffa din pojkvän? Jag hörde det ryktas om att du träffar en kille från skolan.” Sanna vände sig mot ytterdörren som öppnades och sade ”Äsch, vi är bara vänner, ingenting annat. Jag tänkte vänta med sådant där.” Han klappade på hennes arm och gick ut i hallen för att hjälpa till med barnen som var stökiga av trötthet.
De vanliga kvällssysslorna tog vid och ingen av föräldrarna såg Sannas ledsenhet, och hon hade redan beslutat sig för att inget säga.

Dagarna gick och trots att Sanna febrilt sökte något sätt att få in pengar saknades det flera hundra när dagen för utbetalningen kom. På morgonen innan hon gick till skolan klättrade Sanna upp på pallen i köket och sträckte sig efter hushållskasseburken som var fylld av sedlar. ”Mamma dödar mig om hon märker att jag stjäl, men vad skall jag göra?” sade Sanna för sig själv medan hon räknade sedlarna hon tagit och stoppade dem i innerfickan på sin jacka. Svettig av nervositet strök hon på deoderant under armarna innan hon efter ett snabbt hejdå lämnade lägenheten.

”Hoppas, hoppas att han inte är där.” mumlade hon för sig själv när hon var på väg in i skolan.
”Hej du!” ropade en röst, och kalla kårar gick över hennes rygg. ”Hur har det gått? Blir det ett ligg eller har du pengarna?” Sannas händer blev svettiga och rösten ville inte riktigt bära när hon svarade honom. ”Jag har pengarna, men nu kan jag inte ge dig mer. Jag har ju inget jobb, och veckopengen (hon skrattade ett glädjelöst skratt) den är bara på några hundralappar. Snälla, kan du inte ge dig? Jag lovar att inte tala om för någon vad du gjort.”
Han vände sina klart blå ögon mot Sandra och det lät som en morrning när han talade. ”Pengarna eller ett ligg, det är bara att välja.” Pojken vände sig åt motsatt håll och rörde sitt ena finger.

Ett gäng killar som stått en bit ifrån kom fram när han vinkade till sig dem och hon kände igen några som gick i hennes parallellklass. ”Vad säger ni grabbar? En svart liten lakritsklubba eller hur?” Han svepte med handen framför Sanna och vred runt henne som en nickedocka, sedan klatschade han henne i baken och skickade iväg henne därifrån. ”femhundra spänn den tjugofemte, annars…!” ropade han efter Sanna när hon rusade därifrån med tårarna innanför ögonlocken och ett hjärta som hotade att hoppa ur kroppen. Hennes väska slog mot den smala höften och innehållet skramlade runt. Varför hände det här henne? Hon kände ju dem inte ens.

All oro gjorde att kilona rasade och hennes föräldrar frågade oroligt gång på gång om de kunde göra något. ”Är det så jobbigt i skolan?” sade hennes pappa en dag och drog handen genom sitt glesa hår. ”Kan vi hjälpa dig med något? Din farbror som jobbar som ingenjör kan kanske hjälpa till med matten som du får traggla så mycket med?” lade han till och lade sin ena hand på hennes axel.
Sanna skakade på huvudet och lutade sig in i pappans famn. ” Det är lugnt, jag klarar mig. Det verkar som om jag fått en elak förkylning som härjar i min kropp just nu och jag har ont i hela kroppen.” Sanna låtsades nysa och drog med handen över näsan som om hon snorade. Pappan pussade sin äldsta dotter på huvudet innan han återgick till sin kvällstidning.” Jag gör allt för dig, det vet du. Tveka inte att vända dig till oss.” Han tittade bekymrat över tidningen på sin avmagrade dotter och drog med handen över de djupa rynkorna i pannan.”Lova mig det.” sade pappan innan han tveksamt återvände till tidningen.

Veckorna gick fort, och snön kom med vackra singlande kristaller som lade sig i hög.
Alla människor klädde på sig tjocka byltiga jackor mössor i alla de färger toppade paketet.
Skidorna togs fram och Sanna åkte långa sträckor varje dag efter jobbet. Svettig och högröd i ansiktet tog hon sedan en dusch och tårarna föll tillsammans med vattnet för att sedan slukas av avloppet. Pressen på henne resulterade till slut i sömnbrist och stora svarta ringar prydde hennes ögon som var torra och fnasiga av det nattliga gråtandet i kudden.
När dagen för utbetalningen kom och Sanna inte fått ihop mer än några hundra funderade hon först på att stanna hemma, men besinnade sig och rusade iväg i sista sekunden.

Utanför porten stötte hon på sin fiende och med våldsamt tickande hjärta insåg hon att han inte hade tänkt lämna henne ifred. ”Stick!” sade Sanna och försökte tränga sig in genom dörren.
Han skrattade överlägset och tog ett hårt grepp runt hennes arm. ”Kom nu lilla gumman så skall du få vara med på lite skoj.” Hon följde motvilligt med honom medan hon spanade efter någon äldre elev eller en lärare som kunde hjälpa henne, men gården var tom sånär på några enstaka elever här och där. Han manade på henne, och hon drog jackan ännu tätare intill sin kropp som hade börjat skaka av skräck inför vad som väntade.
Killen öppnade dörren på den gamla halvruckliga ladan som stod jämte skogen och puttade in henne.

Innanför var mörkret kompakt, men hon hörde andetag från flera håll och förstod att det var flera som stod därinne.
När han med ett hårt ryck drog upp hennes dragkedja på jackan och slet upp hennes tröja för att blotta de näpet uppåtgående brösten hörde hon att andetagen på honom och de andra blev tunga och någon flämtade till
En smal, lång gestalt lösgjorde sig ur mörkret och kom fram till henne. ”Vilken vacker kropp du har. Får jag smaka?” Killen böjde sig ner mot hennes ena bröst och tog det i munnen innan hon hann svara, och sög sedan smackande på det. ”Vill ni testa killar? Hon smakar faan i mig jordgubbe”. Ytterligare en gestalt kom fram mot henne och han sade med hes röst. ”Det smakar inte lakrits då?” Varvid en skrattsalva utlöstes bland församlingen.
Den nyanlända satte sig på huk och drog sakta ner dragkedjan på hennes jeans som var så tajta att han fick ta i ordentligt innan de gled ner. ”Grabbar kolla här! Hennes murvhår är becksvart.” Han tryckte in sin skitiga hand i hennes heliga och Sanna stönade till. ”Hörde ni grabbar? Horan njuter av vår behandling. Nå, vem vill vara den förste?” Killen drog ner hennes rosaprickiga trosor och böjde henne över en rostig bil som stod i ladan. Han greppade hennes mörka ostyriga hår och höll det tills en skugga kom över golvet. ”Jag vill gärna testa ludret,” sade han och knäppte snabbt upp sina byxor för att fullborda sin gärning
När han var klar slängde han Sanna åt sidan och spottade på henne. ”Faan, hon är trång den lilla horan, skönt som faan. Vem vill vara näste man?”

Diffust som i en dröm hörde Sanna röster och hennes kropp slängdes hit och dit för att med jämna mellanrum få ett glödande spett inkört i sig. Hon kände att låren var rispade av något och mellan hennes ben rann sperma som
fortfarande var varm. Hela tiden såg hon olika ansikten i den spräckta glasrutan på bilen och lovade sig själv att minnas vartenda ett. Till slut orkade hennes kropp inte längre, och hon svimmade av.

När hon vaknade av att hon frös var ladan tom och hon kunde bara höra någon spela fotboll på skolgården som låg några meter ifrån. Hela hennes kropp värkte, och när hon försökte dra upp byxorna fann hon att de var fyllda av blod och gammal stel sperma. Sanna snyftade till och slet av sig byxorna helt, sedan letade hon upp sina skor och drog på sig den långa tjocka jackan som dolde nästan hela hennes kropp.
Haltande och gråtande smög hon iväg genom skogen och hem. Hela hennes kropp skakade av köld och chock.

När ytterdörren slog igen hörde hon sin pappas röst. ”Hallå! Vem är det?” Samtidigt pep hennes mobil till och hon såg att hennes fiende skickat ett sms. Med skakande händer öppnade hon mobilen och läste raderna han skrivit. ”Berättar du är du dödens! Samma tid nästa månad, ha,ha”
Pappan som hört hennes gråt kom ut i hallen och tog hennes ansikte i sin hand. ”Men lilla, lilla gumman, vad är det som har hänt?” Storgråtande och fortfarande med intorkat blod i sitt ansikte berättade Sanna vad som hänt, och såg sin fars ansikte skifta från vitt till grått till svart under tiden som hon talade. När hon pratat klart reste han sig upp, satte på sig sina skor och jacka för att sedan smälla igen dörren när han lämnade huset.

Sanna visste inte vad hon skulle göra, men kände att hon måste bli ren och klev in med kläderna på i duschen. Plötsligt hulkade hon till och skyndade sig till toaletten för att spy. Eftersom inga tårar fanns kvar drog hon av sig de våta kläderna och lade sig tyst i sängen och glodde rätt ut i ingenting. Slut i själen, kroppen och psyket.

Hennes pappa däremot ångade av energi. Hans ilska gjorde att han såg svart och när skolgårdens välbekanta hus tornade upp sig kände han sig som en oövervinnlig soldat, lika stolt som han varit i sitt hemland. Nu jävlar skulle han få den där idioten som skändat hans stackars, stackars älskade barn. En bräda som slängts ner från bygget intill plockades upp och spiken som satt i dess ände studerades med nöjd min. Nu skulle han få.
”Vem är Lars Persson? Visa mig!” Pappan stormade fram till två elever som satt i godan ro och talade om sådant som ungdomar gör. ”Visa mig! NU!” Rädda för grymheten de såg i hans ögon pekade de bort mot skolans toalett. ”Han gick precis in där.”
Lars som precis stängde dörren till toaletten såg en nästan svart man som stod med en bräda i högsta hugg och förstod att det var fara på färde. ”Jäklar!” svor han till och sprang så fort han kunde mot skogen.
Sannas pappa såg i ögonvrån den bortflyende pojken och rusade snabbt efter. Med ett snabbt dunkande hjärta och tunga andetag som var nästan blodfyllda sprang han till slut ifatt sin dotters förövare.

”Är det du som är Lars Persson?” Han flåsade och hans huvud dunkade av värken som var hans ständige följeslagare efter kriget som varit i hans land. ”Nå, svara!” Han hötte med brädan och siktade noga in sig på var han skulle slå. ”Smasch!” Ljudet av ben som krossades ekade över gläntan de stannat i. ”NEJ! Låt bli mig!” skrek pojken med blodfylld mun. ”Jaha , lika mycket som du lät min dotter vara ifred då, eller?” Han slog till den nu liggande pojken med brädan och spiken rev upp långa sår i hans ansikte. ”Hur faan kunde du? Vad i helvete finns i din sjuka hjärna?” Slagen var hårda och blodet sprutade åt alla håll. Pappan själv var täckt av blod från topp till tå. ”I mitt land hade du blivit dödad din jävla idiot. Vi ser upp till våra kvinnor och behandlar dem väl, men i det här skitlandet behandlar ni dem som skit. Förbannade jävla idiot. Här får du, och här, och här.”

När ilskan ebbat ut och han insett vad han gjort var det redan för sent. Pojken tittade på pappan med oseende blick och hans kropp låg i fosterställning med blodet rinnande.
Sannas pappa tog upp mobilen och slog numret till polisen som snart var där.
Med handbojor på fördes pappan till häktet av polismän som hemligt såg upp till honom för det han gjort. Vilken far skulle inte vilja göra som han gjort? Hans dotter var det käraste han hade, och insikten om vad som försigått och hennes svåra situation hade fått allt att svartna. Hjärtat var fyllt av sorg, men inte över det han gjort utan över att han inte kunnat förhindra hans dotters smärta.

Sanna reste sig upp och mötte sin mamma i ytterdörren när hon kom hem.
”Pappa sitter i fängelse, vet du det?” Hon lade armarna runt sin dotter och kramade henne hårt, hårt.
Livet i deras hemland hade varit stundtals tufft och idag kändes det ändå som om det varit lätta tider. Hon suckade och smekte Sanna över kinden som var urgröpt av den ofrivilliga svälten. ”Hur mår du min ängel? Vill du ha något att äta?” Småsyskonen klättrade upp i Sannas ansikte och kramade henne medan de skrattande kivades med varandra.

Några månader senare kom domen mot pappan och eftersom händelsen varit som den var fick han ett mildare straff. Sanna mådde mycket dåligt och var bara skinn och ben. Hon var ofta spysjuk och till slut gjorde hon ett graviditetstest i smyg. Hennes mamma skulle inte klara av mer sorger, och Sanna satt med tummarna i hårt grepp med förhoppningen att det var falskt alarm.
Stickan visade ett klart och tydligt plus. Efter ytterligare tre tester var saken klar, Sanna var gravid med någon av sina förövare, och hon hade ingen aning med vem. Hon funderade fram och tillbaka på hur hon skulle göra, och fann ingen annan råd än det hon nu skulle göra.
Sanna ställde sig på den rangliga stolen efter att ha knutit repet runt vattenledningen som gick uppe i taket, sedan sparkade hon undan den efter att ha lagt snaran runt sin hals.
Det sista Sanna såg var skoltoalettens vita kakel

Av anitha östlund 29 dec 2009 10:50