Så idag kom den äntligen, och ivrigt sliter jag upp den bruna wellpappförpackningen och öppnar den. Boken gör det lite knarrande ljudet, som böcker gör när de är nya och ryggen inte blivit vikt tidigare. Jag öppnade omslaget och andades in djupt, med näsan och ner, hela vägen till diafragman. Den luktade lite som torkat skrivarbläck och trä. Ganska uppenbart att det är vad en bok luktar, men trots alla böcker som jag tummat igenom, alla böcker jag släpat med mig på resor eller någon annanstans hade jag inte tänkt på doften av en ny bok. Och det är lite speciellt, som en ny vänskap eller värdig fiende, beroende på om man gillar boken eller inte.
För alla böcker är ju inte bra. I en underbar värld där alla Hollywood filmer är originella och man inte zappade mellan tio radiokanaler för att slippa höra samma låt som alla kanalerna har spelat den senaste veckan, utan i en värld där den första kanalen man slog på var det något nytt, som man gillade. I den världen vore alla böcker värda sin vikt i guld, men tyvärr är det inte så.
Men vi läser igen, jag ser det på tågen och på bussarna, till och från lägger kidsen till och med ner sina Iphones och tar upp en bok. Och det får mig att le, lite grand. Sen tänker jag ”kanske världen inte kommer att gå åt helvete i alla fall”.
Livet blir lätt stressigt och ofta känns det som om man glömmer allt som är viktigt på vägen, men det är vid sådana tillfällen som en ny bok gör all skillnad.
| Krönika Av |
| Av Anders Hansson, 26 aug '10 13:59 kommentarer |
| Porträtt Av Diana Falheim, 22 jan '10 09:35 kommentarer |
| Recension Av Manna, 04 jan '10 07:57 kommentarer |
Författare:
Stefan Lachmann
Krönika, Publicerad: 01 feb '10 12:02
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Länk till artikeln: