Känner du på dig att ojämlikhet är socialt nedbrytande? Kan det vara så att jämlikhet är mer än bara ett vackert ideal, utan faktiskt något värt att sträva efter, något som vore bra för hela samhället? Enligt Richard Wilkinson, professor i epidemiologi, och Kate Pickett, epidemiolog även hon, är det verkligen så. Jämlikhet är inte endast en känsla av rätt och fel, utan Wilkinson och Pickett har i boken ”Jämlikhetsanden” (”The Spirit Level”) sammanställt data som visar att mer jämlika samhällen är bättre än ojämlika.
I lördags besökte Richard Wilkinson ABF i Stockholm för att föreläsa om vad han och Pickett kommit fram till i ”Jämlikhetsanden”. Med tanke på att det var en hel del dök upp för att lyssna, verkar det som om många är intresserade av hans forskning. Kanske beror det på att vi på ledarplats i majoriteten av landets största tidningar får höra att ojämlikhet är bra och skapar incitament till ekonomisk tillväxt. Så länge allas inkomster ökar gör det inget om de rikaste ökar sina flera gånger mer än alla andra. Samtidigt har flera av oss, med Wilkinsons ord ”en intuition att jämlika samhällen är bättre samhällen att leva i”, och vi oroas över kraven på ekonomisk tillväxt samtidigt som klimatförändringarna ställer krav på ekologiskt hållbara samhällen.
Wilkinson menar att de rika länderna nu uppnått vad man kan uppnå med ekonomisk tillväxt. Vad vi nu behöver för att må bättre och få det bättre är mer jämlika samhällen. Att stoppa den ekonomiska tillväxten ska enligt Wilkinson inte innebära att vi kommer låta vår innovationsförmåga eller den teknologiska utvecklingen att stanna av. Istället ska vi låta innovation och teknologisk utveckling leda till mer fritid. Färre arbetstimmar istället för ökad konsumtion, vilket är extra viktigt nu när globala klimatförändringar hotar oss.
På föreläsningen och i boken understöds detta med fakta och siffror från OECD, FN:s Human Development Report och flera andra allmänt accepterade institut för statistikinsamling. En av de mer intressanta upptäckter som Wilkinson och Pickett gjort är att det inte enbart är de fattigaste i ett land som tjänar på mer jämlikhet, utan alla. Även de rikaste mår bättre av att leva i mer jämlika samhällen än ojämlika.
På punkt efter punkt presterar den fattigaste delen av befolkningen i jämlika samhällen bättre än fattiga i ojämlika. Och detsamma gäller för rika i jämlika samhällen i jämförelse med rika i mer ojämlika. Förväntad livslängd, genomsnittligt resultat i matematik och läsförmåga, förtroende och social mobilitet. Dessa och fler faktorer har högre värden i mer jämlika samhällen. Spädbarnsdödlighet, självmord, andel av befolkningen som sitter i fängelse, fetma, mentala sjukdomar, drog- och alkoholberoende. Dessa och fler faktorer har lägre värden i mer jämlika samhällen.
Vad är det då som gör samhällen så känsliga för ojämlikhet? En viktig faktor som Wilkinson och Pickett pekar på är den psykosociala. Hur man känner sig inför sin situation och hur mycket viktigare det är med status och statussymboler (konsumtion) i ojämlika samhällen. Hur känslan av att inte vara värdefull, och tvivel över sin förmåga lättare drabbar en i samhällen som är ojämlika och där man under sin uppväxt lär sig att man måste slåss för få något, att alla runt omkring en är rivaler att konkurrera mot istället för att samarbeta med. Faktorer som leder till kronisk stress och depression.
I ojämlika samhällen där status är viktigt är det fler som tar till våld när de känner sig förolämpade. Statusjakten leder till ökad konsumtion och rivaliteten och oron till ökade stressnivåer. Det är därför fler drabbas av fetma eller beroende av alkohol och droger. Det är därför mentala sjukdomar och självmord är vanligare. Jämlika samhällen fungerar också bättre, vilket den högre förväntade livslängden, den lägre spädbarnsdödligheten och de bättre resultaten i matematik och läsförmåga bevisar.
Finns det då något vi kan göra om vi accepterar Wilkinsons och Picketts beskrivning av världen och vill sträva mot bättre och jämlikare samhällen? Wilkinson har inga färdiga svar här, men väl en del idéer. Det behövs en social rörelse som tar tag i de här frågorna och driver dem framåt. Vi måste sammanlänka de ekologiska frågorna med ojämlikhet. Det är ojämlikhet som driver på konsumtion. Rika påbörjar lyxkonsumtion för att skaffa statussymboler gentemot både sina grannar och de med mindre resurser. Konsumtionshetsen fortsätter sedan ner i klasserna när fler känner sig tvungna att köpa saker för att inte förlora sin sociala status. Krisen som utlöstes 2008 hade bland annat sin grund i ökad konsumtion på lånade pengar.
Vi borde även fundera över mer gemensamt ägande, där Wilkinson tar upp hur vi nu kan se och lyssna på film och musik från hela världen som ett gott exempel. Mer lokala ekonomier och även ekonomisk demokrati, där arbetsplatsen mer liknar ett samhälle, en gemenskap där alla på arbetsplatsen har något att säga till om och där produktionen inte är toppstyrd.
Recension av 
Niklas Blomqvist 11 feb 2010 19:31