Alexis_Weak_Press_2Zitiz.jpg

Stäng av!

Har du någonsin ljugit och sagt: ”Jag älskade det!” när du egentligen bara hade velat sluta ögonen, räkna till tio, ta ett djupt andetag och fråga: ”Finns det tillgodokvitto?” Samma känsla infinner sig när jag lyssnar igenom Välkommen Till Gullmarsplan.

Jag vet att jag borde älska det, det är en efterlängtad och omtalad debut i min omgivning.
Kocky kallade Alexis Weak för ”The Next BIG thing”. With all do respect, jag vill på intet sätt ifrågasätta den svenska hiphopens livmoder men det är fult att ljuga. Fast jag har väl bara mig själv att skylla, som tar råd från nån som öppet erkänner att han lyssnar på Akon. Alexis själv låter som att han blev tappad i golvet och studsade som flubber det första han gjorde när han kom till livet. Lite som Fattaru. Och jag har mina misstankar om att dom två har haft lite för många tebjudningar.

Det enda som glädjer mig någorlunda är Daft Punk- slängkyssen, ”Vi backar inte”. Mitt hjärta har alltid hållt en låga brinnande för Daft Punk, men jag hade föredragit om han hade briefat Snook om den idén istället. 90-talet har liksom alltid varit deras triumfkort. Och oavsett vad mina övergripande sociala referenser må tycka om människorna bakom deras koncept så har dom åtminstone en lapp på dörren där det står ”Dress for success”. På Alexis dörr står det däremot.”I wanna be more than a pretty girl”. You get where i’m going?

Man brukar ju säga att man lär sig av sina misstag, så jag föreslår att när ni ska köpa en skiva till nån ni tycker om, nån som har koll, så ska ni hålla er långt från hyllan där ”Välkommen till gullmarsplan” står. Och istället investera i Sabos ep ”alla älskar sambo”. Så kanske det blir en god jul ändå, även om inte snön kommer.

Mina ord kan tyckas hårda men jag känner mig personligt förolämpad av hela produktionen. Jag har bara en sak att säga om den:
Skaffa dig för guds skull kompisar med mindre överseende.