Albin, Sveriges D'angelo?

Albin Gromer har kallat en svensk D’angelo, det tycker jag var lite väl magstarkt. Det kan dock vara något på spåret där, även om Albin har några år kvar tills han blir en vandrande penis med tvättbräda.

Jag tycker inte om manliga soulartister, jag vill inte ha blödande stråkar och någon idiot som bölar ”yeah I fucked her but i make loooove to you!” Jag vill ha hårda beats med visselpipe-breaks och arga negrer med tourettes. Jag är allergisk mot Ginuwine och har aldrig fattat grejen med Kaah. Kärleksmusik gör mig nervös, ändå skulle min näsa bli 3 meter lång om jag sa att Albin inte får mig att vilja slita av mig kläderna varenda gång hans röst ljuder genom mitt högtalarsystem.

Det är lite av den effekten han har, denna 17-åring med hud som snö och bröst och bringa som en frukostflinga. Han ser inte mycket ut för världen, och han pratar så tyst att man måste stå nära, nära för att överhuvudtaget kunna förstå vad han säger. Och man håller andan genom hela samtalet för man är rädd att om man kanske nyser så kanske Albin råkar blåsa bort. Men så fort man sätter en mikrofon i handen på honom så blir han som förbytt.
Sen är det bara att inse sig besegrad. Du kommer smälta som is på huden, precis som jag.

Nu i veckan släpps första singeln ”vecka utan” från hans nya ep ”Därefter”. Det är en sockersöt historia som för tankarna till ekande saknad och ljuv synd. Den får mig faktiskt helt ärligt att vilja go back to basics och bjuda hem på te. Ni hör den som vanligt först i mitt kök och på Länk: albingromer.se

Av Leiyah Lindén 24 mar 2008 23:28