Kocky_press1 

Kocky hoppas på Stadium Status

Jag tror vi alla minns hur varenda affischtavla i stan var tapetserad med hans ansikte, hur 1300 skrikande tjejer försökte ta sig fram till dj-setet i ett tält som var skapat för 13 pers på landets 3 årskalas och hur varenda nudie/nakkna-klätt ben rörde sig i lyckospasmer till låtar som ”Be Part Of It All” och ”Keep Ballin”. Med all rätt. Jag älskade ’Kingdom Came’. Tyvärr så gjorde alla andra det också.

Men den petitessen stoppade såklart inte David, han stannar aldrig längre än nödvändigt vid ett projekt, han hämtar luft och sen dyker han in i virrvarret som ska föreställa hans hjärna igen. Det ska han ha heder för. Han fortsätter hävda att nya skivan är mindre spretig än den förra, I beg to differ. Jag förstår absolut ingenting av den nya skivan, what so ever. Den röda tråden lyser med sin frånvaro.Jag är övertygad om att det ligger en tanke bakom men den övergår tyvärr min IQ på 123. Det enda jag hör är en enda röra av distrade beats, pitchade syntar, samplingar jag inte kan placera hur mycket jag än försöker,hiphopsmurfar och 120 olika kanaler som skapar en slutprodukt som mest låter som absolute music på tjack och svamp.

Fyra spår sticker dock ut på skivan: ”We’re Back”, ”Face The Facts”, ”Promise 2 Call” och ”Prison Break”, som alla av nån anledning makes perfect sense. Noonie Bao’s röst lovar ljuv synd och hemligheter på ”Prison Break”, samt får mig att direkt vilja dricka mig härligt berusad på romdrinkar, flirta skamlöst och dansa hela natten. Jag dagdrömmer mig bort med pianoslingan på ”We’re Back” och gottar mig åt flirten med Rhiannas ”Umbrella”. ”Promise 2 Call” blev också den snabbt en favorit, trots jag stör mig to end på att jag ännu inte lyckats fatta vilken låt dom samplat i melodin. ”Face The Facts” är romantisk tv-spelsmusik som andas Daft Punk och jag blir lycklig redan vid introt,kanske för att det är en av få låtar där Kocky inte låter som en radio som nån trampat på. No offence men för mycket av det goda, är för mycket.

Det kan låta som att jag sågar skivan ned till fotknölarna à la Alexis Weak-recensionen, men det ligger en storhet i att skivan inte blir greppbar förens man faktiskt sätter sig ned och lyssnar på den. Det är inte, som Oskar Linnros så fint uttryckte det: ”snabbmatsmusik”, det är otroligt svårsmält men smakar absolut inte illa på något sätt, tvärtom. Jag undrar bara om folk är mogna för den nya menyn. Kocky har återigen velat göra något nytt med ’Stadium Status’, och det respekterar jag till fullo. Men kanske har han tagit sig vatten över huvudet denna gång. Det återstår att se.

Håll ögonen öppna för La Vida Locash fest i maj då Noonie Bao ska spela, det får Ni inte missa! Den 23maj spelar Kocky ihop med Veronica Maggio på Debaser Medis, det kan bli intressant då de enligt honom själv aldrig förut spelat tillsammans. Jag hoppas på catfight och tar med kameran. Meet you there!

Av Leiyah Lindén 04 jul 2008 14:17