Jocke Brodén. 

Fler bilder

Sabaton i aktion. 

Jocke Brodén. 

Sabatons scenbygge. 

Krigsförbandet som manar till eftertanke

Metalbandet Sabaton är ett namn på uppgående. Gruppen firar sitt tioårsjubileum i sommar och det fjärde albumet, The Art of War från 2008, har hyllats på bred front.

Sabaton har avverkat mer än hälften av en intensiv turné tillsammans med Hammerfall när vi möter dem i Stockholm. Bandet har en stabil egen karriär, men under den här turnén har man funnit sig i att vara förband.

– Hammerfall säljer helt enkelt fler skivor och är ett större band än vi, säger sångaren Jocke Brodén. Vi gjorde en egen headline-turné i höstas, och då var det allt från 300 till 2 000 pers i publiken. Det här gör vi helt enkelt för att nå nya fans i territorier där vi inte är så kända.

Liksom Hammerfall har Sabaton en karriär utomlands. Krigstemat innefattar texter om stora bedrifter av Polens och Israels armeér och har utöver stora spelningar lett till att militären i båda länderna har visat intresse för bokningar.


Inte bara krig

Basisten Pär Sundström skriver många av Sabatons låtar tillsammans med Jocke Brodén. Han håller med om att krigstemat är ett av bandets starkaste kännetecken. Dem som har begränsad kunskap om Sabaton känner ofta till just att de sjunger om moderna krig.

– Det är väl ett av varumärkena som vi har, säger Pär. Men vi har också varumärket att vi är ett kul partyband. Och att vi är det märks på publiken, folk som går på våra gigg går därifrån och känner att vi hade jävligt kul tillsammans.

– Egentligen blir det ett antiklimax när vi sjunger om krig och ond bråd död och samtidigt står och ler och vill hoppa tillsammans med publiken, lägger Jocke till.

– Det är för att vi helt enkelt tycker att det är så jävla kul att spela, säger Pär. Vi hade kanske kunnat bygga stämning, stå där och vara lite deprimerade, visa krigsfilmer och vad vet jag. Det hade säkert också gått bra, men vi känner att vi tycker att det är så kul att spela att vi jublar och skrattar på scenen även om vi sjunger om att en miljon människor har dött.

På flera av sina album kompletterar också Sabaton alla krigstexterna med en ”partylåt”, som man själv kallar det. På Primo Victoria, deras först släppta album, hette den ”Metal Machine” och innehöll mängder av textmaterial från klassiska metallåtar av band som Iron Maiden. På det följande albumet Attero Dominatus hette låten ”Metal Crüe” och innehöll så många bandnamn som möjligt.

– De låtarna bryter av och talar om vilka vi också är, säger Pär. Festmänniskorna som gillar hårdrock.


Kursändringen

Sabatons först inspelade album hette Metalizer och innehöll mycket av klassiska hårdrocksteman såsom fantasy och inte minst Tolkien. Men på grund av skivbolagskontroverser blev det albumet inte släppt förrän 2007, mellan utgivningen av Attero Dominatus och nya The Art of War. Idén att genomgående skildra moderna krig kom i stället under arbetet med Primo Victoria.

– Vi hade en låt som heter ”Panzer Batallion”, säger Jocke. Det är den tredje låten på Primo Victoria-skivan. Den skrevs samtidigt som det andra Irakkriget bröt ut, så vi valde en text där kriget skildrades ur en amerikansk soldats synvinkel. Vi tyckte att det blev coolt. Samtidigt hade vi låten ”Primo Victoria” utan text. När vi lyssnade på den tyckte vi att den var maffig och behövde något stort, som Dagen D.

Det fanns fall där man fick skriva om texten till låtar som var klara för albumet. Låten ”Purple Heart” hette ”Nightchild” i demoversionen och handlade om mardrömmar, innan man gick in och skrev om texten till att handla om en amerikansk krigsutmärkelse. Det militäriska temat fick snabbt överhanden, och till slut blev alla låtar utom ”Metal Machine” konkret krigsbaserade.

– Det var mitt under studioinspelningen och förproduktionen som vi kom på att det blev mycket roligare och intressantare att skriva om krig än att sitta och fantisera fram vad man ska skriva om. Om man hittar ett häftigt slag med en cool historia blir det mycket roligare för oss att framföra skildringen, och vi har märkt att folk uppmärksammar och bryr sig om texterna mycket mer då än med våra tidigare texter.


Fansen påverkar texterna

Inspirationen till texterna kan komma på olika sätt. Ofta är det musiken som styr helt.

– Vi har musiken först, och sedan sätter vi oss och lyssnar igenom materialet och funderar över vad som passar, säger Jocke.

Men fansen är också med och påverkar. Det kan få både lyckade och mer diskutabla utfall, berättar Pär.

– Vi ber fansen att skicka in idéer via mejl. Sedan sitter vi och går igenom förslagen. Ofta saknas referenser så att vi får sitta och efterforska och kolla dokumentärer själva innan vi inser att förslaget sög. Vi får rätt mycket idiotmejl.

– Det bästa är de smarta människorna som mejlar och tycker att vi ska skriva om landstigningen i Normandie, säger Jocke. Då meddelar man att ”Primo Victoria” redan tagit upp det, och får svaret att brevskrivaren inte hade märkt det.

– Men några av de intressantaste har också kommit in på det sättet, säger Pär. Bland annat ”40:1” och ”Cliffs of Gallipoli”.

”40:1” handlar om en drabbning där Polens soldater stod emot Tysklands trupper i tre dagar trots att motståndet var fyrtio gånger manstarkare. Textförslaget kom från polskt håll, och ett fan gjorde sedan en video till låten som uppmärksammades av polsk tv. Nu har processen lett till att en av Polens främsta regissörer kommer att göra en stor musikvideo till låten. Dessutom är en film och en bok på gång.


Inget överdrivet krigsintresse

Vid en första anblick kan Sabatons medlemmar förefalla ha en glödande passion för alla militäriska frågor. Ett populär benämning på sådana personer är MÖP, som ska utläsas Militärt Överintresserad Person.

Är ni MÖP:ar?

– Nej, faktiskt inte, säger Jocke. Jag tycker snarare om dokumentärer, men jag kan lika gärna kolla på en dokumentär om fysik eller om Tolkien som om krig.

– Grejen är att vi inte är extrema krigsfanatiker, menar Pär. Det temat är bara sjukt mycket mer intressant och givande för oss än de typiska hårdrockstexterna som andra har, med drakar och sådant.

Under den tid som Sabaton har behandlat krigstemat har tonfallet inte varit konstant. Betoningen har gått från en i någon utsträckning krigsförhärligande profil till en hållning där man snarare beklagar sig över krigets fasor.

– Primo Victoria-skivan är ganska pang på, säger Jocke. Men den är också ofta sjungen ur den individuella soldatens synvinkel. På nya The Art of War har vi också några sådana, ”Ghost Division” kan till exempel också nästan betraktas som krigsförhärligande. Och nazistisk – den handlar ändå om Rommels intåg i Frankrike.

Tonfallet styrs av vilket perspektiv man använder i texter, menar Jocke.

– När man sjunger ur den individuella soldatens synvinkel måste man nästan ta den personens parti i texten. ”Nu ska jag döda de där jävlarna”, känner han, så när vi sjunger ur hans synvinkel skulle det bara vara dåligt och dumt av oss att inte ta hans politiska åsikter i akt. Men som jämförelse finns ”The Price of a Mile”, som snarare är sjungen ur ett berättarperspektiv som ifrågasätter varför en halv miljon man dog för sex miles. Då blir framtoningen annorlunda. Men vi håller inte alls på med propaganda eller politik.

Bandet har i efterhand inga samvetskval över de texter som kan uppfattas som krigsförhärligande. I stället menar de att musikens stil till stor del är vad som fått avgöra. På The Art of War har de lugnare och mer stämningsfulla låtar, och det har gett texter med vemodigare teman.


Opartisk hållning

Att nazistiska strömningar fortfarande förekommer inom hårdrocken har inte hindrat Sabaton från att ta upp nazismen ur olika perspektiv. Även ur tyskarnas eget, som i ”Ghost Division”. Men det finns en gräns för hur långt bandet går när det gäller att tangera nazisternas estetik.

– Vi har många gånger funderat på att sjunga på svenska, säger Jocke. Det vore jävligt kul. Och folk har påpekat att det finns mycket material från när Sverige krigade på 1700-talet. Men … svenska 1700-talskrig? Ultima Thule? Stämplat? Ja!

I en låt som ”Counterstrike” från Primo Victoria verkar Sabaton i stället hylla Israel och landets militära insatser under sexdagarskriget. Men bandet självt vill inte ta någons parti.

– Det blir konstigt om man tänker sig att vi står bakom alla ord i texterna själva, säger Jocke. I vissa låtar kan vi sjunga ut ett amerikanskt perspektiv, i ”Stalingrad” och ”Attero Dominatus” sjunger vi ur ett ryskt perspektiv, andra gånger har vi haft ett serbiskt perspektiv, och så vidare. Den enda gången som vi egentligen har ett tyskt perspektiv är i ”Ghost Division”, öppningslåten på senaste skivan. Anledningen till att vi vågar göra det är att Rommel är känd för att han vägrade avrätta fångar, aldrig var anklagad för några slags krigsförbrytelser, aldrig var medlem av nazistpartiet och så vidare.

Så det finns ingen politik i era texter?

– Nej, bara i den enskilda soldatens synvinkel, säger Jocke. Men från vårt håll finns det aldrig någon politisk tanke.

– Vi har aldrig som mål eller ambition att få någon att tänka annorlunda, säger Pär. Tänk lite mer, men tänk inte annorlunda.

– Ja, om vi har någon mening så är det att det är jättebra om vi får folk att tänka till, instämmer Jocke. Vi vill inte tala om för folk hur de ska tänka. Men tidigare var andra världskriget tabu och alla skulle lära sig allt om det och kunna alla datum, medan man i dag tar det lättare, och folk har glömt varför saker har hänt. Om vi får någon att bli intresserad av historia och läsa mer är vi bara glada.

Nu blickar Sabaton fram emot tioårsjubileumet, som ska firas med en stor konsert tillsammans med en rad andra metalband i hemstaden Falun den 13 juni. Där har de initierat det återkommande evenemanget Rockstad: Falun och fått kommunens kulturpris. I sommar planerar de också att gå en fältartistutbildning – avsaknaden av den träningen gjorde att de nyligen blev nekade att göra ett gigg i Kosovo. Polen har visat intresse för att flyga dem till Afghanistan. Och de är överens om att ett annat stort mål är att få spela i amerikanska armén. Jocke blir entusiastisk vid tanken.

– En spelning på ett amerikanskt hangarfartyg vore det grymmaste, säger han.

Intervju Av Gustav Dahlander 07 apr 2009 13:37