Jean Michel Jarre, Hovet, Stockholm

Torsdagskvällen avslutades med en efterlängtad konsert med synthpionjären Jean Michel Jarre på Hovet i Stockholm, en nästan helt fullsatt arena med en väldigt blandad skara besökare i alla tänkbara åldrar. Efter en seg halvtimmes försening börjar till slut konserten, med att Jarre sakta glider fram genom en vit laserridå med sin keytar och river av det första melodiösa solot.

Redan efter första akten märks den påkostade och genomtänkta ljuskoreografin, med välsynkroniserade ljus, lasrar, och videoprojektioner. Odödliga klassiker från albumen oxygen, chronologie, rendez-vous och equinoxe levereras om vartannat till publikens applåder, däremot spelades ingen av hans nyare produktioner som t.ex Téo & Téa, men det gäller väl att ta det säkra före det osäkra ibland också, det fungerar ju trots allt.

Oxygene part 1, levereras som den bör, live på en theremin, lite skakigt, men det funkar.

Efter ett par låtar släcks alla lampor och man börjar ana vad som komma skall, mycket riktigt är det den klassiska laserharpan, och en rendezvous-låt på den, part 3 tror jag minsann.

Kul och få det bekräftat att det är live och inte playbackat också när han faktiskt missar en not på nått ställe, och det ibland kändes lite off-beat i övergångarna mellan ett par låtar, men det gör inget för värmen från de gamla analoga monstersyntharna täcker upp ganska bra.

Efter nästan två timmar ljuv musik avslutas det hela med ett par extranummer som verkligen sätter punkt på hela konserten, nästan hela publiken ställer sig upp från läktarna och klappar med i dom sista låtarna.

Om man ska klaga på någonting så måste det nog vara kvalitén på ljudet i arenan, det kändes som om den inte var helt hundra, lite skränigt ibland, men det är nog aukustiken i hallen som ställer till det, det är ju trots allt en hockeyarena.