22.30 och lördagskväll på Hornstull strand. Doft av avslagen öl och varm hy. En poppublik med genomgående dålig hållning. Lokalen ger intryck av fritidsgård, något som passar bra ihop med Laaksos känslostormande pubertalpop. Trettio minuter efter utsatt speltid stegar frontmannens snedlugg, följt av frontmannen själv och resten av bandet, in på en nedsläckt scen. Publiken och svettdoften tilltar.
Laakso har fått hålla tillbaka en tid till förmån för olika sidoprojekt och en solosuccé för Markus Krunegård. Men nu är de tillbaka och kvällens gig är årets enda inbokade Stockholmsspelning. Efter att ha inlett med nytt material hörs den första allsången närmast scenen redan i andra låten, ”Never Satisfied”. Krunegård konstaterar nöjt från scenen:
– På ett litet ödmjukt sätt vill jag ändå säga att det känns som att ni har saknat oss.
När det blir dags för ”Västerbron” är allsången är ett faktum. Bron ligger ett stenkast från lokalen och 450 människor vrålar igenkännande med i raderna:
”Västerbron I hate walking on you/ it’s six in the morning you make think of falling”.
Därefter är det unisont näven-i-luften-dansen alternativt blygsamt trampande tygskor återstoden av denna fantastiska Laaksoafton. Åtta låtar senare undrar jag om det är min egen svett, grannens eller kondensen från taket jag känner droppa ner på ryggen. Introt går igång till bandets, enligt dem själva, mest Friskis & Svettisanpassade (och kvällens bästa) låt, ”Dancing Queen” . Inga superlativ duger till att beskriva Krunegårds intensitet när han vrålar ut sin angst och hänger hjärtat utanpå västen. Som sista låt kör bandet ”Someone Somewhere” men de är snabbt tillbaka innan applåderna tonat ut. Extranummer blir ”Worst Case Scenario” och ”Healing Force”. Laakso spelade totalt tre nya låtar och det ryktas om skivsläpp efter sommaren.
Foto: Larz Nordin
| Recension Av |
Författare:
Sara-Märta Höglund
Recension, Publicerad: 15 maj '09 10:53
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Länk till artikeln: