Hon levererades från tomma luften med en smäll, vände upp och ned på hela musikscenen och banade väg för en hel generation. Få tjejer har skapat så mycket tumult och respekt i hiphopvärlden som ”the biggest midget in the world”, Lady Sovereign; En tvärhand hög och med mer åsikter än vad som egentligen borde vara rimligt, påfrestande och ljuvlig som en lite för stor klump wasabi på tungan.
Efter publikfrieriet ”Public Warning” från 2006 har det dock varit ganska tyst om henne. Därav är förväntningarna på ”Jigsaw” rimligtvis höga och hon gör precis som förväntat, precis som hon vill. ”Jigsaw” är ett stycke sockersöt pop, grimen är helt försvunnen och även merparten av attityden. Skulle jag inte veta bättre skulle jag tro att hon var olyckligt kär.
Två spår sticker dock ut lite mer än de andra, titelspåret ”Jigsaw” och DN favoriten ”So Human.”
Av dessa två är ”Jigsaw” den definitiva favoriten, perfekt för att sitta hemma och tycka synd om sig själv för regnet som aldrig tar slut och killen som aldrig ringer. Jag garanterar att den kommer gå på repeat i många hem åtminstone fram tills solen kommer tillbaka. ”So human” är å andra sidan stort sett menlös om man bortser från samplingen, men kultur är alltid kultur, tur att hon också förstått det.
| Recension Av |
Författare:
Leiyah Lindén
Recension, Publicerad: 18 jun '09 12:18
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Länk till artikeln: