Jay Brannan lämnar mycket att önska

Det är allt jag har att säga om hans coverprojekt. Jag erkänner att jag tycker om hans röst och hans änglalika uppenbarelse. Hans singel "housewife" och hans insats i "Shortbus", men nu känner jag att han kanske har tagit sig vatten över huvudet. Det är alldeles för mycket brus, skrammel och konstiga samplingar för att jag ska få ro att lyssna. Varför kunde han inte göra det han är bäst på? Enkla avskalade melodier med queertema. Jay är ju så fantastisk då han bara är dig själv. Att göra en cover på en kultförklarad låt som Ani Difrancos "Both Hands", för att sedan tvärslakta den är något som borde straffas med döden. Men eftersom denne är ung och vacker och inte vet bättre låter jag det passera.

Inte utan blödande hjärta självfallet men jag räknar med att denna storsinthet garanterar mig en plats i himlen. De andra låtarna på skivan är därmot helt okej, Finast är tolkningen av Terra Naomis "Say It's Possible" som får mig att helt komma av mig för en stund.Även The Verve Pipe’s livenummer “The Freshmen" är en tolkning som är allt annat än obehaglig att lyssna på och andas Something Corporate. Men egenhändigt komponerade avslutningspåret "drowning" är inte fy skam det heller och helt klart värt att lyssna på.

Allt som allt en mediokerplatta med undantag för ovan nämna guldkorn.

Recension Av Leiyah Lindén 17 jul 2009 11:29