Vid fem gick The Headhunters upp på Nya Scenen. Gruppen har existerat i olika konstellationer sedan 1973 då Herbie Hancock letade musiker till sitt album Head Hunters. Av musikerna i femmannabandet som spelade på jazzfestivalen idag är endast Bill Summers, på slagverk, originalmedlem. Hancock ingår inte längre i bandet.
Även här bjuder alla bandmedlemmar på solon där de får visa vad de går för. De fungerar väldigt bra tillsammans och verkar leka med instrumenten. Bill Summers frågar publiken ”Do you love music?” får jakande skrik till svar och säger ”I love Stockholm, Stockholm is music” och fortsätter sedan med att berömma oss för vår vackra stad. Han informerar oss även om att ”Jazz came out of funk” så att vi slipper gå runt och tro att det förhåller sig tvärtom. Mike Clark på trummor, Devon Philips på saxofon, Farao på synt och Linley Marthe på bas gör, tillsammans med Bill Summers, Herbie Hancocks gamla band rättvisa.
McCoy Tyner Trio with Special guest Bill Frisell som är nästa akt är alltså en trio som blivit en kvartett tillsammans med gästartisten Bill Frisell på gitarr, men som slutligen blir en kvintett med ytterligare en överraskningsgästartist, Gary Bartz på saxofon. McCoy Tyner som spelat tillsammans med John Coltrane har här en riktig drömlineup. Alla fem är duktiga musiker och i synnerhet Tynor själv, Frisell och Bartz skulle kunna stå ensamma på scen och underhålla publiken.
Främst Gary Bartz sticker ut med sitt saxofonspel. Tonerna ringlar sig ut i publiken och fortsätter vidare över Skeppsholmen. Samtidigt håller Tyner, på piano, allt på plats, med god hjälp av trummorna och basen som bilder grunden för de tre stjärnornas musikaliska utsvävningar. Ibland letar sig även pianot ut, som för att visa vems banduppsättning det egentligen är som står på scen.
Låtarna börjar lugnt och trevande, ofta med pianot, för att sedan stegra och inkludera alla instrument, där de fem musikerna bildar toner som går in och ut i varandra för att sedan bytas mot ett lekfullt solo innan musiken återigen stegras och avslutas. Musikerna, och särskilt Gary Baltz, lyckas trollbinda sin publik under hela konserten.
Dag två avslutas med Kind of Blue, 50 Years On, The So What Band där trummisen Jimmy Cobb, 80, tillsammans med Buster Williams, Larry Willis, Javon Jackson, Wallace Rooney och Vincent Herring tolkar Miles Davis album Kind Of Blue som släpptes för 50 år sedan. Jimmy Cobb själv är den enda som fortfarande är i livet av de som spelade in den nu närmast legendariska plattan som räknas som en milstolpe i jazzen.
Nu på fredag får ni inte missa Sonny Rollins som går upp 23:30.
Krönika av 
Niklas Blomqvist 17 jul 2009 13:19