Idolkrönika: Det är någon som Joy jag efterlyst

"Sista chansen" vände verkligen programmet just när den ena idolsökande efter den andra avlöste varandra i ett nu rutinartat mönster: någon bra, någon lite bättre, någon inget vidare alls och så en galning på det. Då kom nerven vi hittills saknat. Oavsett hur många potentiella vinnare som visar upp sig blir det aldrig på allvar förrän de svåra besluten kommer.

"Sista Chansen" visade att Idol-året 2009 kommer bli tufft, även om juryn nu fortsatte leka snällt och släppte igenom både Sadie Nuredini och Erik Grönwall. För vem som helst i andra omgången var värd en plats till slutaudition.

Det är med den känslan vi vill genomleva hela säsongen - att den bästa går vidare, inte att den sämsta åker ut.

Auditionveckorna har samlat ihop mycket potential, för mycket för att hålla reda på. Nu är det bara upp till bevis för juryn att de kan skilja de med enbart potential från de som också kan leverera.

Men Idol handlar inte bara om att kunna leverera sin grej. Det handlar även om att leverera på ett sätt som fungerar i Idols format. Däri ligger kanske den allra största utmaningen i år, när man satsat unikt och spretigt.

Det blev påtagligt med fallet Joy Himmelmark, som med stor dos egenhet höll på att petas för att hon inte skulle platsa i programmet. Men med en skön tolkning av "Who Knew" bevisade hon att det går att testa gränserna. Det är någon som Joy jag efterlyst. Någon med självsäkerhet, musikalitet och självdistans nog att vända ett trött format och faktiskt få det att kännas riktigt relevant. Och det är en jury modig nog att släppa igenom henne som kan göra det möjligt.

Nu går Idol in i nästa fas och förhoppningsvis kommer då pulsen att höjas. Jag hoppas självklart att vi redan då ska kunna lita på Andreas Carlssons ord.

Av: Eva Linde

Krönika Av Gylleneskor 21 sep 2009 11:32