En pretentiös men mäktig uppvisning

På fredag är det final. Final i vad de själva, lite uppkäftigt och skämtsamt vill kalla Sveriges - eller världens största musiktävling. Vi andra kallar den Idol. Calle Kristiansson och Erik Grönwall är de som gör upp om vinnartiteln 2009. Två herrar som redan bevisat att de kan fylla upp scenen i en stor arena. Det skulle således kunna bli en maffig final, men det tas alldeles för få risker för att generera någon riktig spänning.

Idolsäsongen 2009 är den mest sammanhållna jag kan minnas. Det känns som man från Idolredaktionen varit rädd att styra Idolerna bort från säker mark och mot slutet, när jag personligen tycker man ska ge Idolerna ordentliga utmaningar, vikit sig och gjort teman där Idolerna i stort sett kunnat klämma in vad som helst. Det har blivit bra, men inte jätteskojigt. Speciellt inte som Idolerna har haft en förkärlek för, visserligen gamla klassiker, men ändå ganska mossig musik.

Finalen blir knappast hippare. Calle väljer "Rock and Roll" av Led Zeppelin, en låt från början av 70-talet och Erik "The final countdown" med Europe från i mitten av 80-talet. Det sammanfattar hela säsongen ganska väl.

Men tittarna gillar det ju och jag tycker det är fantastiskt att man vågar utmana sin publik som man gjort under denna säsong. Den unga Idol-publiken måste fått sig sitt livs mest engagerande musiklektion och kommit i kontakt med fler klassiker än vad de drömt om. Så väljer de då också Joe Cockers "With a little help from my friend" och Queens "The show must go on" åt Idolerna att framföra.

Och det kan bli mäktigt. Det ser på pappret ut att bli den mest pretentiösa final detta land skådat i talangtävlingseran - men det kan bli mäktigt.

Vill man från Idol visa att man slåss om titeln Sveriges största musiktävling har de här uppdukat med låtar som de lätt kan fylla med bomber och annan pyroteknik. Nu är det bara att leverera och när Erik drar sina sista flämtande andetag i "The show must go on" kan vi få känna en liten fläkt av vilken säsong denna ändå varit.

Tyvärr väljer de låtar, det känns som de egentligen redan kunde ha framfört. Finalens spänning kommer ligga i hur vinnarlåten egentligen låter och vem som blir den som får de där två skivinspelningarna och konfetti i håret. Men egentligen spelar inte det så stor roll, varför spänningen kommer av sig.

Idol må vara en tävling, men det är det som kommer efter som är intressant. Där har Calle och Erik lika stora, eller små, chanser att nå ut. Två skivinspelningar garanterade måste inte betyda så mycket. Men det ligger ändå i luften att man från Idols sida verkligen vill skapa en vinnare som har sin vinst att tacka för framgången. Annars riskerar de att inte ens ha chans att i framtiden få kalla sig Sveriges största musiktävling - och det vore ju snopet. Så Idol 2009 kan fortfarande ha mer att ge.