Fler bilder

http://www.stockholmjazz.com/artister/kool-gang-us 

Jazzfestivalen del I

Vid niotiden, på vägen från T-centralen till Skeppsholmen, uppmärksammar jag tre andra konsertarrangemang. En på Kungsträdgården och en utanför slottet. Båda har självklart med firandet av Love Stockholm 2010 att göra. På andra sidan vattnet, på Gröna Lunds Stora Scen förberer sig Teddybears för sin konsert. Inte mindre än fyra musikarrangemang på en liten yta runt vattnet vid Kungsträdgården, Skeppsholmen och Djurgården. Visserligen beror hälften av dem på det stundande prinsessbröllopet som inte imponerar alltför mycket på mig, men det känns ändå roligt för Stockholms kulturliv med så mycket musik att välja mellan på en och samma dag.

Väl inne på jazzfestivalens område har Omar precis börjat spela. Det är souligt och det är ganska segt. Det händer inte så mycket på scen, musikaliskt. Det är inte så att Omar spelar dåligt, de är bara inte något utöver det vanliga. Stundtals lyser de dock upp och blir riktigt bra. Det blir också bättre och bättre och det känns som att Omar växer in i konserten. Tyvärr inte tillräckligt för att hålla större delen av publiken från att lämna mitt i konserten och gå till den större scenen för att se Nils Landgren Funk Unit spela.

Nils Landgren Funk Unit poängterar att de är på plats i samarbete med Läkare utan gränser och att de har ett projekt med musik för ungdomar eftersom, som Nils Landgren säger, ”Musik är det som kommer att rädda världen, om det inte redan gjort det”. Konserten inleder bra och blir ännu bättre, trots lite inledande strul med mikrofonen, när trombonisten Fred Wesley intar scenen. Bandmedlemmarna får sina obligatoriska solon och väntan på Kool & The Gang och de dubbla trumseten som står på den andra scenen känns inte längre lika lång. Extranummer blir ”Ain’t Nobody” och publiken får sjunga själva i slutet.

Allt som allt en riktigt bra konsert, men inget mot det som väntar med Kool & The Gang om man ser till publikens reaktioner. Samma sekund som Kool & The Gang kommer upp på scen sätter jublet igång och det märks vilket band som festivalbesökarna kommit för att se. Fredagens stjärnor är klart och tydligt framröstade. Det blir en snygg ljusshow, mycket dans och en hel del av bandets största sjuttiotalshits. Mellansnacket må vara inövat, dansstegen likaså, men jag blir ändå genuint glad av att se dem dansa runt på scen och ge allt för att underhålla sin publik. Kool & The Gang lyckas verkligen bjuda på en show.

Krönika Av Niklas Blomqvist 12 jun 2010 18:55