Fotograf: Hampus Enkvist

bob hund på Gröna Lund

"God afton mina damer och herrejävlar". Bob hund har kommit upp på scenen. Med stor pondus och samma gamla vana att klättra på saker. Att säga att de blev väl mottagna av publiken är en underdrift. Alla verkar älska att se bob hund live. Inget konstigt med det, det är en vild show de bjuder på.

Inledningsvis: Gröna Lunds Stora scen är precis lagom för ett band som bob hund. Den är tillräckligt stor för att hålla en hyfsat stor publik, men inte så stor att intimiteten försvinner. Ett problem bob hund hade när de uppträdde på Orange Stage på Roskildefestivalen 2008.

Jag förstår inte hur Thomas Öberg orkar hoppa, klättra, dansa och ramla runt en och en halvtimme i sträck. Det enda som avslöjar bandets ålder är deras utseende, för deras karisma och ständiga showande har inte förändrats. Extra roligt blir det att se teknikerna springa efter Öberg som en svans för att försöka trassla ur sladden till micken som snurras runt alla högtalare i herr Öbergs väg. Den här gången bröts inga ben, men Öbergs halsband strök med på kuppen.

Efter att ha sett bandet på scen flertalet gånger och nu se extranummer efter extranummer spelas börjar det stå klart för undertecknad att bob hund inte vet vad sluta betyder. Med tanke på att de är ett av Sveriges bästa liveband ska vi nog vara glada för det.

Avslutningsvis: Att spotta på publiken är för övrigt ett spännande sätt att få dem på sin sida.

Niklas Blomqvist 15 aug 2010 23:41