bild: http://www.edu.nykoping.se/Tessin/utb/inst/svenskinst/KONST18-19/expr1.jpg 

Konstnärinnan DEL 7

”Sanningen är att jag inte riktigt vet vad som händer. Jag har byggt ett stort projekt på att ljuga och förvanska och utan att avslöja för mycket kan jag säga att hela mitt liv väldigt länge kretsat runt pengar och skapande.” Eliza satt tyst en lång stund och försökte utläsa någon reaktion i hans ansikte. Tystnaden blev till slut obekväm och hon började vrida sig olustigt i stolen medan hon om och om igen snurrade runt plastmuggen hon druckit ur.

Kenny lade till slut sin hand över hennes för att stoppa rörelsen. ”Låt bli! Du gör mig nervös! Ärligt talat Eliza så vet jag inte vad jag skall säga.” Han suckade och lade den andra handen på hjärtat. ”Det gör ont härinne när jag vet hur illa min sanning kommer att göra dig, och jag förstår om du hatar mig efteråt." Kenny lade armarna i kors och sköt fram hakan lite innan han harklade sig och började tala igen. ”Jag är anställd av Georgious Konstatidos som är en maffiagubbe med mycket makt i den undre världen, och mitt uppdrag var helt enkelt att ta med dig tillbaka till Sverige. Dessvärre uppstod det problem…”
Kenny tog upp en snusdosa som han knackade på och sedan öppnade för att lägga in en stor pris snus under läppen.
Den svarta mustaschen fick några små snuskorn i sig och Eliza motstod reflexen att böja sig fram och ta bort dem.

Hon tittade med stigande fasa på honom och hade svårt att inte gapa av förvåning, men kände en stingande smärta i hakan så fort hon öppnade munnen och smällde snabbt igen den.

Plötsligt började högtalaren ljuda med ett starkt pipande som strax efter byttes ut till ett skrapande. Till slut hördes samma röst som förra gången, och beskedet de fick var att resan måste avbrytas och en tankning skulle ske vid en kort landning om en timme. Mannen sade samma sak på engelska och sedan blev allt tyst.

Den förut så glada och förväntansfulla känslan i planet ändrades snabbt till att de flesta såg ut som dysterkvistar på väg till halshuggning, och det var väl exakt så som Eliza också kände sig, men mest av allt kände hon skräck och panik. Hon kände sig som en instängd fjäril som fladdrande mot friheten styrts av någon annan mot en ljuslåga.


Kennys ord hade svårt att tränga in i hennes hjärna, men de gjorde att pusselbitarna sattes på plats. Han var ingen polis, bara en simpel gangster som tänkte föra henne till sin chef. Hade Kenny bara spelat med i spelet när han låtsades förälskad, eller?

”Du undrar säkert om mina känslor är spelade? Svaret är nej, jag föll för dig från första ögonkastet.” Kenny tystnade och tittade på Eliza med allvarliga ögon. ”Förlåt!” Han reste sig för att gå iväg, men insåg hur löjligt han betedde sig och satte sig igen. Kenny slog ut med händerna i en hjälplös gest medan han sade ”Det finns ju för faan ingenstans att gå. Är det okey om jag sitter kvar?”

Jäkligt underlig situation jag satt mig i tänkte han för sig själv, och undrade hur Eliza skulle reagera.


I samma stund började hon slå på honom med knytnävarna och slutade inte förrän han tog ett hårt tag om hennes handleder. Plötsligt slet hon sig loss, och reste sig upp för att sedan snabbt gå iväg.

När hon återvände drygt en halvtimme senare hade hon skapat en plan som skulle ge henne friheten åter och en möjlighet att ta nya friska tag inom målningen, men den här gången med sina egna alster.

Eliza vägrade att möta Kennys blick och satt tyst bredvid honom med hårt hopknipen mun och stel rygg. Han hade visserligen sagt att han inte spelat teater, men ljög han om det ena ljög han säkert om det med. En liten tår letade sig fram ur ögonvrån och med ett snyftande torkade Eliza ögat med tröjärmen.
Kenny lutade sig närmare och lyfte tvekande sin hand för att trösta, men när Eliza hetsigt drog sig från honom sänkte han den igen.

Under tiden som Eliza var borta hade Kenny satt ihop pennan som egentligen var ett mycket sofistikerat vapen. Han hade ett uppdrag, och pengarna det inbringade skulle ge honom frihet att göra vad han ville under många år.
Kenny tittade på textmeddelandet han fått med något sorgset i blicken och suckade djupt. Det var som vanligt mycket kort och innehöll få ord. Hans chef hade alltför stor makt för att ignoreras och det var nog bara att göra som det var bestämt.

Elizas framtid skulle bli att måla av alla dyrbara målningar för att Kennys chef sedan skulle sälja dem för dyra pengar i utlandet. Han hade tröttnat på att se Harold och Eliza tjäna pengar genom hans kontakter och tipsat polisen som snabbt tagit den gamle mannen till fånga. Elizas lägenhet var under bevakning sedan en lång tid tillbaka och hennes tripp till Hawaii blev iakttagen på nära håll av en polisman som lyckligt tagit emot uppdraget. Orkanen var det bästa som kunde hända för alla parter utom Eliza.

Högtalaren knastrade till och om igen hörde Eliza den dåliga engelskan. Hon kikade försiktigt på Kenny som tittade rakt fram utan att egentligen titta på någonting. Han verkade djupt försjunken i tankar och Eliza stoppade in plånboken och passet i innerfickan. Hon tvekade några sekunder innan hon plockade med sig mobilen, väl medveten om att den skulle kunna spåras.

När de landade hade Eliza ingen aning hur hon skulle lyckas med sin flykt, men panikslagen som hon var tänkte hon inte riktigt klart. Polismannen som noga studerat kvinnan några sittplatser längre fram gjorde sig redo för att ingripa och undrade hur hon tänkte komma iväg från Kenny.

”Sitt kvar på era platser, vi gör strax klart för avfärd. Efter tankningen bär det av mot Sverige.” Mannen i högtalaren berättade om vädret därhemma och lade till något käckt för att försöka muntra upp sina passagerare.

Eliza hörde ytterdörren öppnas och reste sig sakta, sakta..”Jag passar på att gå på toa.” sade hon och undrade om han hörde hennes röst skälva. Benen skakade av nervositet och i halsen fick hon ett lock som nästan kvävde henne. Eliza gick med snabba steg mot dörren, och såg dagsljuset strömma in.

Plötsligt ser hon en man komma i full fart efter henne och inser att något är fel. Eliza skjuter flygvärdinnan som försöker stoppa henne från att gå ut åt sidan och bakom sig hör hon ”Stopp i lagens namn! Stanna!” Eliza vänder sig snabbt om, men låter benen fortsätta sin flykt.

När polismannen kommer till trappan ser han precis kvinnan snubbla på ett av stegen och som i ultrarapid slå volt på volt innan hon slutligen landar. Armen ligger i en underlig vinkel och runt huvudet börjar en röd ring att breda ut sig.

När Kenny hör tumultet rusar han ut och ser Eliza ligga nedanför trappan. De vackra klarblå ögonen stirrar oseende på honom och han förstår förtvivlat att det är försent.

Redaktionstext Av anitha östlund 12 jan 2010 11:08