Monster

"Monster finns ju inte. Det var en gubbe som ville skrämma barn som hittade på dem och ritade sådana för att göra böcker och film av dem."

"Monster finns ju inte. Det var en gubbe som ville skrämma barn som hittade på dem och ritade sådana för att göra böcker och film av dem".

"Nähä!" Ett prasslande av täcken hörs inne i barnrummet där 6-åriga Ella och 4-åriga Molly huserar. "Jamen fråga mamma då!" hörs en klar och stark röst säga som tillhör den äldsta flickan. "Hon har faktiskt sagt så, pilutta dig!" Mamma Inger skrattar när hon känner igen sin egen väl använda fras som hon själv en gång lärde sig av Astrid Lindgrens underbara bok Madicken.

Inne i barnrummet sitter barnen på varsin säng och lipar åt varandra. Ljuset är släckt och barnen syns bara som två mörka skuggor. Månen sprider sitt silversken utanför fönstret och grenarna på äppelträdet utanför slår då och då till fönstret när de rör sig i vinden. I uttaget sitter en så kallad nattlampa och ger ett svagt, svagt sken som förtas lite grand av en stol som hamnat framför.

"Jaha, och hur var det här då?” Inger skjuter upp dörren in till rummet som stått på glänt och tittar in i det dunkla rummet. "Vad är det för tjafsande? Ni skall sova för länge sedan." En plötslig dunk av något som trillar i golvet drar till sig hennes uppmärksamhet och hon går fram till Ellas säng. "Hm, har du läst nu igen? Gumman du blir ju bara rädd när du läser den här, och ännu värre är att du skrämmer upp lillstumpan." Hon plockar upp den blåa vältummade boken och slår ihop den med en smäll. På framsidan är det en bild på två monster, och en stor tjock text talar om att den heter MONSTERS INC. Inger sätter tillbaka den i bokhyllan och sätter sig sedan på Mollys säng som är en gammaldags hopklämd växasäng. "Jag har ett monster under sängen och han skrämmer mig." säger hon med darrande läppar och lutar sig in i mammans famn. Mamma, jag är rädd!"
Inger känner att den lilla skakar och vänder upp hennes ansikte mot sig. "Lilla gumman, vad har vi sagt om monster?" Hon ropar till sig den äldre av flickorna och de trycker ner sig i Mollys säng. "Nå Ella, vad säger vi om monster?" Flickan sätter sig upp med rak rygg och säger med viktig min medan hon tittar på sin lillasyster. "Monster finns ju inte. Det var en gubbe som ville skrämma barn som hittade på dem och ritade sådana för att göra böcker och film av dem. De är ju bara på låtsas. Förresten kommer namnet monster från hans son som hette Måns."

De satt en stund tätt intill varandra innan mamma Inger lyfte över sin halvsovande flicka till sängen. Som ett mantra mumlade Molly orden "det finns inga monster, det finns inga monster" i sömnen och kröp ihop som en boll innan hon tystnade och föll in i djup drömlös sömn. Inger smög på lätta fötter ut från rummet, men lade sig ner på magen och kikade under barnens sängar innan hon lämnade rummet. "Bara för säkerhets skull" sade hon lågt för sig själv.

När hon gått och rummet bara var fyllt av barnens lugna andhämtning kikade en liten figur fram ur garderoben. Med ett fnysande gick han in till sin vanliga sovplats under sängen där han rullade ihop sig. "Inte finnas, jag skall minsann visa dem att jag finns."

anitha östlund 18 jan 2010 12:57