Hurtigruten – imponerande natur från en inte lika imponerande båt

Efter viss logistisk förvirring lyckades vi rulla in bilen i hissen(!?) på ”MS Kong Harald”. Förväntningarna var högt ställda och jag kan ju inte annat än att ge rederiet en eloge för bilden de faktiskt lyckats måla upp av kryssningen. Naturen vi passerar i de norska fjordarna är förvisso vacker, men så här i efterhand är jag innerligt tacksam för att vi inte valde att åka en längre sträcka. Ombord på båten är nämligen natur-tittande genom fönstret inte bara den primära sysselsättningen, utan den enda. Eller tja, dom hade ju faktiskt ett rum fyllt av schackspel också...och en liten bastu, men den stängde 18:00 så när vi väl upptäckte att den fanns hade den stängt.

Båten var endast fylld till en bråkdel av sin kapacitet och de tappra passagerare som hittat dit bestod av lika delar pensionerade tyskar, amerikanare, engelsmän och norskar vars primära sysselsättning bestod av patiens, korsord, fotografering och att sitta och snarka i utsiktsstolen.

Dagens största (och enda) händelse, skulle bli lunchen. Men ack så vi bedrog oss. Jag kan mycket väl tänka mig att betala en hel del för bra mat – problemet var bara att den den här maten var väldigt långt ifrån bra, men fortfarande svindyr. Att suga ut 334 norska kronor (417,50 SEK) per person för en lunchbuffé som smakar direkt illa, är minst sagt underkänt – till och med för norrmän!

Men det fanns fortfarande en liten liten strimma av hopp. Enligt rykten skulle kvällen faktiskt bjuda på någon form av underhållning. Men nej, nej. ”Underhållningen” bestod av en mycket sömnig man på keyboard med lite förinställda låtslingor, och en sångerska som var riktigt duktig och som verkligen ska ha en eloge för att hon lyckades hålla humöret uppe med den trötta församlingen åskådare som infunnit sig. Dansgolvet var tre meter i diameter, och kvällen peakade när två par svängde runt under någon låt om missisippi som man tydligen skulle ha hört talas om.

Man kunde inte gärna dränka sina sorger heller eftersom varje drink kostade som en kompaktbil och dessutom smakade om möjligt ännu sämre än lunchen.

Min analys säger att om Hurtigruten ska ha någon form av framtid att gå tillmötes, så måste de nog förändra upplägget ganska radikalt. Rederiet har 11(!) fartyg som trafikerar den norska kusten. Vill de sälja kryssningar som toppar på 82 000 kr per person kan de inte fortsätta att luta sig tillbaka och tro att vacker natur och mördande reklam kan göra hela jobbet. De har förvisso drivit den här verksamheten i 100 år nu, men omvärlden har nog tyvärr kommit ikapp.

Så, Hurtigrutens ledning, här får ni ett alldeles gratis råd:
Båtarna som går till Antarktis är säkert speciella isbrytande fartyg så dom kan ni väl behålla. Men sälj resten av flottan och köp ett enda vettigt kryssningsfartyg som faktiskt uppfyller samma standard som de flesta andra kryssningsrederier med självaktning erbjuder. Låt båten avgå var 11:e dag fylld till bredden av passagerare som gärna kombinerar den vackra naturen med trevliga aktiviteter på båten – bildäck kan ni också hoppa över. Om dagliga transporter längs kusten drar in mycket pengar kan ni säkert hantera dem med mycket mindre fraktfartyg.

Naturen finns ju där. Men det räcker tyvärr inte...

Reportage Av Anders Hansson 15 jun 2009 17:35