Gayflag2.jpg 

Flatorna tar över!

Jag ska börja från början så att ni förstår vad jag menar. För några månader sen råkade jag på en jättetrevlig tjej, ur hennes ögon glittrade något som jag kände igen från mig själv när jag var ca 10, det kallas hopp och det skiner starkt, jag missar aldrig detta sken.

Av nyfikenhet lika mycket som avund kände jag att jag måste få veta lite mer om denna människa som vi kan kalla Z. Det är nämligen mer och mer sällan jag möter människor med mycket hopp, i alla fall så mycket att det lyser om dem. Efter några frågor som jag vet gör motparten lika nyfiken föreslog jag att vi skulle ta en fika om hon hade tid, och som tur var hade hon det, så här lät det

– Jag ser att du är gift på ringen som du har på fingret, har ni barn också?
– Ja det har vi, jag och min fru har fått en dotter via insemination och vi är jättelyckliga, snart ska vi skaffa ett barn till.

Jag som alltid är beredd på det mesta tycker jag, inte för att jag har något emot homosexuella av något slag men jag menar, ska dom inte säga det innan så man vet? Ja så gick mina tankar, sen förstod jag hur korkat jag tänkte.

Tänk om flatorna krävde detsamma av oss, hur skulle det se ut om farbror Ernst vid julmiddagen skulle presentera sig och säga, ja, jag heter Ernst och tänder på asiatiska kvinnor och helst ska dom ha små bröst och hår under armarna, nä det skulle nog inte bli så bra.

Här satt en homosexuell tjej, gift och småbarnsförälder och fruktansvärt lycklig, vad fanns det för hemlighet som jag missat, inte för att jag någonsin haft något emot flator men vad tusan har dom för hemlighet som inte jag vet om som gör dem så lyckliga? Kan inte vi stackars heterosexuella få lite tips i alla fall, och varför i helsicke känner jag mig så överrumplad? Kan det vara så att jag är rädd för att den här tjejen har mer att lära mig än jag henne?

Lite rädd men otroligt nyfiken ger jag mig vidare i ett fantastiskt samtal som varade i flera timmar, till att börja med. Sen hälsade jag på henne i hennes hem, träffade dottern och frun och efter ca en vecka träffade Z min familj. Jag förberedde dom på att jag träffat en intressant människa som jag ville dom skulle träffa.

- Ja, det är en tjej som e gift med en tjej.

Mer hann jag inte säga förrän min ene son sa;

– Wow en tjej som gillar bäverbrottning!

Ja, det kallas så i mitt hemland Canada. Det som i dagligt tal bland lesbiska tjejer kallas friktionssex har jag tyvärr nämnt på detta vis och då får man minsann skylla sig själv.

– Men du,

Sa jag till min son

– Alla tycker inte att det är så roligt med det uttrycket så vi kan väl glömma det just nu,

Han skrattade och sa

– Tror du jag e helt korkad eller, jag brås på min mamma och inte något annat!

Ja, lär man sina barn svara för sig så får man vara beredd på det mesta. Nästa steg var min fru, och jag visste att hon var riktig känslig för lesbiska, hon har tidigare sagt;

– Bara dom inte rör vid mig.

Och det sa hon nu också. Z tog min familj med storm, alla föll för hennes kärleksfulla ärliga sätt, tredje gången hon skulle hälsa på så skulle hon samtidigt tacka min fru för att hon handlat några Dolce G kalsonger och skickat med till henne, (ja, ni läste rätt, hon som sa att hon var allergisk).

Min fru låg och pratade i telefon på rygg i sängen och eftersom hon sagt till Z att hennes vänner var lika allergiska mot lesbiska så hoppade Z och satte sig grensle över min fru, min fru skrek;

– Hjälp Angus, jag har en flata som anfaller mig härinne,

Z gapskrattade och skrek;

– Tala om för din kompis i telefonen att du hånglar med en flata ha ha ha.

Hon fortsatte med att springa ut i vårt kök, svänga ihop en sats våfflor att bjuda på, tog min elgitarr och sjöng lite Ani Di Franco låtar. När hon lite senare lämnat oss satt vi som några fån och bara gapskrattade, fan vilken fantastisk människa.

Jag har under några veckor följt Z i hennes liv och träffat många av hennes vänner, fikat på Café Banjo i Malmö, varit så ofta på Ebbas skafferi i Lund att jag numera får en kram när jag kommer. Faktum är att varje gång jag möter någon av dessa fantastiska människor så får jag en kram, har ni någon aning om hur mycket gott en kram gör? Fan vet om inte det är där hemligheten ligger, i alla fall en del av den, beröring och avsaknaden av machokravet att inte beröras.

I alla fall fortsatte veckorna med olika sammankomster som t ex filmkväll, en gång i veckan med endast klassiker, jag fick vara med på en filmkväll där jag erbjöd mig att jag kunde servera snacks toppless - det var dock ingen som trodde att det skulle höja aptiten, snarare tvärtom. Jag var böjd att hålla med, inte för att det var flator utan för att det var längesen, c a 20 år sen man kunde retat någons aptit, men va fan hoppet är det sista som lämnar en.

Jag har suttit sent och spelat TP med Z och hennes vänner och diskuterat allehanda ämnen som är jätteviktiga och jag måste säga att när det kommer till klokhet, omtanke, kärlek, barns rättigheter, människors rättigheter, den fria viljan, vikten av beröring, ja, ta mig tusan allt vi pratat om så slår dom de flesta jag mött, tillsammans med lyhördhet för varandras idéer och synpunkter är detta den mest fantastiska grupp människor jag någonsin mött, jag önskar bara jag haft en dotter som kunde komma och säga,

- Pappa jag e lesbisk !

Fan, jag hade gett henne en kram och sagt;

– Vad jag än har gjort så var det rätt!

Hade min fru tillåtit det så hade jag min själ hjälpt några av dem med insemination men det verkar som om det funkar via vården numera, i alla fall hjälpligt. Ju fler barn som växer upp med kärlek och omtanke av detta slag omkring sig, desto mer blir hoppet för framtiden.

Om ni undrar om jag avundas dem så är svaret att jag gärna i mitt nästa liv blir tjej så jag också får vara med - fast på heltid - och då ska jag stå på barrikaderna och slåss för människors, djurs och alla andra tänkbara tings rättigheter. Blir vi inte bönhörda så flyr alla flator från norden till mitt hemland Canada, om ni inte tycker detta verkar vara ett hot så var beredda att köpa en jävla massa kattsand när vi lämnat gränsen, och jag menar en jävla massa.

Angus Liddell, smått chockad men upplyst och leende som vanligt.

Av Angus Liddell 14 apr 2008 16:12