hammer 

Är lösningen att låsa in 42- åringen med Tyskan och ge henne en hammare?

En kvinna som en gång var en liten flicka, oskyldig och lekfull. Hur är det möjligt? När sedan en annan flicka blev mördad när hon låg och sov i sin säng, fyra mil bort, då började jag på allvar att undra var vi är på väg. En styvpappa, dödar sin sambo och hennes lilla flicka. Det går inte att förstå. Han hade kunnat vara styvpappan jag möter i dörren på dagis när jag lämnar mitt barn. De finns mitt ibland oss. Det är det som är så fruktansvärt skrämmande.

Men när lilla Engla försvinner då stänger jag av. Jag kan inte känna, jag vill inte tänka på vad som kan ha hänt henne. När sedan 42- åringen erkänner och det uppdagas att han även har bragt Pernilla 31 år, om livet, då blir jag rädd. Ännu en som har levt bland oss. Han åt en pizza efter han dödat lilla Engla. Hur sjukt är inte det? Nu väntas utredningar och rättegångar. Tyskan ska transporteras till Sverige. 42- åringen kommer antagligen avslöja fler brott som han har på sitt samvete.

Vi, samhället kommer sedan- när de blir dömda, vårda och låsa in dessa människor för en lång tid. Det ska vi skattebetalare stå för. Antagligen kommer de efter några år att få en massa pengar för att de ställer upp på en exklusive intervju. Som pastor Helge. Eller Malexander polismördarna. Varför inte söka patent på ditt namn, som Jackie Arklöv har gjort. Det är skrämmande. Den uppmärksamheten vi ger dessa sjuka människor. Jag har en idé. Självsanering. Vi låser in tyskan i en cell, tillsammans med 42- åringen. Efter en stund om hon överlever, så får hon en hammare. Öga för öga , tand för tand. Få de att känna samma skräck, samma smärta, samma plågsamma död, som sina offer. Jag var emot dödsstraff tills allt detta hände. Men tanken på självsanering är inte helt fel.

Kristina Henriksson
Frilansjournalist

Av Kristina Henriksson 15 apr 2008 19:27