Dyr i drift! 

LRF och det långsiktiga jordbruket?

Sandrups minne är tydligen mycket bättre än mitt. För såvitt jag kan minnas påstod jag aldrig att matkrisen är "oundviklig". Bara att den kommer att bli ytterst svår att avvärja om vi inte genast vidtar dramatiska förändringar av vår livsstil. För trots att Sandrup förklarar att alla inte ser "framtiden an med så pass stor skepsis" som jag tydligen gör, så finns det andra som inte är fullt lika optimistiska som han.

I sin senaste "Agricultural Outlook" (2008-05-29) om matkrisen bekräftar OECD-FAO att matpriserna faktiskt kommer att skjuta rejält i höjden innan de så småningom planar ut. Vi svenskar kommer för stunden undan ganska billigt men i andra delar av världen handlar det om liv och död. Att just stigande priser, som Sandrup hävdar, driver på produktionen har jag lite svårt att acceptera. Vilken åkermark är det som skall användas till denna nya superproduktion? Urskogar? Regnskogar? Är kraftigt ökade spannmålsarealer den lösning som LRF förordar för att vi skall komma till rätta med livsmedelskrisen? I så fall står mänskligheten sannerligen inför ett mycket svårt val.

Nej då, produktionsökningen skall säkras genom "mekanisering, införande av uthålliga gödsel- och växtskyddsmedel, bättre växtsorter, effektivare bevattningssystem samt högre mänsklig kompetens". Vissa av dessa lösningar kan lättare förstås som konstgödsel, genmodifierade grödor och bekämpningsmedel. Detta skall nu tillämpas i utvecklingsländer med "ineffektiva produktionsmetoder, redskap, bevattningssystem" et cetera. Jag tror tyvärr att Sandrup resonerar bakvänt.

Det problem som jag beskrev var hur mänsklighetens ändrade betéendemönster förvärrar situationen för vår planet och för oss själva. Jag tror inte att det i grunden beror på att afrikanska bönder har gammalmodiga redskap, utan att kineser, indier och många andra har övergivit sin traditionella mat till fördel för västerländska livsmedel baserade på kött och för processad mat samt att oljepriserna skjuter i höjden, vilket bland annat medför höjda priser på gödsel och dyrare mattransporter. Då räcker resurserna helt enkelt inte länge till.

Sandrup menar att vårt stora problem är att det lever så många urbaniserade människor med begränsade inkomster inom vårt ekonomiska system. Vad han glömmer att berätta är att många av dessa människor tidigare hade råd att mätta sig och sina familjers munnar. Det har de inte idag. Den inkomst som för några år räckte till, kan inte längre följa matprisernas skenande utveckling. I Guatemala och Haiti har priset på basmatvaror tredubblats de senaste åren. De haitier och guatemaleser som kräver sänkta matpriser ser nog inte lika ljust på utvecklingen som Sandrup.

Det skulle givetvis glädja mig oerhört om fattiga bönder i utvecklingsländer gynnades av att priserna på jordbruksprodukter ökade. Att detta skulle ske på marknadens villkor låter ju helt fantastiskt. Men jag har svårt att tro att det storskaliga jordbruket kommer att gynna dessa bönder. Utvecklingen har lett i diametralt motsatt riktning. Genom att köpa ut småjordbrukare och ersätta deras gårdar med storskalig matproduktion skapades många av de hungriga stadsflyktingar som idag bebor vår planet.

Men, vi kan trots allt se lite ljusare på möjligheterna att "förse mänskligheten med såväl nödvändiga livsmedel av god kvalitet som med förnybar och klimatvänlig energi" än då jag skrev min artikel. Regeringen har nämligen i förra veckan beslutat att revidera sin syn på etanolbränsle. Istället för att satsa alla skattemiljarder på att subventionera miljöfarliga etanoldrivna bilar, har man valt att fokusera på elbilar som alternativ till den fossila energin. Elbilar utgör inte alls ett lika stort hot mot produktionen av livsmedel och kommer därmed att få dubbelt så hög miljöbilspremie som etanolbilar. Detta minskar i det långa loppet trycket på både åkermarker och skogar.

Det finns många sätt att begränsa matkrisens skadeverkningar på världsekonomin och mänskligheten. Forskning om förbättrad jordbruksproduktivitet, satsningar på lokala afrikanska och sydamerikanska grödor, förbättrade bevattningsanläggningar samt utbildning om hållbart jordbruk kan vara några sätt att förhindra en katastrof. Att fortsatta den inslagna banan med konstgödsling, giftbesprutning och genetiskt modifierade grödor är dock inget realistiskt långsiktigt alternativ.

Som Sandrup mycket riktigt påpekar så står mänskligheten inte inför några enkla utmaningar. Jag håller med om att vi måste vara lösningsorienterade. Men det är inte möjligt om vi samtidigt blundar för problemen. De hållbara lösningar som Sandrup åberopar kan inte hittas utan en konsekvent och orädd beskrivning av verkligheten.

Av Martin Ekdahl 03 jun 2008 12:45