tysk ubåt.jpg
Uppdrag Granskning ons. 11/06 tog upp ett ämne som varit föremål för vilda spekulationer länge. ”Ubåtar från väst kränkte våra vatten i Hårsfjärden 1982.” Så lät rubriken i TV-guiden.
Precis som i tidigare fall när Uppdrag Granskning tagit upp politiskt sprängstoff, så har programmet föregåtts av en insändare på SvD:s Brännpunkt några dagar tidigare. Dessa har varit skrivna av oberoende agenter, men jag tror inte att det är en slump att dessa agenter föregått Uppdrag Gransknings politiska agenda, och partiska reportage! Det var på det sättet den gången de sände ett program om fängelsestraff, då FRIO-rådet skrev till SvD:s Brännpunkt några dagar tidigare. Så här inledde jag en kommentar om det faktumet på min blogg någon dag efteråt:
”Uppdrag granskning den 19/04 besannade inte mina profetior om att de skulle tiga ihjäl det faktum att Anders Eklund inte satt fängslad idag, utan de fulländade hjärntvätten genom att visa sitt reportage om straffet som inte var ett straff, nämligen ett ”fängelse” på en ö i Norge, som vanliga Svenssons skulle betala för att få åka och semestra till. Jag menar allvar!!! De intagna fick sköta jordbruk och djur och var fria att lämna ön när de ville (men då fick de inte komma tillbaka igen). Det fanns inga celler, galler, grindar, vaktpersonal et. c. Detta ”fängelse” framställdes naturligtvis som det ideala fängelset i Uppdrag granskning.
Uppdrag granskning intervjuade flera av de interner som skrev ett inlägg i Svenska Dagbladet dagen innan, den 18/04. (Teamwork kallas det för!) Uppdrag granskning gjorde ett för dem intagna på svenska säkerhetsfängelser mycket fördelaktigt reportage. Byggde upp historien om de svenska säkerhetsfängelserna genom ögonen på en charmig psykopat (förmodligen), Peter Bottany, Kumlaintern och en av skribenterna i fredagens SvD den 18:de…”
Också den här gången, med reportaget om Ubåten i Hårsfjärden, kom ett inlägg in i Brännpunkt två dagar tidigare; ”Försvarsmakten teg om ubåtar från väst” hette den, skriven av en från Uppdrag Granskning oberoende agent (men säkert kompis med Uppdrag Gransknings redaktör eller ”journalist”). Jag är säker på att Brännpunktsinlägget inte var en slump den här gången heller! En gång är ingen gång, två gånger är en vana.
I programmet Uppdrag Granskning framkom uppgifter om att försvarsstaben skulle ha ljugit, och de hängde upp så gott som hela ”bevisföringen” i programmet på uppgifter om att en svensk helikopter med sonarutrustning hade fångat upp en tredjedels av en sekunds pejling. Den var presenterad som ett mönster bestående av två vertikala streck med ett snedstreck över på ett papper, som man bara kunde tolka på ett sätt. Reportern på Uppdrag Granskning förklarade att dessa måste komma från en Natoubåt på grund utav den speciella frekvensen. Sedan hävdade han att, försvarsmaktens ansträngningar att tillskriva dessa streck ett fel på sonarutrustningens elektronik, bara var en rökridå från försvarsstaben.
Min slutsats var att; eftersom inga andra ljud fångades upp av sonarhelikoptern, som var ute en riktigt lång stund, så kunde inte dessa streck ha betytt att det fanns någon ubåt i närområdet vid tillfället, vare sig västlig eller östlig! Jag kan bara förmoda att försvarsstaben dragit samma slutsats och att det var därför som de så noggrant studerade sonarutrustningen efteråt. Jag drar också slutsatsen att reportern vet om detta också och att han därför inte var ute efter att komma närmare sanningen, i synnerhet som han använder sig av strategin att kontakta likatänkande, som grundar för den politiska indoktrineringen i fiendelägret; SvD, innan programmet sänds i etern!
Efter programmet hade SVT en chatt öppen på nätet. Jag skrev till reportern om ovanstående, men fick inget svar, trots att flera som skrivit två eller flera gånger, återkom bland de som fick sina frågor besvarade. Jag väntade i över en timma på svar.
Det sistnämnda är ännu ett indicium på att jag har rätt om Uppdrag Gransknings, och i förlängningen SVT:s, oärliga politiska agenda!
Hela reportaget i TV hade två ”bevis” för sina påståenden om västubåtar. Dels ovanstående om sonarljuden och dels att en man sett en ubåt som liknade en Västtysk ubåt på svenskt vatten. Det är bara det att mannen inte namngavs, och därför inte kan anses som vara vare sig ett bevis eller ett indicium! Allt är luft med andra ord.
Ett, som Uppdrag Granskning sade, indicium på att U-137 hade felnavigerat in i Karlskrona örlogsbas farled in mot hamnen, bland alla dessa kobbar och skär, var att en sovjetisk flottstyrka tycktes leta efter sin U-137 på internationellt vatten.
Det är betydligt mer troligt att U-137 medvetet navigerade sig in i den smala militära farleden, gick på grund, medans den sovjetiska flottstyrkan gjorde en skenmanöver för att verka oskyldiga! (Vad som gör det ännu mera troligt är att på den tiden så var våran flotta bemannad endast 5 dagar i veckan, måndag till och med fredag, dagtid, övriga tider var beredskapen stängd. Den här grundstötningen skedde på en helgdag, vilket gör det upp till sju gånger mindre troligt att det skulle varit en olycka bara där!) Sådana skenmanövrer för att slå dunster i fiendens ögon var mycket vanliga bland alla krigförande stater under kriget, det var en del av både strategi och taktik, för både hög och låg militär befälhavare. Skenmanövrer används av oss svenskar under övningar också idag, det är ett spel hjärna mot hjärna. Det här vet Uppdrag Gransknings reportrar om! Så detta indicium, att sovjetiska fartyg letade på fel ställe, snarare styrker än reducerar sannolikheten för medvetet illegalt intrång!
av 
Roger Klang 13 jun 2008 18:03