Cold War Chess.jpg 

Kalla kriget bakom kulisserna

Jag ska i den här artikeln visa hur det ”Kalla kriget” i själva verket skapades medvetet enligt en dialektisk plan för att leda oss fram till ”Den Nya Världsordningen” vilket bl.a innebär mer övervakning, mer inskränkningar av den personliga integriteten, mer centralisering av makt och i slutändan en världsregering med en totalitärt styrd befolkning.

I memoarboken “A Family Matter" berättade president Franklin Roosevelts son, General James Roosevelt, hur hans pappa lovade Stalin atombomben.

Roosevelt:

"Jag skulle vilja ha ert medgivande för etablisserandet av en ny världsorganisation. I utbyte kommer ni att erbjudas deltagande i en attack på Japan efter att Tyskland besegrats."

Stalin:

"Ryssland har betalat ett högre pris än någon annan nation i detta krig. En attack på Japan, om de beslutar att slåss till döden, är något jag inte kan be det ryska folket om."

En period av tystnad följde, sedan tog Stalin åter till orda:

"Och vad skulle det ryska foket erbjudas för ett sådant uppoffrande?"

Roosevelt:

"Ni skulle erbjudas ritningarna till Manhattan Projektets Vapen." (Atombomben)

När boken skulle utges blev förläggarna så nervösa att de placerade den under novellsektionen.

Vid Yaltakonferensen i februari 1945 lovade Roosevelt i hemlighet Stalin Manchuriet, Yttre Mongoliet, delar av Kina samt Sachalinöarna. Sovjet fick dessutom 3,000 tanks, 75,000 motorfordon och 5,000 plan for deras östarmé, som inte kunde ta Kina utan USA:s hjälp. Stalin krävde dessutom 20 miljoner tyskar för slavarbete på obestämd tid, vilket han också fick.

USA:s ambassadör i Kina, Patrick Hurley, kallade Roosevelts hemliga överneskommelse för
”en blåkopia för ett kommunisterövrande av Kina.”

I boken “The Venona Secrets: Exposing Soviet Espionage and America’s Traitors,” avslöjade författarna Herb Romerstein och Eric Breindel, att Harry Hopkins, en av Roosevelts närmaste rådgivare i själva verket var en sovjetisk agent.

Andra sovjetiska agenter som nämns i boken är bl.a Alger Hiss, som var den förste generalsekreteraren när FN bildades i San Francisco i juni 1945, Howard Dexter White, assisterande finansminister och Lauchlin Currie, ekonomisk rådgivare till president Franklin Roosevelt

Romerstein och Breindel hämtade sina uppgifter från bl.a sovjetiska arkiv, KGB och FBI.

Historikern och författaren Charles L Mee jr, som var redaktör för tidskriften "Horizon Magazine" berättade i boken "Meeting at Potsdam" om det kalla krigets inledningsskede.

I en artikel 1977 i tidningen "American heritage" gjorde Lee ett mycket intressant avslöjande:

"Den 27 februari 1947 hade president Truman ett möte i vita huset med kongressens ledare.

Utrikesminister Dean Acheson var närvarande och Truman fick honom att säga till kongressledamöterna vad som stod på spel."

"Ingenting mindre än överlevnaden för hela den västerländska civilisationen!"

Notera att det här uttalandet gjorde utrikesminister Acheson 2 ÅR INNAN Sovjet gjorde sin första kärnvapensprängning i augusti 1949.

Lee fortsätter:

"Kongressmännen var tysta en stund, därefter tog senator Arthur Vandenberg, en framstående republikan från Michigan, som hade kommit att stödja en aktiv utrikespolitik, till orda och utbrast:

"Om presidenten vill sälja det här till det amerikanska folket så måste han skrämma skiten ur dem!"

Lee förklarar:

"Det var i detta ögonblick som det kalla kriget i realiteten startade."

Med hotet om en yttre fiende kunde Stalin och den sovjetiska eliten bibehålla sin makt och fortsätta leva gott medan det ryska folket levde i fattigdom och förtryck.

Stalin sa senare:

"Atomvapen är till för att skrämma dem med svaga nerver."

Enligt samma princip kunde eliten i USA och Storbritannien utöva sin makt och fortsätta tjäna enorma summor på de groteska utgifter som via bankirernas lån finansierade den gigantiska krigsindustrin.

Medan Stalin tystade oppositionella via en brutal hetsjakt och ett angiverisystem så använde man i väst (framförallt i USA och Storbritannien) en mera raffinerad metod;

Man gav människorna en illusion av medbestämmande via val där de fick rösta på någon av de kandidater som eliten på förhand valt ut.

Genom att dessutom ta kontrollen över utbildningsystemet, massmedierna och underhållningsindustrin såg man till att metodiskt manipulera massorna genom att fylla deras huvuden med den information som man ansåg gagnade den rådande elitens planer.

De få som lyckades genomskåda bluffen såg man snabbt till att marginalisera eller snöpa genom antingen mediedrev eller den inbyggda konsensustrans som inte sällan får människor att per automatik reagera med rädsla, vrede, avsmak och hån gentemot alla som har mage att ifrågasätta deras "självklara" bild av världen.

Den manipulation som människor ofta matats med och den mottaglighet de har för att suggereras innebär att individer ofta fogar sig under en främmande vilja, och handlar, tänker och tror på de olika sätt de blir ingivna och att de tror att det är deras egen åsikt.

Även om ingen egentligen analyserat sanningshalten bakom besluten så innebär det att man enats under konsensus, d.v.s den gemensamma uppfattningen om verkligheten.

Charles Tart, professor i psykologi, kallar detta fenomen för konsensustrans.

Vi kan se exempel på detta rätt ofta, inte minst när någon (blink, blink) har fräckheten att ifrågasätta ett helt århundrades officiella historiebeskrivning.

I ett mycket intressant tal 1941 beskrev Charles Lindberg jr hur manipulationen kan gå till. I talet förklarade han hur eliten steg för steg programmerade det amerikanska folket att ställa in sig på krig via arrangerade händelser, massor av radiopjäser och filmer som glorifierade krigshjältar och genom massmedias demonisering av dem som protesterade.

I boken "The Making of the Cold War Enemy: Culture and Politics in the Military “ beskriver professor Ron Theodore Robin hur akademiker ofta utvecklar ett närmast patologiskt förtroende för militärers, regeringars och deras lakejers historiebeskrivning.

Med hjälp av dessa s.k "nyttiga idioter," som vissa kallar dem, och den medvetna indoktrineringen drillar man massorna att acceptera diverse galenskaper som mer övervakning, mer inskränkningar av den personliga friheten och t.o.m krig.

Professor Robin beskriver hur massor av akademiker, framförallt beteendevetare, ofta omedvetet, hjälpte till att skapa det kalla kriget genom att utmåla hur hemsk och farlig fienden var trots att det fanns föga substans i påståendet om ett reelt hot gentemot USA.

Tänk efter! När andra världskriget var slut hade Sovjetunionen förlorat 27 miljoner människor och fått stora delar av sina städer lagda i ruiner. Lägg till detta alla de oliktänkande som Stalin själv hade slaktat och vi kommer upp i ännu mer skrämmande siffror.

På vilket sätt skulle detta sargade och krigströtta land utgöra ett allvarligt hot mot USA?

USA var ekonomiskt starka, de var den enda stormakten med kärnvapen och hade klarat sig relativt helskinnade ur kriget vid en jämförelse.

Varför skulle man då dela upp världen i öst och väst och lägga en massa länder i händerna på en psykopat som Stalin, sannolikt historiens värste massmördare vid sidan av Mao?

Kom ihåg att begreppet "järnridån" myntades av Churchill INNAN Sovjetunionen officiellt hade receptet på atombomben och 3 ÅR innan de gjorde sin första kärnvapensprängning 1949.

Svaret är att man återigen spelade upp den dialektiska planen, med två "motståndare," (tes-antites) för att kunna genomföra målet: en ny världsordning (syntes).

Med andra ord ville man, precis som kongressledamoten Arthur Vandenberg mycket riktigt påpekade, "skrämma skiten" ur befolkningen på bägge sidor för att på så vis kunna leda dem i precis den riktning man redan från början hade planerat.

Om detta förefaller långsökt, vilket det självfallet gör för de flesta människor som inte studerat fakta i målet, så kan ni ju fråga er varför USA och andra västländer från 1917 och geom hela kalla krigets hela tiden försåg Sovjetunionen med teknologi inom den militära industrin, något som bevisades av professor Antony Sutton i hans böcker "Western Technology and Soviet Economic Development" och "The Best Enemy Money Can Buy."

Charles L Mee jr skriver vidare:

"Det var inte Roosevelts "New Deal" som skapade det enorma budgetunderskottet eller den stora statliga byråkratin, DET VAR KRIG!"

Amerikanskt välstånd byggdes på underskottsbudgetering för krig. Truman visste det och fortsatte på samma linje med kalla kriget.

Historikern Ralph Epperson, som skrev boken "The Unseen Hand," säger att hans forskning bevisar att de stora krigen och depressionerna i världen var planerade flera år i förväg.

Epperson beskriver kronologiskt hur eliten manipulerat genom historien, från Weishaupts ”Illuminate” 1776, via bankirerna under första och andra världskriget, ”Frimurarna,” ”Council on Foreign Realations,” ”Royal Institute of International Affairs,” ”Bilderbeggruppen” och Trilaterla Kommissionen” fram till 1980-talet.

I boken "Calculated Risk" gjorde general Mark Clark, som deltog i markanfallet på Tyskland, ett mycket viktigt avslöjande:

På sin väg till södra Tyskland, deras svagaste punkt, fick de allierade order om halt. I stället för att med fullt manskap gå in och ta över landet drog man istället bort trupper och spred ut dem varpå invasionen fördröjdes så att ryssarna hann avancera och ta över östra delen Tyskland.

General Mark Clark skrev:

"Detta beslut togs på hög nivå av anledningar som övergår min fattningsförmåga."

I sin utmärkta bok ”Final Varning – A History of The New World Order” beskriver författaren David Allen Rivera hur CFR-medlemmen och generalen George Marshall av USA efter andra världskriget skickades till Kina för ett möte med ledaren Chiang Kai-Shek och uppmanade honom att ge kommunisterna representation i regeringen och att nationalisterna (Guomindang) skulle ha en koalition, eftersom ryssarna inte hade något inflytande på de kinesiska kommunisterna.

Harry Dexter White och Owen Lattimore, som var höga ämbetsmän på Statsdepartementet, förfalskade t.o.m dokument som fick de kinsesiska kommunisterna att framstå som bönder vilka arbetade för en jordreform. ”Saturday Evening Post” publicerade inte mindre än 60 artiklar där de framställde de kinesiska kommunisterna och Mao som ”jordreformatorer” och Chiang Kai-Shek som en korrupt diktator.

Chiang Kai-shek vägrade emellertid låta kommunisterna ha något som helst inflytande över regeringen varpå Marshall rekommenderade att allt amerikankt bistånd skulle avbrytas och ett embargo upprättas, vilket fick till följd att det inte fanns något bränsle för kinesiska tanks och flygplan och ingen ammunition till vapnen.

Ryssarna gav de kinsesiska kommunisterna militära medel som de hade beslagtagit i kriget mot Japan och avsatte även en del material de fått som hyrlån av amerikanerna.

Snart, förklarade Rivera, började Mao sina sista förberdelser att ta över regeringen.

1948 röstade den amerikanska kongressen för ett bistånd till Kina på 128 miljoner dollar.

Man väntade dock med att betala det till EFTER att Chiang Kai-Shek var besegrad av kommunisterna.

Under Koreakriget assisterades Nordkorea taktiskt av ryssarna och militärt av kineserna. General MacArthur, som var en ärlig man, skrev ett brev som lästes upp i kongressen om hur kineserna vällde in äver gränsen till Korea och att det inte fanns något subsitut för seger.

”Kriget mot kommunismen,” sa MacArthur, ”kommer antingen att vinnas eller förloras i Korea.”

Efter det uttalandet entledigades General MacArthur från sin tjänst och ersattes av General Matthew B. Ridgeway, medlem i CFR.

General MacArthur skrev senare:

"Jag är bekymrad över säkerheten för vår stora nation, inte så mycket p.g.a hot utifrån, som för hotet från de lömska krafter som verkar inom landet."

En man med samma heder som MacArthur, General George Edward Stratemeyer vittnade senare i kongressen:

”Man går in i ett krig för att vinna, man går inte in i det för att stå still och förlora men vi fick inte vinna det. Det var inte tillåtet.”

I sin bok “Survival Is Not Enough: Soviet Realities and America's Future" avslöjade historieprofessorn Richard Pipes på Harvard University hur Sovjets teknologi och industri till stor del byggdes upp med hjälp av företag från väst.

Pipes förklarade hur den enorma fordonsindustrin i Tatarstan byggdes av “Pullman-Swindell company" i Pittsburgh och att Sovjets handelsflotta byggdes av utländska varv samt att "Bryant Chucking Grinder Company" i Springfield sålde kullager som möjliggjorde inskjutning av Sovjets kärnvapenmissiler.

I Major George Racey Jordans sensationella bok "From Major Jordans Diaries" avslöjade han hur amerikanerna försåg Sovjet med uranium, torium, kobolt, kadmium, och data om atombomben.

Roosevelts sändebud i Europa, Averell Harriman, berättade om ett samtal mellan Eric Johnson, president i "United States Chamber of Commerce," och den sovjetiske ledaren där Stalin sa:

"Två tredjedelar av de sovjetiska industrierna har byggs upp med hjälp av USA och med amerikansk teknologi."

Med andra ord:

Det kalla kriget skapades medvetet.

När ungrarna gjorde uppror mot sina sovjetiska förtryckare 1956 och ryssarna drog sig tillbaka skickade USA:s Statsdepartement ett telegram till ryssarna.

Telegrammet, från ”US Congressional Record, August 31, 1960” lyder enligt följande och borde nästan ensamt räcka som bevis för att det ”Kalla kriget” var en fejk:

”USA ser inte positivt på regimer som är fientliga mot Sovjetunionen längs den ryska gränsen.”

Några timmar efter att de erhållit telegrammet den 4 november 1956, stormade ryssarna åter in i Ungern och tog tillbaka makten.

De som fortfarande tvivlar, men som verkligen vill veta, behöver bara kolla upp källorna här under.

Av Michael Delavante 02 jul 2008 16:53