water.jpg 

Artificiellt vatten - framtidens handelsvara?

Man kan lätt få intrycket att, om det är någonting som vår planet inte lider brist på så är det just vatten. Vi kallar till och med jorden för “den blå planeten”, tack vare vår rikliga tillgång till vatten. Men merparten (97,4 procent) av vattnet är salt och obrukbart. Endast 0,8 procent av sötvattnet på jorden är tillgängligt och nästan 70 procent av det tillgängliga sötvattnet används idag inom lantbruket. Framtidens kraftigt expanderande lantbruk kommer att kräva än större vattenresurser. Vad är lösningen på sötvattenbristen? Kanske virtuellt vatten?

I länderna runt Medelhavet har bristen på sötvatten redan blivit ett påtagligt inslag i vardagen. Den har även kommit att ställa landsbygdens behov mot storstädernas. För jordbruket är konstbevattning en nödvändighet, men det är också extremt resurskrävande och bemöts av allt hårdare restriktioner. Dessa restriktioner har under senare tid utlöst ilskna protester från bönderna. Städernas invånare menar i sin tur att sötvattnet gör större nytta om det används av dem.

Redan idag förbrukar de flesta större städer i Europa och USA grundvattnet i högre takt än det hinner fyllas på. Och i sötvattenbristens spår följer regleringar och restriktioner. I Tyskland och Storbritannien är det inte tillåtet att tvätta bilen hemma på gården. I Katalonien har myndigheterna förbjudit folk att vattna sina trädgårdar, fontäner har stängts av och simbassängerna fylls inte på. Västvärldens problem är dock ringa i förhållande till den femtedel av jordens befolkning som saknar rent dricksvatten.

FN uppskattar att 4,4 miljarder människor världen över varje år drabbas av diarré på grund av smittat dricksvatten. En kvarts miljard människor drabbas av ännu allvarligare sjukdomar. Ingen vet säkert hur många människor som årligen dör av vattenburna sjukdomar. En modest uppskattning torde dock ligga någonstans i regionerna av sex miljoner döda per år.

Analytiker på CIA varnar för att krig kan bryta ut mellan länder då sötvattnet sinar. Det råder redan en spänd stämning mellan flera länder i Mellanöstern på grund av bristen på rent sötvatten.

Sötvattenbristen grundar sig till stor del i jordbrukets konstbevattning. Det krävs tusen gånger så mycket vatten att producera den mat som en människa årligen äter än det vatten som en människa under ett år behöver dricka för att överleva. Vår förbrukning av vatten för tvätt, disk, duschning, spolning på toaletten och matlagning per år uppgår faktiskt endast till en tiondel av det vatten som går åt inom matproduktionen. Inte ens industrins förbrukning av vatten kan på långa vägar mäta sig med jordbrukets.

Men en del av denna vattenresursförbrukning kan nog inte betraktas som annat än oförsvarligt slöseri. Ta risodlingarna i den aragonska öknen, apelsin- och avokadoodlingarna i Israel eller de saudiska vetefälten som exempel. Dessa projekt har fullständigt tömt ut grundvattnet och gjort länderna beroende av dyrbara anläggningar för avsaltning av havsvatten eller vattenimport med stora tankfartyg. Både avsaltning och vattenexport är extremt energikrävande åtgärder. De löser i det långa loppet inte sötvattenbristen utan bidrar endast med ökad konkurrens om olja och gas.

I stället för avsaltningsanläggningar och omfattande konstbevattning finns det faktiskt ett annat sätt att trygga vatten- och matförsörjningen världen över. Det kallas “virtuellt vatten”. Enligt John Anthony Allan, som den 21 augusti får Stockholm Water Prize, är export av vattenintensiva grödor från länder med goda förutsättningar till torra länder en mycket bättre lösning på vattenfrågan än både avsaltning och vattenexport.

Man kan kort sagt säga att vattnet exporteras från blöta till torra länder tillsammans med grödorna. Grönsaker och spannmål kanske blir framtidens huvudsakliga vätskebehållare? Handeln skulle inte bara minska energiförbrukningen utan även i hög grad förhindra krig om de blygsamma vattenresurserna. Idén med virtuellt vatten passar bra ihop med EU:s vattendirektiv från år 2000 om att försörjningen av sötvatten skall vara ekologiskt hållbar.

Sverige har mycket att tjäna ekonomiskt på virtuell vattenexport. Vi har ett land med enorma sötvattenresurser. Landet är fullt av sjöar. Bland annat Vänern, som är Europas tredje största sötvattensjö. Vi har tillgång till 20 miljoner liter färskvatten per person och år, vilket kan jämföras med USA som har tillgång till 10 miljoner liter färskvatten per person och år eller Jordanien som inte ens har tillgång till en halv miljon liter per person och år.

Handlar vi rätt så kommer vi inte enbart att kunna undvika sötvattenkrisen utan även tjäna på den.

Av Martin Ekdahl 04 jul 2008 14:56