childsoldier.jpg 

Liber står inte alltid för frihet

 Liberia kommer av det latinska ordet liber, som betyder fri, men som vi snart ska se har innevånarna i Liberia inte alls varit fria.

Det landområde i västra Afrika som numera kallas Liberia köptes år 1822 av USA och grundades av ”American Colonization Society” som skickade dit frigivna svarta slavar. ACS, d.v.s ”The Society for the Colonization of Free People of Color of America,” kontrollerade utvecklingen i landet fram till 1847 när Liberia förklarades vara en självständig stat. Huvudstaden döptes till Monrovia efter president James Monroe.

Även om man påstod att Liberias konstitution skulle stöpas efter Amerikas så var det inte så det såg ut i praktiken. Slavättlingarna växte till en styrande rasistisk överklass som gick under namnet "The family" och lokalbefolkningen var i princip livegen.

Pressad av de angränsande brittiska och franska kolonialmakterna led Liberias ekonomiska utveckling skada då de hade svårt att hitta marknader för handel. Landets tvingades därför till stora lån som på lång sikt urholkade landets ekonomi. I exploateringen av Liberia spelade Sverige en viktig roll via det svensk-amerikanska gruvföretaget Lamco som tömde landet på järnmalm ända fram till på 80-talet.

Två viktiga faktorer som bidrog till att bryta Liberias isolerade och pressade läge var samarbetet med företaget Firestone Plantation Company som inleddes 1926 och när man under andra världskriget faktiskt fick ett visst ekonomiskt och teknologiskt stöd från USA. Landet var dock i praktiken fortfarande en diktatur. Mellan 1944 och 1972 var William Tubman president. Han genomförde vissa demokratiska reformer men när han efterträddes av William Tolbert kollapsade landet både socialt och ekonomiskt.

I en militärkupp 1980 mördades Tolbert efter att ha torterats i flera dagar och ersattes av sergeant Samuel Doe som backades upp och sponsrades av USA som bl.a gav honom 500 miljoner dollar för att kasta ut de sovjetiska intressen som fanns i landet och tillåta Amerika använda Liberiska hamnar och landområden bl.a för att CIA skulle kunna spionera på grannlandet Libyen.

Doe styrde därefter landet som en militärdiktatur. Han förbjöd tidningar, kriminaliserade politiska partier, manipulerade valresultat osv. Under Does tio år vid makten fortsatte landets förfall och på julafton 1989 gick Charles Taylor och hans NPFL gerilla in i landet via Elfenbenskusten vilket blev inledningen på ett extremt blodigt inbördeskrig. 1990 torterades Samuel Doe till döds.

Det dröjde ända till 1997 innan FN äntligen kunda garantera hjälp för över 700 000 flyktingar att återvända till sitt hemland från grannländerna. Taylor vann valet samma år och länsade landets kassa och involverade sig i både diamant och vapensmuggling medan han levde lyxliv i sitt flotta hem med sina älskarinnor.

2003 var situationen ohållbar och tidningen Economist utnämnde det året Liberia till "världens värsta land att leva i". Rebellernas offensiv i kombination med internationella påtryckningar tvingade Charles Taylor att avgå och gå i landsflykt i Nigeria. En kvarts miljon människor hade dött under de 14 år han suttit vid makten.

De barn och ungdomar som Taylor värvat till sin armé drog nu runt på gatorna beväpnade till tänderna och höga på knark. Rena anarkin rådde på många håll och lidandet för Liberias befolkning fortsatte. Hem skövlades och brändes, människor misshandlades och mördades. Olika gäng bedrev utpressning och förföljelse.

Nästan hälften av världens diamanter kommer ifrån västra, centrala eller södra Afrika. Självklart har olika rebellgrupper velat lägga vantarna på de enorma vinster som diamanthandeln genererar och de har inte haft några problem att hitta internationella köpare villiga att finansiera deras vansinne.

Med stöd av den oftast tandlösa tigern FN inleddes kampen för att inrätta demokrati i Liberia och i oktober 2005 valdes Ellen Johnson-Sirleaf som första kvinna någonsin till statschef i ett afrikanskt land efter att ha besegrat den berömde fotbollsspelaren George Weah. En av de första åtgärder President Johnson-Sirleaf vidtog var att inrätta en sanningskommision (Truth and Reconcilliation Commision) för att utreda och klara upp brott utförda under inbördeskriget. Hon strävar också efter att Liberia åter igen ska bli självförsörjande vad beträffar mat.

President Johnson-Sirleafs regering har även lyckats öka skatteintäkterna och försett åtminstone delar av Monrovia med el och vatten. Emellertid har den tidigare politiken och inbördeskriget förstört mycket av Liberias ekonomi, särskilt infrastrukturen i och omkring Monrovia. Det har bl.a medfört att många affärsmän flytt landet, och tagit kapital och teknisk expertis med sig.

Medelåldern i Liberia låg år 2002 på 18,1 år. 2003 var dödligheten bland spädbarn 13,2% och befolkningens medellivlängd 48, 2 år. 40% är analfabeter och 80 procent av befolkningen lever på mindre än en dollar per dag. I Liberia dör vart fjärde barn före fem års ålder ofta av sjukdomar som vore enkla att bota under normala omständigheter.

Som om allt detta inte vore illa nog så kunde SIDA rapportera att år 2006 så var våldtäkt det mest rapporterade brottet i Liberia och tonårsgraviditeter, tidiga giftermål och könsstympning vanligt förekommande.

Av Michael Delavante 08 jul 2008 12:40