eu 

Den verkliga agendan bakom EU

De organisationer och grupper som styr alla viktiga skeenden i världen är, som jag tidigare berättat, Council on Foreign Relations, Trilaterala Kommissionen, Romklubben, Royal Institute of International Affairs och Bilderberggruppen.

Inga viktiga beslut eller världsomspännande händelser sker utan att ha diskuterats och godkänts i dessa grupper först. Grupperna har tillsammans ganska många medlemmar men de som har störst inflytande och känner till den verkliga agendan och dess slutmål är huvudsakligen gräddan, resten är politiska broilers, karriärklättrare, naiva tjänstemän och vad vissa kallar ”nyttiga idioter.”

I den här artikeln ska jag fokusera på Bilderberggruppen, vars första medlemmar var huvudarkitekterna bakom EU.

Låt oss börja från början:

Under andra världskriget samlade den brittiska armén några av de skarpaste hjärnorna i landet för att arbeta med att knäcka tyskarnas och japanernas koder.

En av dessa var Harry Beckhough. Han var egentligen filolog och expert på språkvetenskap och studerade vid Freiburg Universitet i Tyskland redan 1933, där han såg Hitlers väg till makten.

Han berättade att redan när han hörde Hitlers första tal visste han att det här kommer att sluta illa.

Beckhough tjänstgjorde senare i det kungliga artilleriet i Indien innan han började som kodknäckare i general Montgomerys 8:e artilleri i Afrika där han knäckte Rommels och tyskarnas kod.Därefter återvände han till Indien där arbetade med att deschiffrera japanernas kod.

Redan innan krigsslutet arbetade den polske socialisten och Joseph Retinger, en frimurare av 33:e graden, då boende i London, frenetiskt på att få med politikerna på tanken om att ena kontinenten och fick senare till stånd flera träffar mellan höjdare från olika håll i Europa. Hur en oansenlig politiker från Polen lyckades ordna informella möten mellan representanter från Europas mäktigaste länder kan man ju fråga sig

Precis som man kan fråga sig varför han valde en nazist, som trivdes att marschera med Hitlers SA-trupper och sedemera blev medlem i Himmlers SS att organisera grundbulten till det som skulle komma att bli EU.

Efter krigsslutet blev Beckhough, som talade flytande tyska, stationerad vid britternas utländska kontor där hans uppgift var att utbilda befolkningen vid universiteten i Rhenlandet vid Cologne och Bonn i demokrati.

Där lärde han känna och blev förtrogen med Dr. Konrad Adenauer, Tysklands förste förbundskansler, som ledde den nybildade staten mellan 1949 och 1963.

Dr Adenauer avslöjade för Beckhough att han hade flera nazister i sitt kabinett. Adenauer berättade också hur väl mottagen han blev i USA eftersom de amerikanska politikerna (de oinvigda naturligtvis) fruktade det ryska hotet, (vilket inte existerade, som Beckhough insiktsfullt påpekar) och att de trodde att Adenauer kunde prata förstånd med dem.

Harry Beckhough berättar hur Adenauer hade regelbunden kontakt både med ryssarna och de undkommande nazisternas underjordiska kvarter i Madrid. Han visste hur han skulle spela ut olika sidor mot varandra och fick enorma bidrag från USA för att motverka bl.a ”Det ryska hotet.”

Beckhough lärde känna flera inflytelserika politiker, under sin tid Tyskland och han var sedan tidigare bekant med t.ex Winston Churchill, som redan 1930 skrev en artikel i ”Saturday Evening Post” med titeln ”The United Staes of Europe”. Med tiden insåg Beckhough vad den egentliga tanken med att ”ena” Europa var.

Syftet med skapandet av ett förenat Europa, en europeisk superstat, förklarar Beckhough, är att bereda vägen för en kommande världsregering styrd på ett totalitärt sätt.

Efter den chockterapi som andra världskriget innebar för Europas folk la eliten snart upp planerna för nästa traumatisering av massorna. Efter att ha sponsrat kommunisterna i såväl Sovjet som Kina, vilket jag berättat om och lagt fram bevis för i tidigare artiklar, och via den hegeliska dialektiken skapat två ”oppositionella” sidor, kommunismen och kapitalismen, hade man i flera år nu skrämt folk med hotet om de eventuellt fasansfulla konsekvenserna av ”Det kalla kriget.”

Vägen låg nu öppen för att lansera ”Europas förenta stater.”

Naturligtvis skulle man kalla det något annat för att inte den vanlige individen skulle ana vad slutsyftet var:

Ett federalt Europa, med samma valuta, samma lagar och så småningom en utsuddad självständighet.

I maj 1954 ordnade prins Bernhard av Nederländerna, den förre SS-officeren hos nazisterna, som inledde sin karriär hos IG Farben, företaget som försåg koncentrationslägrena med gas, ett möte där han bjudit in ett sjuttiotal ledande direktörer, bankirer och politiker till Hotel de Bilderberg i Oosterbeek, Holland. De inbjudna kom från såväl USA som Europa. Tillställningen finansierades av företaget Unilever samt CIA.

Det officiella syftet med mötet var att reda ut aktuella slitningar i den transatlantiska alliansen. Deltagarna beslöt att träffas igen, och så var Bilderberggruppen skapad.

Ett av de uttalanden som prins Bernhard gjorde var:

”Det är svårt att omskola folk som är uppväxta med fosterländska känslor till att överge sin självständighet till förmån för en överstatlig superkropp.”

Sedan dess har Bilderberggruppen träffast varje år med undantag för 1976, då uppmärksamheten kring prins Bernhards inblandning i mutskandalen kring Lockheed, blev för pinsam och mötet ställdes in.

Den amerikanske oljedirektören och diplomaten George McGhee skrev i sina memoarer att:

”Romfördraget, som lade grunden till EU, tog form vid Bilderbergmötena.”

Vad det handlade om var att fritt från störande opinioner lägga upp detaljerna i världspolitiken.

I ett protokoll från 1955 förklarades:

"I ljuset av det samförstånd som kommit till uttryck vid diskussionerna, bör deltagarna i denna konferens kunna förmedla dessa uppfattningar till den allmänna opinionen inom sina egna inflytelsesfärer, utan att avslöja källan."

Alla de viktigaste politikerna är med på mötena, inklusive de inflytelserikaste företagarna och mediamogulerna i världen.

Mötena är HELT slutna och såväl allmänheten som journalister är bannlysta från att närvara eller att få någon som helst insyn i vad som sägs eller diskuteras.

En av dem som avslöjade agendan med EU och i egenskap av historiker för eliten hade en direkt inblick i deras egna arkiv och studerade dem i flera år var professor Carroll Quigley.

Professor Quigley skriver följande om Bilderberggruppen i sin monumentala bok ”Tragedy & Hope: A history of the world in our time”:

"De monopoliserade hela historiebeskrivningen och därigenom automatiskt undervisningen i sin egen tid.”

Quigley bekräftade i boken att världen styrs av en hemlig elit och han skrev rakt ut vad deras mål var:

”Ingenting mindre än att skapa ett världssystem av ekonomisk kontroll i privata händer som kan kontrollera det politiska systemet i varje land i världen.”

Cecil King, den engelske tidningskungen, skrev 1967 en uppmaning till sina kolleger bland tidningsägarna med önskemål om att ingenting borde publiceras från det möte som då var aktuellt, och att pressen t. o. m borde avhålla sig från att spekulera om innehållet i överläggningarna.

Gordon C Tether, en ansedd journalist på Financial Times i Storbritannien med mångårig erfarenhet började undersöka Bilderberggruppen. Hans artiklar var så avslöjande att de t.o.m censurerades.

I artikeln ”The Prince and the Bilderbergers” skrev Tether följande:

”Ständigt inbjudna bland de 80 till 100 deltagarna är representanter för många av de största kapitalistföretagen – män med enorm makt inom ekonomi och affärer och många av dem deltar i alla möten, vid sidan av alla stammisar som agerar i maktens korridorer.

Det är den här nära identifikation med megahöjdarna inom den internationella affärsvärlden som lett till tanken att Bilderberg är en arm av en rörelse som syftar till att skapa ”en värld för storkapitalister att leva i”- vilka mycket väl kan se sig själva som spjutspetsen för etablisserandet av en världsregering.”

När Gordon Tether sedan var ofin nog att beskriva Bilderberggruppen som en konspiration fick han sparken efter över 20 år som skribent på Englands mest erkända finanstidning.

Han skrev bla:

"Om inte Bilderberggruppen är någon form av konspiration. Då måste den vara ledd på sådant vis, för den ger en anmärkningsvärt och oerhört bra imitation av en sådan.”

I maj 1989 påstod den amerikanska tidningen Spotlight, att man på det just avslutade Bilderbergmötet på La Toja utanför Spanien hade beslutat att Margaret Thatcher skulle avlägsnas från sin post som Storbritanniens premiärminister.
Orsaken?

Enligt tidningen var det:

"Hennes vägran att uppge den brittiska suveräniteten till förmån för den europeiska superstat som skall börja framträda efter 1992.”
Året därpå 1990 tvingades Thatcher avgå efter en kupp inom hennes eget parti.

David Rockefellers öppningstal på Bilderbergmötet i juli 1991 i Baden-Baden läckte ut och det säger väl egentligen allt:

"Vi är tacksamma mot Washington Post, New York Times, tidskriften Time och andra framstående publikationer, vilkas direktörer har deltagit i våra möten och hållit tyst i nästan 40 år.

Det hade varit omöjligt för oss att utveckla vår plan för världen, om vi hade blivit utsatta för publicitetens skarpa ljus under dessa år. Men världen är nu mer förfinad och förberedd att marschera i riktning mot Världsregeringen.

En intellektuell elits och världsbankirernas övernationella suveränitet är förvisso att föredra framför det nationella självbestämmande som tillämpats i gångna århundraden."

Där har ni det mina damer och herrar, elitens egna ord i svart på vitt.

Will Hutton f..d chefredaktör på ”The Observer,” deltog i Bilderbergmötet 1997 och gjorde senare följande avslöjande:

”Det här är sätet för globaliseringens överstepräster. Inga beslut tas officiellt, men den etablerade konsensusen är att det är den här politiken som ska föras över hela världen.”

Den prisbelönte journalisten Daniel Estulin har undersökt Bilderberggruppen i 15 år och skrivit den internationella bästsäljaren ”The True story of the Bilderberg Group” som valdes till ”Book of the year” i Kanada.

Estulin, som har källor inom både Bilderberggruppen och den amerikanska underrättelsetjänsten, säger att ett av Bilderberggruppens mål är att reducera världens befolkning med över hälften. Därför tillåts människor fortsätta dö i svält och sjukdomar i tredje världen, menar Estulin.

Krisen i världsekonomin är ingen tillfällighet, hävdar Estulin. Den är medvetet skapad för att kunna driva igenom agendan. Man vill hindra befolkningsutvecklingen i världen, krossa medelklassen och skapa ett samhälle av ”ägare och tjänare” som Zbigniew Brezizinski uttryckte det.

Bilderberg kontrolerar IMF, Världsbanken, FN och alla europeiska centralbanker. Det handlar om skapa total kontroll över människor och slutmålet är en världsregering styrd av eliten, förklarar Estulin.

Estulin gör helt klart att de här människorna kommer att använda alla till buds stående medel – lagliga eller olagliga - för att driva igenom ”Den Nya Världsordningen” – eller Världsföretaget, som de föredrar att kalla det: krig, statskupper, mord, bankkontroll, finans, affärer, media, religion och utbildning (för att dumma ner allt som inte eliten vill att ni ska veta) för att hålla massorna i schack.

"Kriget är inte mot Bin-Laden" säger Estulin, "Det är mot oss."

Lagar som inte har godkänts i Sverige eller över huvud taget införlivats med vår straffrätt kan komma att tillämpas i svenska domstolar. Polisen i andra EU länder kan då ge order om att svenska medborgare i Sverige ska gripas.

Den brittiske EU-skeptikern och politiske kommentatorn Rodney Atkinson skrev i sin bok ”Fascist Europe Rising” bl.a om:

De tekniker man använder för att underminera och förstöra de fria nationerna i Europa, hur man pressar de östeuropeiska länderna att överge sina konstitutioner om de vill bli medlemmar, EU:s korporativsteg mot fascism, EU:s hetsjakt på dem som pratar bredvid mun och den verkliga meningen med Euron som ett sista steg mot europeisk imperialism.

Professor Norman Barry vid Universitetet i Buckingham gjorde bl.a följande uttalande om Atkinsons bok:

"Vid det här laget är Rodney Atkinson nästan en veteran bland EU-skeptikerna. Genom åren har han upplyst oss med sin enorma kunskap om europas lagar, ekonomi och historia."

Tidningen The Morning Star skrev så här i sin recension:

”I den här uppföljaren till hans tidigare böcker där han demonstrerar det tyska imperialist/europeiska ursprunget till EU presenterar han inte bara ytterligare bevis utan dessutom en förödande exposé av de smutsiga trick och det förakt för demokrati som an arrogant självutnämnd elit har utövat för att skinna nationerna i Europa.”

I Daily Telegraph skrev journalisten Ambrose Evans Richard i sin artikel ”Blueprint for superpower Europe” om EU-fördraget från 2003, ursprungligen framarbetat av Europeiska unionens framtidskonvent under ledning av förre presidenten i Frankrike Valery Giscard d’Éstaing:

"Det fördubblar effektivt makten för det europeiska parlamentet och ger EU-kommisionen makt över stora delar av rättsapparaten och inrikes affärer och omvandlar EU-domstolen till en fullfjädrad högsta domstol med makt att påverka de flesta områden inom varje nation.

Det innebär att man kommer att ha en EU president på heltid, uppbackad av en utrikesminister, det snöper möjligheten till att lägga i n veto inom 40 områden, inlusive energipolitik, immigration, asylrättigheter, kriminalpolitik, skattefusk och säkerhetspolitik."

Evans-Pritchard citerar Romano Prodi som sa om förslaget att:

"Det här är ett gigantiskt steg" och "Det katapultar EU in på den globala arenan som en hel supermakt."

Giscard d’Éstaings förslag röstades ned av Frankrike och Holland 2005.
Därpå utarbetade man ett ”nytt” förslag som skulle röstas igenom 2008.

Emellertid visade en närmare granskning att innehållet i det ursprungliga förslaget och det nya reformfördraget från 2007 nästan är identiska.

Den Londonbaserade tankesmedjan Open Europe kunde bevisa att endast tio av 250 förslag i 2007 års fördrag skiljer sig från det ursprungliga grundlagsförslaget. Det innebär att förslagen i de båda texterna är identiska till 96 procent.

Vid omröstningen 2008 stod ett litet modigt land, Irland, upp och sa nej.

Eftersom Sverige är medlem i Europeiska unionen innebär det att EU:s fördrag är styrande över vårt lands konstitution och de svenska grundlagarna. Ett införande av ett nytt fördrag får därmed konsekvenser för de svenska grundlagarna, vår demokrati och hela vårt samhälle.

I den svenska regeringsformens portalparagraf. står det att:

"All offentlig makt i Sverige utgår från folket."

Sveriges medlemskap i EU innebär att all offentlig makt i Sverige INTE utgår från folket. Riksdagen är inte ensam lagstiftare utan delar lagstiftningsmakten med EU:s ministerråd och EU-parlamentet. Högsta domstolen och Regeringsrätten i Sverige är inte längre våra högsta domstolar, det är EU- domstolen.

En av de som kristiserat EU och EMU i Sverige är Johan Lybeck, professor i nationalekonomi och fil lic. i statskunskap.

Professor Lybeck menar t.ex att syftet är att skapa ett federalt EU och att EMU inte bara är en fråga om minskade kostnader för valutaväxling och bättre konkurrens mellan länder utan också ett sätt att integrera politiken för en blivande federation.

Lybeck citerar EU-kommissionens tidigare ordförande, Jacques Delors, även kallad EMU:s fader som hävdade att:

"Den monetära unionen är ett sätt att skynda på Europas politiska integration."

Med andra ord:

Europas förenta stater.

The Times gav faktiskt en överraskande ärlig och träffsäker definition på Bilderberggruppen redan 1977 genom följande ord:

"En klick av de rikaste, ekonomiskt och politiskt mäktigaste människorna i västvärlden, som i hemlighet träffas en gång om året för att planera saker som sedan råkar inträffa."

Av Michael Delavante 26 sep 2008 12:08