The Best of the 80s: Generation Y

80-talisterna målas upp som arbetsskygga individualister som enbart vill fly verkligheten, gärna med en skön image och schysst status via vip ingången på krogen. En 80-talist är egen, men verkar ändå anklagas för att komma från samma klonfabrik.

Generation Y har växt upp under välfärd och har på något sätt vant sig vid en värld full av möjligheter. Vill man plugga utomlands – gör det. Vill man hitta sig själv under en sten i Thailand – gör det också. Bli rik på poker, blogga och festa 7 dagar i veckan. Varför inte? Men denna värld av oändliga alternativ har en baksida. Rädslan för att misslyckas med att skapa något eget är enorm. Generation Y är även matad med ett evigt flöde av information som får dem att verka tro, till skillnad från tidigare generationer, att de inte ensamma kan förändra världen. Det är en utspridd cynism och omogen världsvanhet som talar när 80-talisterna öppnar munnen.

Uppväxta med internet, välutvecklade dataspel och bantningstips är det en generation som blev vuxna för fort. Men det är även en generation som inte riktigt vill bli vuxen. Som inte vill ta ansvar eller börja pensionsspara. Generation ”why” är en generation som frågar sig vad poängen är? Det är dem som har allt, men inte har orken att använda det. Eller är det en generation fylld av kreativitet som på grund av nedtryckanden från alla andra bokstavsgenerationer inte ännu fått visa vad de går för?

Av Ulrika Enström 22 okt 2008 00:04