Hellre långsamma framsteg än snabba baksteg

Pluggskolan mot flumskolan, kunskap mot flams och auktoriteter mot offer. Ja, det är lätt att argumentera för hårdare tag och enkla lösningar. Det är lätt att säga att den svenska skolan har halkat efter och att den måste ”rycka upp sig” med tydliga roller och regler. Ofta tänker jag att det är orättvist att deras argument låter så slagkraftiga jämfört med mina. När de säger ”betyg från årskurs sex” känns det inte särskilt radikalt att kontra med ”nej, vi kan väl prata om utveckling istället”. Men jag hoppas att det kan ses som en styrka i sig, att de argumenten står på egna ben utan häftiga formuleringar.

Det är kanske inte slagkraftiga formuleringar vi behöver. Att kalla sina meningsmotståndare för flummare är dessutom en alldeles osannolik oförskämdhet – min fröken på lågstadiet skulle aldrig acceptera en så låg nivå på samtalet.

Att ge lärarna rätt att beslagta störande föremål är ett typexempel på auktoritärt tänkande. Själv har jag i 11 år i elevråd och elevkårer tampats med den ökända kepsfrågan, och jag ser den kommande mobil- och mp3-jakten som kepsjaktens givna ledsagare.

Kepsfrågan är en av elevinflytandets största fiender, den ödelägger timmar av arbete för en kamp som har hamnat fel. Att lärare vill kunna ha ögonkontakt med sina elever och att eleverna ska visa respekt är vanliga argument för att lärarna ska få beslagta kepsar. Från elevernas sida har det ofta setts som kränkande och maktmissbruk. Vad kampen egentligen handlar om är relationen mellan lärare och elever.

Det finns ingenting som för mig tyder på att mobil- och mp3-jakten kommer handla om något annat än kepsjakten, och när nu lärarna har befogenheter att beslagta störande föremål väntar fler problem. Elever kommer att störa med mobiltelefoner för att jävlas och lärare kommer att beslagta dem av samma anledning.

Det hör till saken att den nya lagen är relativt kraftlös. Tvång, våld eller kroppsvisitering får fortfarande inte förekomma. Det här betyder att lärarna bara kan beslagta ett föremål ifall eleven snällt räcker fram det, om eleven gör motstånd eller förvarar det i en ficka finns det ingenting läraren kan göra.

Jag vill att lärare och elever ska samarbeta och att ingen ska stå högre än den andra, medan den nya politiken handlar om lärare med auktoritet. Frågan är om inte den här lagen gör att det blir tvärtom genom att utsätta lärarna hopplösa situationer. Ge mitt ett skäl till varför det här skulle förbättra relationen mellan lärare och elever!

Samma sak gäller när elever tvingas byta skola mot föräldrarnas vilja. Vad kommer det att innebära för relationen mellan lärare, elever och föräldrar? Vad kommer att hända med elever som blir tvångsförflyttade, kommer de att lämna problemen på den gamla skolan eller ta med dem till den nya? Och kommer deras motivation och trygghet att öka?

Relationen mellan lärare och elever är något mycket ömtåligt, som måste få ta tid. Den riskerar att skadas av den nya slagordspolitiken.

Jag hoppas att regeringen snart kommer att inse att den gamla skolpolitiken var på rätt väg även om det gick långsamt. Jag hoppas att min lillasyster börjar på ett gymnasium där lärarna har blivit vägvisare istället för domare, deltagare istället för auktoritärer och att de visar verktygen istället för färdiga ritningar.

Av Alice Härdin 29 okt 2008 21:57