Generation mambo

Att hitta en bostad i Stockholm som ung idag är oerhört svårt. I alla fall om du inte har en sådär 1,5-3 miljoner att bara slänga upp på en bostadsrätt och helt ärligt, hur många av oss har det?
Är du runt 20-25 strecket, kanske nyutbildad eller har ett inte alltför bra betalt jobb så är chansen att du hittar en lägenhet näst intill minimal.

Det du kan göra är att stå i långa bostadsköer som tar år för att avancera i för att ens bli kallad till en visning av en lägenhet, och inte ens då är du garanterad att du får den.
Att hyra i andra hand är inte helt lätt det heller. Dels finns det alltför få lägenheter även där men det kanske största problemet är hyrorna som ägarna till dessa lägenheter tar ut. I och med att de vet att det finns otroligt många människor som är i behov av lägenhet så kan de lägga på tusenlappar på den ordinarie hyran bara för att de vet att många inte har något val. Fult kan man tycka men samtidigt så utnyttjar de bara situationen som skapats när det finns för få lägenheter. Det kan man säga vad man vill om.

Situationen är som den ser ut just nu helt ohållbar och det krävs en förändring.

Frågan man kan ställa sig är hur politikerna egentligen tänkte när man planerade byggen av lägenheter? Eller kan det vara så att man inte har tänkt överhuvudtaget? Visste man inte om att det var många som skulle vilja flytta till sitt eget inom en snar framtid?

Hur som helst måste det göras något åt saken. Exakt vad kan jag inte säga då jag inte har kunskapen för hur sådant här går till men jag är i alla fall måttligt sugen på att bo hemma tills jag är 30 och jag kan lova att jag inte är ensam om dessa åsikter.

Av Max Bergander 04 nov 2008 16:40