Borg och bankerna

Bankerna har fått ett erbjudande att gå med i ett garantiprogram för att lättare kunna låna pengar. Men de behöver inte programmet och dess höga kostnad, eftersom blotta möjligheten för dem att kunna få garantin är tillräckligt bra för att de skall kunna låna vad de behöver.

Det var lika dant förra gången. Några banker behövde ingen garanti, eftersom de kunde få en. Handelsbanken har skrutit mycket över detta, men sanningen är att de inte skulle överlevt förra bankkrisen om räddningen inte varit offererad. Ingen bank överlever om alla andra går under, så enkelt är det - de är helt beroende av varandras överlevnad. Men det är övriga kunder också. Därför handlar bankräddningen inte om att rädda banker, utan om att rädda hela systemet.

Så Borg borde tagga ner och skriva om garantierbjudandet så att det blir billigare, långvarigare och även i övrigt bättre. Bättre för bankernas kunder, såväl insättare som låntagare.

Sedan behöver räntan sänkas. Riksbankens nivå är nu anpassad för att bromsa en högkonjungtur i stället för att bromsa ett konjunkturfall.

Den inledande räddningsaktiviteten som Staten fick mycket beröm för håller nu på att utvecklas till en senfärdig och tam aktivitet som leder till en än djupare och längre lågkonjunktur.

Men jag skall inte bara klaga på Borg. Bankerna sköter inte heller sin roll. De borde snabbt förhandla fram ett bättre garantipaket och se till att kreditgivningen fungerar.
Man kan förstå att bankerna behöver höja sina marginaler för att möta högre kreditförluster och statliga garantikostnader. Men de skjuter sig i foten om de stoppar och drar in utlåningen i för stor omfattning. För då kommer kunderna inte att kunna betala och kreditförlusterna skenar.

Av Bengt Stillström 19 nov 2008 15:47