algskylt.jpg 

Drömmen om en egen älg

Jo så här var det. Nästan omedelbart efter att jag flyttade till Rostock (jag hann rentav inte ens få av mig skorna innan jag var ute ur lägenheten igen) utförde jag tre ärenden i en liten rad. Jag tog en tripp till IKEA för att inhandla nytt möblemang, plus kanelgifflar eftersom denna delikatess inte går att finna i detta kakornas och kringlornas förlovade land. Jag besökte den lokala skandinaviska banken för att öppna ett tyskt konto. Vilket man förvisso kan ifrågasätta det förnuftiga med i dessa bankkristider. Det var för övrigt samma dag som senare kom att heta "Black Monday" i CNN och övrig engelskspråkig television. Dessutom vandrade jag iväg till stadshuset för att registrera mig som nyinflyttad medborgare.

Jag insåg mycket snart att tyskarna har en formidabel fascination för vårt skogsklädda land i den yttersta norden. De klär sina bilar med älgdekaler, hänförs av svensk brytning och talar varmt om sjöar och skogar, ljusa nätter och vackra kvinnor. Ett bevis för detta fenomen är att Sverige hamnar på en god tredjeplats efter USA och Australien som vanligaste utflyttningsland i den omåttligt populära teveserien "Goodbye Deutschland". Den stad jag har flyttat till är dessutom inte bara grannstad till Trelleborg och partnerstad med Göteborg utan uppmärksammar även sin granne i norr med tre blågula "Schwedentage", den 25-28 november varje år.

Det var till festsittningen för denna tradition om jag blev inbjuden till, både i egenskap som svensk och som rostockare. I programmet som medföljde inbjudan utlovas punkter såsom visning av svenska filmer (bland annat Kay Pollacks "Så som i himmelen"), svensk sång och musik, föreläsningar av Dr Horst Hein om det svenska kungahuset och av Dr Robert Rosentreter om Wasaskeppet och postseglaren "Hiorten".

På den stora julmarknaden "Weinachtsmarkt", som är något av ett signum för nordtyska städer, erbjuds diverse svenska läckerheter som sill, lussebullar och glögg. Dessutom kan barnen skicka sina önskelistor till Weihnachtsmann, tyskarnas svar på Jultomten, i Finland(!). Just denna senare punkt är symptomatiskt för den tyska (och i övrigt europeiska) synen på Skandinavien och Norden. Gränserna mellan de nordiska länderna flyter lätt ut och de korsklädda flaggorna är så lika, så lika. Inte sällan får den svenska flaggan och det svenska språket representera samtliga skandinaviska länder i nordtyska städers restaurangmenyer och turistbroschyrer.

Den svenska flaggan ser man för övrigt lite här och var i tyska städer. På kiosker, i fönster eller från balkonger. Just vad det gäller kiosker så har jag en liten kiosk nere på gatan nedanför mitt köksfönster. Jag brukar gå dit ibland på söndagarna när de övriga affärerna är stängda eller då jag är sugen på att prata lite med kioskinnehavaren. Hon är ur-rostockare, men har lärt sig ett par ord ("hej", "hej då", "tack så mycket" och så vidare) på svenska bara för att hon tycker att "det är så trevligt. Denna attityd verkar gälla lite här och var i staden. Och staden har sannerligen ett starkt skandinavieninspirerat näringsliv. Allt ifrån glasskiosker där man kan köpa danska och svenska glassar till skandinaviska delikatessbutiker, skandinaviska alkoholbutiker, skandinaviska hotell, rederier och färjelinjer.

Men det är inte enbart i Rostock som denna varma inställning till Sverige och Norden är så tydlig. I de senaste säsongerna av teveprogrammet "Let's dance" har tyskarna bedårats av den vackra danserskan Isabel Edwardssons skönhet och charm. Hon har blivit en formidabel stjärna och deltar nu i allt från djungeldokusåpor till pratsoffor. På det enormt poulära tävlingsprogrammet "Wetten dass?" gjorde programledaren Thomas Gottschalk, som i Tyskland är större än Gud, Jesus och påven tillsammans, dessutom stor sak av att skådepelerskan Uma Thurman hade svenskt påbrå och hotade till och med att öppna en burk surströmming i studion för att påvisa sin egen svenskhet.

Den senaste blonda sensationen heter dock Yoyo (en akronym för Yousefin Buohler), är tretton år gammal och har en stämma som Christina Aguillera. Hon har slagit igenom på bred front genom teveprogrammet "Das Supertalent 2008" på RTL och är nu hela tyska folkets älsklingssvenska. Nu på lördag går de tävlande deltagarna till final. Jag kommer tillsammans med miljontals tyskar hålla tummarna för att Yoyo blir årets supertalang. Det förtjänar hon verkligen. I juryn för programmet sitter för övrigt den före detta Modern Talkingsångaren Dieter "You're my heart – You're my soul" Bohlen. Dieter Bohlen är annars känd för att vara en riktigt grinig gubbe men smälte som en mjukglass inför Yoyos vackra solskenstämma.

Mycket av denna varma tyska Sverigebild har vi nog Astrid Lindgren att tacka för. Hon har sopat ut det trettioåriga kriget och andra tråkigheter ur tyskarnas medvetande och ersatt med pepparkaksbak, midsommardans och kräftfester. För många tyskar är Sverige landet med Nobelpriset, uppfinnarna, musiken, det goda företagsklimatet, de välmående städerna och den trendigt välklädda befolkningen. Detta är en bild som vi Tysklandssvenskar har stor glädje av i vår vardag och som till och med ibland ger oss en inbjudan till kalas hos ingen mindre än Överborgmästaren själv. Skål och salut!

Av Martin Ekdahl 27 nov 2008 15:34