Tar skolan verkligen sitt ansvar?

Elever som har invandrat till Sverige efter att skolgången påbörjats har sämre avgångsbetyg i nian än elever som gått hela sin skolgång i Sverige, vare sig deras föräldrar är svenskar eller inte. Det är inte så konstigt att elever som har invandrat efter skolstart har sämre betyg än de som bott i Sverige och som exempelvis talar språket flytande. Människor som invandrar till ett land kan antagligen inte språket, är inte helt integrerade i samhället, har kanske inte från början möjlighet att få arbete etc. Detta är inte så konstigt, men de är alla faktorer som påverkar en elevs meritvärde. Det som däremot är konstigt är att det inte tas hänsyn till detta av skolväsendet på ett större plan. Betygen är inte alltid tillräckliga mått för att visa vad eleven lärt sig.

Det är inte invandrarskapet i sig som gör att en elev får sämre betyg, det är faktorer runt omkring. Lundqvist menar att elever med utländsk bakgrund har sämre utgångsläge än infödda elever. Elever med utländsk bakgrund har i större utsträckning föräldrar med lägre inkomst, lägre utbildning, är arbetslösa eller får socialbidrag eller är ensamstående. I hennes rapport kan man se att om man tar hänsyn till alla de faktorer som kan påverka eleverna så minskar skillnaderna mellan elever med utländsk bakgrund och de som är födda i Sverige. Det kan till och med resultera i att betygsnittet för ”invandrarungdomar” är högre än för infödda svenskar.

Det är i många fall vanligt att kategorisera eleverna i skolan. Man talar om ”invandrarbarn” som om de vore en homogen grupp. Kategorisering i skolan hjälper till att placera elever i fack som är irrelevanta och som kan spä på fördomar. Skolan är som en mikroversion av samhället, och om skolan inte kan ta hänsyn till olikheter som dessa och göra något positivt av dem istället för att se det som enbart problem, hur ska samhället då göra det?

Av Ulrika Enström 16 dec 2008 11:28