Att julen är barnens högtid har jag nu till 100 % förstått och att jag inte förstått det tidigare kanske bara kan beskrivas som naivt. När man var yngre så trodde man att julen var något som alla njöt av och verkligen såg fram emot lika mycket som man själv gjorde för som barn ser man inte den stress som ligger bakom detta ”lugna och fina”.
För mig är denna högtid något man kan relatera till stress, ångest och press. Visst låter det bittert, jag vet, men att säga att det är kul att trängas med folk som fullkomligt vänder ”upp och ner” på affärerna i jakten på den perfekta julklappen är allt annat än det jag anser är just kul. Folk som är så sönderstressade att man inte skulle bli förvånad om någon fick en hjärtinfrakt och dog mitt i affären.
Just presentarna har blivit ett sådant stort stressmoment där man hela tiden ska försöka ”bräcka” varandra och det är synd att det är just så. Att jakten på presenterna blir viktigare än att man tillsammans har det lugnt och skönt är för mig helt fel. Presenterna borde vara det där ”lilla extra” istället för det centrala med hela julen. Jag älskar att ge bort saker och se personen som får det jag köpt att bli glad, det gör min jul, men att behöva utstå all denna stress för att nå dit blir lite för mycket för att i alla fall jag ska kunna njuta fullt ut.
Men gott folk, missförstå mig rätt, det är inte så att jag inte unnar barnen denna högtid då det är för dem man står ut med denna stress men någonstans tycker jag ändå att det är synd att en högtid som skulle kunna vara så just lugn och skön ska behöva relateras till något så negativt.
Har jag fel?
| Av |
| Av lihran, 12 sep 11:35 kommentarer |
| Av Ann-Britt Åsebol, 09 jun 09:01 kommentarer |
| Av Ulf Berg, 20 maj '11 06:16 kommentarer |
Författare:
Lukas Forsberg
Publicerad: 29 dec '08 11:55
Ingen faktatext angiven föreslå
Inga nyckelord | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Länk till artikeln: