Inskränk tryckfriheten...

För litet tag sedan anmälde jag och en god vän en gästbok där de som skrev sysslade med kränkning, mobbing och förtal. Polisen ansåg inte att brott kunde styrkas och jag vet nu varför. Ytterst få gästböcker, forum, debattsidor har en ansvarig utgivare vilket gör att var och en som skriver är ansvarig. Eftersom många på nätet gömmer sig bakom fejkade namn, pseudonymer är det svårt att komma åt det kränkande skrivandet. Men också många sk etablerade bloggare gör sig idag namn på att delta i hetsjakten på att skriva skit om andra. För mig känns det något märkligt att man blir känd skribent för att man snackar illa om andra på nätet och dessutom i kvällstidningarnas sk kändisbloggar.

Det som gör att det, som  lite nedlåtande kallas gammelmedia (pappersformatet) ändå bevarar en viss form av dignity är att det finns en ansvarig utgivare. Det är också ansvarig utgivare som juridiskt representerar tidningen vid t.ex. tryckfrihetsmål. Vidare finns de etiska reglerna för press och radio/TV, visserligen efterlevs de relativt sporadiskt men de finns som en liten garant för den lilla människan i den stora medievärlden. Och PO ger många gånger den enskilda rätt.

Även om det sägs att Liza Marklund låg bakom utlämnandet och publiceringen av Expressens källa, så är det i och med utgivningsbeviset, fortfarande Expressens ansvar. Enskilda journalister har i Sverige stor frihet/skydd sett ur internationellt perspektiv genom ansvarig utgivarkravet.

På publicistklubbens möte skrev journalisten Gunilla Kinn på Newsmill, ”Medierna behöver inte jaga vare sig Liza Marklund eller "Mias" familjer. Men de bör på allvar rannsaka hur de och olika politiska aktörer i alla år köpt den bild som presenteras i Gömda som både sann och generell." Jag håller med Gunilla Kinn att det är för dålig kontroll av medias arbetssätt som tredje statsmakt, men inte mer. För mig handlar inte kontrollen av vår viktigaste statsmakt om att jaga enskilda aktörer, utan att sakligt granska hur media utför sitt arbete.

Liza Marklund är långt ifrån den första eller sista som skrivit en bok/artikel som inte håller sig till sanningen, men rimligtvis borde fler företeelser granskas i så fall. Herman Lindqvist skrev om den svenska historien, fylld av sakfel och dessvärre stavfel, detta blåste igenom som vindpust och med förklaringen att det var lite populärhistoriskt skrivet för att lätta upp. Uppdrag Granskning tillhör mina favoriter men jag vet också att redaktionen använder sig av tvivelaktiga metoder för att få fram det de kallar sanningen. Vem granskar det?

Varför jag skriver om detta, och provocerande vill inskränka tryckfrihetsrätten, är för att jag jobbar som medielärare och lär elever på gymnasiet hur media fungerar eller rättare sagt skall fungera. Jag har lärt dem ordet ickenyhet vilket jag kallar Antonsson/Marklund för i allra högsta grad. Världen står i brand, vapenlobbyn lever bättre än någonsin, orättvisorna i Sverige ökar, Vanvård av barn och gamla ökar, listan över stoff kan bli ganska lång och det är inte ickenyheter. Mina elever får använda nätet för att granska det som skrivs och när vi diskuterar hur det skrivs blir de upprörda, inte av att det skrivs utan för att det inte finns en lag för att skydda människor på nätet.

Jag är övertygad om att det viktigaste vi slagits för i Sverige är en fri press, det vill säga rätten att skriva och uttrycka oss fritt, som inom några år kommer att ifrågasättas inom EU. Diskussionerna pågår redan och Svenska Journalistförbundet tillsammans med Europeiska journalistfederationen har arbetat för att få fram en mildare skrivning.

Mina tankar kring detta är att varje så kallad offentlig debatt, gästbok, forum och tidning på nätet skall ha en ansvarig utgivare. Subversiva sidor som tveksamma kreditupplysningsbolag skall inte kunna gömma sig bakom utgivningsbevis för att den vägen kunna lägga ut vem som helst på sina sidor och för en liten summa sälja enskilda människors ekonomi. Ansvarig utgivare är allt för viktigt för att lämnas åt vem det månde vara.

Så kallade nyheter som sprids av Kriminell.com där sexdömda hängs ut med namn, adress personnummer etc fungerar eftersom sajten inte har en ansvarig utgivare, ingen kan ställas till svars. När sanningen och debatten kring kriminalitet tas över av organiserad brottslighet har den offentliga debatten och media nått sitt lågvattenmärke.

Jag hoppas att nätpublikationer och även kvällstidningar som nu diskuterar fritt fram tänker till en extra gång innan de släpper kontrollen. För mig är det fria ordet värt att slåss för varje minut och inte minst inom skolan. Media och så kallade nya medier måste också ta sitt ansvar i den här frågan. I annat fall kommer EU att stifta lagar som vi inte kan påverka.

Debattartikel Av anne skaner 26 jan 2009 10:19