Narkotikan- Ett hot mot demokrati och fred

Narkotikahandeln är en otroligt lönsam marknad och omsätter miljarder.  Bara trafficking, guld och saffranspriset går att jämföra med. Troligen skulle vi inte ha någon ekonomisk kris om den hanteringen av narkotika vore legal, detta sett mot behov och efterfrågan.
När vissa gör gällande att legalisering skulle sänka priserna, minska våld och kriminalitet blandar man friskt äpplen och päron. Det är två skilda frågor och problem. Marknadsekonomiskt avgör just efterfrågan priset och blir den för stor, ja då går det som i oljebranschen, man stryper alt ökar tillgången.

För dem som idag illegalt producerar och säljer narkotika skulle en legalisering göra dem rumsrena i morgon och deras affärsimperium skulle bli betydligt större än den lagliga industriella och tjänstesektorn. Drogkartellerna skulle inte släppa sitt guld och de skulle styra med samma princip som idag. Vill du ha får du betala. Vi talar om affärsdrivande företag, inte romantiserade bilder av s.k. namnkunniga författare och förläggare eller andra narkotikablinda personer.

Marknadspriset för heroin skulle troligen under tid gå ner i pris, liksom kokainet men när kundkretsen finns försvinner intresset för att skänka bort vinsten. Missbrukare är lika mycket missbrukare i det legala som i det illegala samhället. Narkotika är toleranssökande, vi behöver mer för att uppnå tillfredställelsen. S.k. seriösa kapitalistiska företag skulle inte gå in branschen av många skäl och därmed blir de ingen konkurrent.

Kokainhanteringen i Sydamerika är för länge sedan utom samhällets kontroll. Flera av de stora kartellerna styr idag mer än ländernas valda regeringar och kartellernas pengar är en viktig input för att hålla befolkningen lugn.
I praktiken är narkotikan redan ”legaliserad” i de här länderna, vilket också märks eftersom andelen missbrukare ökar i bl.a. Colombia, Mexico och Brasilien.

Heroinmarknaden i Asien går samma utveckling till mötes, där finansierar den bl.a. talibanrörelsens krig mot demokratin i Afghanistan. Att knarkpengar används för att finansiera krig och korruption torde också namnkunniga kulturarbetare känna till.
Lite ironiskt kan jag säga att troligen skulle drogförsäljningen momsbeläggas och det skulle ge en del pengar till statskassan. Men samma statskassa skall också betala i form av sjuk- och hälsovård till gruppen användare.

En mildare variant är att tillåta cannabis, säger den som drar en holk då och då. Ja men det är samma affärsintressen som styr och troligen skulle det bli svårt med hemodlingar den dagen affärsintresset kom i vägen.

Att ge heroinmissbrukare heroin är inte nytt. Schweiz var först ut och jag hade nöjet att vara där just när det blev tillåtet. Märkligt nog var missbrukarna själva inte så positiva, ett skäl var att de aldrig skulle få en motivation att sluta. En annan fråga som väcktes bland kokainisterna var varför man inte kunde få kokain på samma villkor.

Heroinutdelningsprogrammet i Schweiz startade 1994 och är världens hittills mest omfattande. Det påstås ha bidragit till minskad kriminalitet, färre dödsfall, förbättrad hälsa och integration i samhället bland de drygt 1 100 deltagarna. Men efter 18 månader hade 350 patienter hoppat av och 36 personer avlidit. En tredjedel missbrukade dessutom dagligen cannabis och lika många, alkohol.

England hade strax innan Holland startat liknande projekt, men där tilläts bara rökheroin. Holland uppger sig ha omkring 25 000 heroinanvändare men bara ett fåtal av dem skall få tillgång till statligt finansierat heroin. Kostnaden beräknas till 15 miljoner Euro om året, men skattebetalarna vinner på detta eftersom de som får förskrivning inte kommer att orsaka några ekonomiska skador som narkotikarelaterad kriminalitet.
Heroinmissbruket i Schweiz har inte minskat och den s.k. intigrationen av missbrukarna i samhället har fungerat dåligt.

 I gränsstaden Maastricht har ”coffe-shops” skapat problem och skapar problem då ”Drogturism” är ett nytt begrepp som borgmästaren verkar vilja bli av med.
Ett försök var att förhindra utländska besökare att handla men domstolen hävdade att en inskränkning i försäljning på grund av härkomst innebar diskriminering på basis av nationalitet. Se rasism har fått ett nytt ansikte.

Brittiska ”The Independent on Sunday” skriver om att så unga om nio-åringar söker hjälp för missbruksproblem, i första han cannabis. Över 9 000 barn och ungdomar sökte hjälp för sina missbruksproblem 2007.

I Storbritannien har NTA (The National Treatment Agency for Substance Abuse) publicerat statistiska uppgifter som inte bara bekräftar att cannabis är ett problem utan dessutom ett ökande problem. Aldrig någonsin tidigare har så många varit föremål för behandling för cannabisrelaterade problem - 24 500 personer (eller 24 669 för att vara exakt).
Uppgifterna från NTA visar att antalet narkotikamissbrukare som hade kontakt med strukturerade behandlingsinsatser* 2006/2007 ökat med 130 procent sedan 1998/1999. Problemen är inte mindre idag 2009.
Omfattande problem med cannabis noteras bland annat i Cheshire, London, Manchester och Merseyside, som är ett av huvudområdena för så kallad 'harm reduction' (skademinskning). Det var i det området som Pat O'Hare tillsammans med andra började värva supporters för så kallad 'harm reduction' i början på 1990-talet.
För ungdomar under 18 år utgör cannabis det största problemet bland de illegala drogerna, följt av heroin och andra opiater.

När det gäller vuxna utgör heroinet den största problemdrogen, men också här hittar vi ett stort antal vuxna med cannabisrelaterade problem som krävt behandlingsinsatser.
I en rapport om cannabis av The Mental Health Council of Australia, framgår att det finns klara och allt fler bevis om kopplingarna mellan psykisk sjukdom och cannabis.
I rapporten konstaterar författarna att det finns bevis som tyder på att regelbunden användning av cannabis, särskilt hos de som börjar använda cannabis i unga år, ökar risken för psykisk sjukdom.

Cannabisväxten innehåller mer än 400 kemiska ämnen. Ungefär 60 av dem är unika och kan inte hittas i någon annan växt. Det ämne som är mest ansvarigt för de fysiska och psykiska effekterna av cannabis är THC. En vecka efter att man har rökt cannabis har bara 60-70% av THC lämnat kroppen på grund av att det lagras i kroppsfettet. Det tar ungefär 4-6 veckor innan THC inte längre syns i ett blodtest. De psykoaktiva effekterna, å andra sidan, försvinner efter bara några timmar. THC eller nedbrytbara produkter kan spåras i urinen upp till några dagar efter den senaste användningen.
Tiden är längre regelbundna rökare.
I håret kan man detektera THC för så länge som det längsta hårstrået har växt plus några veckor till.

Enligt en studie som genomfördes i Nya Zeeland, hade cannabisbruk en tydlig negativ inverkan på utbildningsgraden vid 25 års ålder. Författarna till rapporten har under 25 år följt över 1000 skolbarn och har i studien tagit hänsyn till inflytande från sociala faktorer (uppväxtförhållanden). Studien visade att ungdomarna som rökte hasch oftare avbröt sina studier och i mycket mindre utsträckning läste vidare på högskola/universitet. Forskarna menar att det beror på en viss typ av socialisering som hänger samman med drogen, snarare än att drogen skulle leda till en nedsatt mental kapacitet. Man fann att ungdomarna i studien umgicks i kretsar och med vänner som också tog droger och som uppfattade skolgången som oviktig. Detta är vad kritiska lärare Holland också för fram, men som givetvis inte publiceras allt för stort i svenska medier eller TV-program.

I Norden har Norge klart sagt nej till heroin, det är det Norska läkarförbundet som anser att heroin till missbrukare leder inte ordnat liv utan fortsatt missbruk. Dessutom behöver heroinisten mer än vad som kan ges legalt. Sidomissbruk förekommer t.ex. i Schweiz men där accepteras att missbrukaren också använder illegalt heroin för att fylla ut.

I Oslo har forskare funnit kopplingar mellan cannabisanvändning, suicidtankar och självmordsförsök. I en norsk långtidsstudie av 2033 ungdomar som publicerats i ”Acta Psychiatrica Scandinavia”.
De unga följdes under en 13-årsperiod, från tidiga tonår till långt över 20-årsåldern. Man ville undersöka om det fanns samband mellan exponering av cannabis och depression och olika självmordsrisker bland ungdomar.

Maria Ellgren tidigare vid Karolinska Institutet har funnit att hjärnan förändras permanent vid använd av cannabis och ökar risken att bli beroende av andra droger.
Ju tidigare drogdebut, desto större risk för livslångt beroende.
Maria Ellgren har studerat råttor, vars hjärnor ”tyvärr” är helt jämförbara med människans när det gäller funktion och uppbyggnad. Så slutsatserna av studierna är helt överförbara på människan.
Försök gjordes med gravida råttor som fått cannabis. Deras barn fick sedan vara drogfria och växa upp till tonåringar då de fick chans att själva förse sig med heroin. Jämfört med råttor som inte utsatts för cannabis i fosterlivet var de dubbelt så snabba på att förse sig med heroin. När de inte fick mat under ett dygn blev de också mer stressade än jämförelsegruppen och försåg sig själva med än mer heroin.

Hos vuxna råttor har man också sett att cannabis permanent påverkar den kognitiva förmågan och ökar risken för schizofreni. Något som den brittiska professorn i psykiatri, Peter B Jones, dagligen ser bevis på i sitt arbete som chef för den psykiatriska institutionen vid Cambridges universitet.

Cannabis får helt klart konsekvenser för den mentala hälsan. Ungefär två tredjedelar av patienterna har använt cannabis. Endast en av fem har aldrig varit i kontakt med cannabis. Genomsnittsåldern för cannabisdebuten är 16 år, men många börjar mycket tidigare, redan i elvaårsåldern, vilket är mycket oroande. En av tio unga vuxna i Storbritannien är beroende av cannabis.

Jag inser att det här inte har någon verkan på dem tycker narkotikan skall vara fri, men för den som fortfarande funderar och reflekterar kanske det kan så en del frö.

Av anne skaner 28 jan 2009 12:30