Framtidens skola rymmer inte de dumma

Få frågor torde vara så diskuterade som kunskapsbegreppet. Vad är kunskap och kunskapsbildning? Själv funderar jag över om kunskap; är det som vi snabbt tillägnar oss i skolan under en kort tid eller om är det summan av det vi kommer fram till i kombination med livserfarenhet och kunskapsteori i skolan?

Skiljelinjen i den svenska skolan går vid flum och pluggskola. Den som inte siktar på MVG eller att snabbt tillägna sig de krav som är den offentliga synen på kunskap hamnar utanför bänkraden. Att reflektera, prova om det som skolan lärt finns väldigt lite utrymme för.

Under nio år skall barn lära sig det som samhället och politikerna bestämt vad som är godtagbar kunskap, når inte barnen den nivån har de givetvis gått i en flumskola eller saknar "begåvning" för att utvecklas. Detta synsätt gäller också gymnasietiden där fem basämnen inklusive en mängd tillägg skall lägga grunden för morgondagens vuxna. För att riktigt mäta den svenska skolan flyttar vi preferenserna till Europa och övriga världen. Den svenska skolan blir sämst, då eleverna inte når kunskap i matte och svenska utifrån fastställda normer.

Som en lösning på alla våra problem med skolan inför Jan Björklund en "ny" skola, som inte är ny utan påminner mer om den skola vi hade i Sverige tidigare. Snabb utsortering av dem som inte fyller kraven. Elitklasser för dem som har särdeles begåvning, dumklasser för den som inte klarar av att vara elit. För så torde det med all tydlighet bli, den som inte platsar betraktas som dum. Därmed befäster vi gapet mellan elitmänniskor och andra.

Om jag talar om en för elev att hon/han är dum befäster jag den uppfattning eleven redan har om sig själv. Och det är att göra jobbet enkelt. En dum elev behöver vi ju inte satsa på eller...?

När vi talar om internationell jämförelse nämns sällan problemen i de europeiska länderna. I Frankrike utsätts skolan för svidande kritik av elever och föräldrar. I Finland som lyfts fram som närmaste bästa exempel är den sociala utslagningen via skolan ett problem, som vare sig myndigheter i Finland eller Sverige vill lyfta fram.

I England har man haft problem med skolan i åtskilliga år, frånvaro, förstörelse, missbruk och låg kunskapsnivå. Så pass att den avgångne Tony Blair beslutade om bla en rikstäckande upprustning av skolornas fysiska status och förbättrad utbildning för alla. I USA sliter de offentliga skolorna med att försöka hålla eleverna kvar i skolan, motivera dem till utbildning ändå lyckas man inte.

Vad är det vi jämför med och vilka förutsättningar jämför vi med? Dagens samhälle ser inte ut som gårdagens. Dagens unga människor lär sig att hitta information på ett sätt som jag i min skoltid aldrig kunde drömma om. Dagens unga människor utsätts för ett ständigt informationsflöde, medias skriverier om skolan, politikernas s.k. kunskapssyn och näringslivets krav. I detta skall lärare konkurrera med att motivera och försöka få eleverna att förstå varför de måste läsa om Gustaf Vasa, när de kan läsa om Gustav Vasa på nätet vid behov. Eller varför de måste kunna så mycket matte när livet för många handlar om att vardagsmattematik är ekonomi för att överleva. I japan är självmordstalet bland skolungdomar högst i världen, beroende på att de känner en så oerhörd press för att kunna gå vidare till högre utbildning. Detta har gjort att Japan nu börjat se över sitt utbildningssystem och att fler unga droppar skolan.

Den enda bild som skiljer i tankar kring skolan är i utvecklingsländerna där de fattiga och utanför systemet ser skolan som en möjlighet att slippa ifrån fattigdomen och kunna förverkliga sina drömmar. Det var ungefär samma drömmar som arbetarklassen hade i Sverige innan vi fick en skola för alla. Då var studier till för de redan utvalda. Skola var detsamma som pengar. Det var däremot ingen garant för att vi hade en högre kunskapskurva än idag. För visst om vi sållar bort alla svaga och låter de starkaste gå vidare kan vi givetvis säga att vi har världens bästa skola, eftersom kunskapen mäts ur en liten grupps prestationer.

A. S Neil startade 1921 experimentskolan Summerhill (skolan finns kvar) vars grund byggde på att ge eleverna en lycklig barndom och trygghet. Ett starkt självförtroende och tillit till sig själv var viktigare än om eleverna lyckades i matte eller språk.

- Om skolan bara inriktar sig på kunskapsstoffet skapar den olyckliga människor som ständigt hamnar i konflikter, menade han.

Vad jag också tror spelade in i A. S Neils tankar, var tid och mognad. Att barn lär sig saker när de upplever motivation för att skaffa den. Ungefär samma tankar ligger till grund för Montessori- och Steinerpedagogiken. Barn behöver tid för att utvecklas intellektuellt och det kan inte fastställas i uppgjorda planer för vad man skall nå inom ett år. På Summerhill lärde sig alla läsa, många av dem är idag akademiker, musiker etc även om de lärde sig i ett senare skede i livet. Och det var inte bara elitens barn som gick där utan också socialt utsatta barn.

Tidsaspekten ryms inte inom Jan Björklunds skola, resultaten skall uppnås här och nu. Sak samma om kunskaperna är summariska eller ej. Bara vi kommer ihåg dem här och nu. Varför jag tror på tidsaspekten är för att många människor i ett senare skede i livet läser vidare och skaffar sig de kunskaper de behöver för att kunna läsa vidare. Det finns många skäl till varför vi inte hinner eller orkar allt i skolan. Skäl som den "nya" skolan inte talar om. Sociala orättvisor, problem i familjen, motsättningar mellan lärare och elev, existentiella problem. Allt sammantaget sådant som överskuggar motivationen för skolan, men inte är det samma som att vara dum eller omöjlig. När kunskapen är rolig och stimulerande jobbar barn bra. Så länge de kan se själva varför de gör just detta räknar och läser alla barn nästan frivilligt. Den dagen de inte ser ljuset i skolans kunskap överskuggar andra intressen.

Min övertygelse som lärare är att alla barn kan lära sig, alla ungdomar skulle lära sig det som anses nödvändig kunskap om vi ser över tid. Varför? Många av de elever jag haft i skolan som varit "misslyckade" enligt Björklunds synsätt, klarar utan problem att ta körkort. Körkortsteorin är betydligt svårare och mer omfattande än någonsin märkliga kunskapsprov i skolan, men de fixar det. Varför? Det finns motivation och de anser sig behöva sitt körkort så till den grad att de också jobbar extra för att kunna få det. Jag har en bekant som för några år sedan fick sitt trafikplanscertifikat. Utbildningen genomfördes på engelska. Personen ifråga hade elementära och minst sagt bristfälliga kunskaper i språket och i mattematik, men klarade utbildningen med glans.

Mest skrämmande i debatten kring skolan är de fackliga organisationerna som instämmer i kören av lag och ordning inom skolan. Man älskar att berätta om alla lärare som inte orkar, ger upp, inte vill, utsätts för hot från elever etc. Mer lärtvång och mer ordning. Snälla lydiga elever på rad som tacksamt tar emot lärarnas budskap utan att ifrågasätta eller fundera över varför. Vi behöver bättre lärarutbildning, körar facket efter Jan Björklund som anser att ämneskunskapen hos lärarna måste förbättras. Jag vill se den lärare som kan konkurrera mot nätets alla informationskällor vad gäller kunskap. Hur är den lärare funtad som kommer att ha så stor ämneskunskap att han/hon slår ut Internetvärldens? Föräldrar är ofta den mest okunniga gruppen, och just därför faller de in i ropen på mer kunskap och strängare krav. Föräldrar vars barn inte når upp till den godtagbara kurvan får lära sig att mer kontroll, mer läxor och mer disciplin är enda vägen. Lyckas inte föräldern har de självklart en dum och obildbar unge vars framtid är körd. Ingen talar om att det finns andra möjligheter.

Om skolan i dess moderna skepnad utvecklades i takt med samhället i övrigt, skulle läraren vara handledaren och den som får eleverna att reflektera över vad de lär sig och varför de lär sig. Om skolan låg i tiden och inte sköts bakåt 50 år skulle vi sträva mot att få trygga elever som känner att de duger för vad de är och inte för vad samhället förväntar sig de skall vara. Då skulle också de s.k. eliteleverna kunna utvecklas sida vid sida med den grupp som behöver mer tid, mer motivation och mening.

Pete Seeger sjöng i slutet av 60-talet "What Did You Learn In School..." Jag tror att den texten är lika relevant idag som då.

Av anne skaner 01 feb 2009 12:44