Roten till det onda orsakas av föräldras frånvaro

Jag är uppväxt med två bröder, så en hel del dataspelande förekom även under min barndom. Om det beror på att det inte var jag personligen som spelade vet jag inte, men aggressiv har jag då inte blivit och enligt min vetskap så är mina bröder lugna som filbunkar båda två.

Att det skulle vara TV-tittandet och just reklamfilmerna som får ett barn att börja ställa frågor kring ”blommor och bin” har jag väldigt svårt att tro på, desamma gäller även att ett barn riskerar att bli våldsbenäget om dataspelande är en hobby. Det är väl snarare de som har brist på annan sysselsättning som underhåller sig med våld om kvällarna?

Hur man kan skylla ett barns våldsamheter på ett dataspel låter inte bara orimligt utan även oansvarigt.

Det där med sexistisk reklamfilm är emellertid en annan femma. Givetvis blir tjejer påverkade av andra tjejer – så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Det gäller givetvis även killar. I de yngre tonåren går de flesta genom en mindre identitetskris och istället för att våga följa sin egen väg så är det lättare att falla för grupptrycket, och det är just grupptrycket som är farligt – inte någon inoljad Kyle Minogue på TV.

Istället för att skylla på reklamfilmer och dataspel borde föräldrarna lägga ner mer tid på att faktiskt umgås med sina barn och visa att de finns där – i synnerhet om de verkligen misstänker att våld eller annat förekommer i barnets liv.

Om alla föräldrar skulle finnas till hands för sina barn och stärka deras självförtroende redan från dagisåldern så skulle nog världen se annorlunda ut.

Av Katarina Pietiläinen 04 feb 2009 10:20