Hellre Situation Stockholm än lurendrejerier

Gårdagen var inte något undantag. När tunnelbanan rullat ut från perrongen vid Axelsberg klev en man i 50årsåldern på. Han var klädd i en grådaskig jacka av okänt märke, vindbyxor och kängor som är identiskt lika sådana som vana friluftsmänniskor brukar bära när de campar i skogen. Med vana rörelser la han hastigt ut lapparna på alla lediga säten och zickzackade mellan de eftermiddagströtta människorna.

Vad det stod på lapparna orkade jag inte ens engagera mig i, men jag gissar på att det var ett stycke om en dotter som är brännskadad och behöver en akut hudtransplantation eller något liknande, det var i alla fall vad som stod sist när jag såg bilden, enda skillnaden då var att det var en kvinna med sjal på huvudet som delade ut lapparna.

Trots att ingen av resenärerna ägnat så mycket som en blick åt mannens verksamhet, tvekade han inte en sekund på att ställa sig vid de stackarna som inte lyckats gräva fram hörlurarna ur väskan, eller som inte lärt sig vad det innebär att ”låtsas sova”, med en envis stämma väste han ”en krona, en krona” cirka två centimeter från öronen på dem och innan han fortsatte vidare mot nästa offer muttrade han något ohörbart, men jag anar att det inte var ”en fortsatt trevlig kväll” han önskade dem.

Längre fram i vagnen hade han tur, någon dumsnäll individ öppnade plånboken och gav honom några mynt, men utan ett ord och eller så lite som ett ”tack” gick han vidare. I Bredäng klev han av och ställde sig på motsatt sida, förmodligen var det dags för honom att ge sig in mot stan igen och påbörja nästa arbetsskift.

Om det nu är så att den här mannen verkligen var i behov av pengar för att kunna bekosta sin dotters livsviktiga operation så kan man ju undra varför han köpt en digitalkamera, en skrivare och en bunt fotopapper istället för att spara de pengarna till den ”sjuka dotterns” behandlingar?

Enligt andra uppmärksamma medresenärer, går det till och med att utläsa på baksidan av lapparna att bilderna är utskrivna i riktiga fotoaffärer och döpta via datorer till exempelvis ”beg003” (tigga003). Med andra ord har de ”fattiga föräldrarna” alltså även tillgång till en dator.

Pengarna som de tjänar går med all säkerhet alltså inte till någon operation, resa tillbaka till hemlandet eller viktiga mediciner. Även om de flesta kan enas om att tiggerierna är fruktansvärt irriterande och även en påfrestande del av tunnelbaneresan, så är SL helt maktlösa när det kommer till att avhysa människor från tunnelbanor, bussar och pendeltåg så länge de har en gällande biljett.

Även om det skulle hjälpa för en kortare period att inte ge tiggarna några pengar, så lär de med tiden komma på ett nytt sätt att tjäna pengar på människors välvilja. Men om du trots detta vill göra en god gärning och hjälpa en människa i nöd, köp exempelvis tidningen Situation Stockholm eller skänk pengar till Rädda Barnen, då vet du garanterat att dina pengar går till ett välgörande ändamål och inte till en ny färgskrivare.

Av Anna Pietiläinen 20 feb 2009 10:40