Det är tack vare "poliserna" som hatet växer

 Det hela började med filmen där tre polismän häver ur sig kommentarer som ”apajävel” och ”blattejävlar”, därefter dök bilderna från en privatfest upp, som visade nakna polismän poserandes med automatvapen och tjänstevapen. Och till sist blev det känt att två polismän filmat en drogpåverkad man med en mobilkamera och sedan skickat filmen som en ”grattishälsning” till en tredje kollega. Givetvis har dessa polisers handlingar varit långt ifrån acceptabla men den senaste skandalen inom poliskåren tar ändå priset.

Alla småpojkar har actionhjältar, spindelmän och riddare som idoler, men någonstans på den listan brukar även poliserna stå med. För en liten kille är de svenska poliserna lika coola som alla Hollywoodagenter, även om de varken spränger byggnader eller torterar sina offer. Med deras pistoler och batonger ska de skydda hela samhället från otäcka tjuvar och banditer, de går till arbetet med mer eller mindre hela livet som insats och med en vetskap om att var dag kan bli den sista. Poliserna har ett både psykiskt och fysiskt påfrestande arbete, och det är tack vare dem som vi vågar röra oss på gator och torg även efter att mörkret lagt sig som ett tungt täcke över staden. Att de är värda all respekt som går att få är en underdrift, men tyvärr börjar kärleken för rättsväsendet allt mer att övergå till hat.

 När det handlar om poliser ska man givetvis inte dra alla över en och samma kant, precis som man inte ska göra med varken homosexuella, invandrare eller handikappade. Det konstiga är dock, att om en man kommer ut som homosexuell, då vill han tydligen ligga med ALLA män, eller om en kvinna bär slöja på grund av att hennes religion kräver det, då är minsann alla kvinnor som bär liknande huvudbonader antingen tvingade till det eller förtryckta. Men om en polis beter sig illa, då ska man givetvis passa sig för att svartmåla hela ordningsmakten, just för att deras uppgift är att skydda och värna om människor.

 Nåväl. Upplysningarna om de ökända rasistiska påhoppen och den nakna festen där ett flertal tjänstevapen fick äran att vara med på kort tillsammans med avklädda poliser, orsakade debatter och vilda diskussioner från alla håll och kanter, med all rätt givetvis. Att det skulle dyka upp fler avslöjanden från polisens sida hade nog ingen kunnat ana, men när det i  Aftonbladet för några dagar sedan gick att läsa om en polisman som häktats för upprepade våldtäkter på småpojkar rann bägaren över.

 De människor som väljer att utbilda sig till poliser, de som ska finnas till hands och bekämpa brotten – de ska väl ändå vara de människor som har det renaste mjölet i påsen av oss alla? Varför väljer man att överhuvudtaget påbörja en utbildning om man vet med sig att de privata åsikterna eller nöjena, inte kommer att förbli just privata, i synnerhet när arbetet går ut på att bekämpa fientlighet och brottsliga handlingar.

 Missförstå mig rätt, i mina ögon är poliser som vilka människor som helst, att fela är mänskligt och ingen är perfekt, men när de sätter på sig sina uniformer, då ska de även föregå med gott exempel – något som (tyvärr) inte förväntas av en vanlig medborgare.

 Som tur är så är det långt ifrån alla polismän och kvinnor som missköter sitt arbete. Och det är just de som ska ha en stor eloge för all den tid de lägger ned på sina medmänniskor. Det är även viktigt att poängtera att det är de som förtjänar den riktiga respekten och uppskattningen - inte de människor som egentligen inte ens är värda att få kalla sig för poliser. Det är ju tack vare dem som deras hederliga kollegor blir nedvärderade och föraktade.

 Att det här skulle vara den sista gången som en polis hamnar i blåsväder betvivlar jag starkt efter allt som har hänt, men det enda vi kan göra är att hoppas på att skandalerna får ett slut inom en snar framtid. För övrigt hoppas jag att de människor som betett sig minst sagt bedrövligt har ett gnagande dåligt samvete, och att de blir straffade med råge även fast de är så kallade ”poliser”.

Av Anna Pietiläinen 23 feb 2009 21:38