Varför pratar ingen om råkapitalism?

Jag hyllar inte den sk socialistiska ekonomin - planhushållningen, men det som sker idag är något som Karl Marx tidigt skrev om.

Sverige och världen behöver marknadsekonomin, kapitalets frihet. Friheten har inneburit att företagen skott sig allt mer under de goda åren, samtidigt som löntagare, sjuka och arbetslösa har fått betala det högsta priset. När löntagare begärt högre löner har marknadskrafterna ropat nej. När människor blir sjuka eller ställda utanför systemet tvingar regeringen fram åtgärder som gör att de svaga blir svagare. Samtidigt sänker man skatten för den som arbetar, minskar bördorna för kapitalet och skänker pengar i slutänden till dem som alltid haft mest.


Det mest horribla är att parallellt som arbetsmarknaden sviktar i Sverige, öppnas dörrar för gästarbetare, vilka självklart kommer att vara mer återhållsamma med löner och ersättningskrav. Inom något år kommer vi att ha 10 % arbetslösa boende i Sverige, flera av dem skulle kunna gå in i arbete om de gavs utbildning och kompetenshöjning men staten anser inte detta vara nödvändigt.

Arbete skänker tillfredställelse och självaktning anser Alliansen, men om folk kan leva på sitt arbete är underordnat. Det finns idag människor som arbetar gratis utan lön, eftersom telemarketingföretagen som är den stora rekryteringsgruppen inte betalar månadslön utan ersättning efter insats. Säljer man inte tillräckligt blir det ingen lön. Med ett modernt språk vill jag kalla det slaveri.

Hur kan en regering som ser till alla sänka skatten för arbete, skapa spekulation i bostadsköp samtidigt som pensionärerna nästa år får en lönesänkning och skattehöjning. Eller när A-kassan inte täcker lån, räntor etc för att hushållen skall klara sina utgifter. För de sk fasta kostnaderna försvinner inte med vare sig arbetslöshet, lägre löner eller dålig sjukersättning.

Att införa så gott som nollränta för att stimulera ökade krediter, för att höja köpkraften är att lura människor. Billiga lån blir dyra i morgon och billig kredit idag blir dyr i morgon. Vem skall ta smällen när människor inte klarar av sin enskilda ekonomi. Skall staten kliva in och kompensera som tack för att de lurade folk att ta högre lån i kristiden.

Det är ett cyniskt ekonomiskt bedrägeri som pågår där människor inte förstår hur kapitalismens krafter påverkar våra dagliga liv. Vänstern och MP har länge krävt att riksdagslönerna skall sänkas eller frysas liksom de abnorma ersättningarna inom EU. Nu kliver populismen åt höger fram och vill frysa riksdagsarvodena, är det inte som att operera en snart död patient?

Kommunerna hotar med uppsägningar inom skolan och äldrevården. Sverige som skall skapa världens bästa skola? Med vilka medel då? Jan Björklunds lag och ordning i skolan, en skola som snart inte har lärare.

Men större valfrihet skall öka välfärden säger Alliansen. Fler friskolor är en väg. I Stockholm förhandlas just nu om nedläggning av friskolor men 34 har fått tillstånd att starta. Vem betalar priset för detta?
Vi lever i ett cyniskt samhälle där individen har det största utrymmet och kollektivet det minimala. Ord som empati, solidaritet och agerande för allas bästa har lämnat plats för en djungel där bara de starka överlever.

Varför skall skattebetalare ställa upp och hålla bankerna under armarna, när samtidigt tillverkningsindustrin minskar allt mer. Vilka jobb tänker sig Reinfeldt att människor skall söka där de "kan leva på sin lön"? Jag har inte hört en enda borlig regeringsledamot tala om vad en lön innebär som folk kan leva på?

Eller skall vi ha ett system där folk har både två och tre jobb eller sk socialbidragsarbeten som att plocka papper i parkerna för 30 kr i timmen vilket de får göra i Stockholm. Pengarna räcker inte ens till SL-kort för att ta sig till och från jobbet.

Jag vet inte om rödgrönt samarbete kommer att kunna göra något åt detta, men jag hoppas innerligt att det presenteras ett program som visar på att alla människor har ett lika värde oberoende ålder, psykisk/fysisk status.

Debattartikel Av anne skaner 23 mar 2009 14:34