Finanskris – en fejkad fasad?

Sedan tittar jag runt omkring mig. Folk i min närhet klagar konstant på finanskrisen men har de verkligen drabbats personligen? Räntorna har sänkts, så jag känner folk som glatt köper sin första lägenhet. En annan har fått drömjobbet, en tredje befordran och given löneförhöjning. Folk går ut och äter, restauranger är fullbokade och i baren syns ingen nykterhet. Borde inte finanskrisen synas mer? Påverka vår vardag mer än vad den gör? Eller gnäller folk enbart för att de ska?

Jag drar inte alla över en kam och påstår att finanskrisen inte har påverkat den enskilda individen. Det vore okänsligt och dumt. Men när jag läser att ytterligare 250 000 jobb ska bort inom ett år och att det är värre än på 1990-talet så förväntar jag mig att Sveriges befolkning inte kommer ha råd med middagsmat längre. Och tvåhundrafemtio tusen personer är många tallrikar.

Tänk om vi stod i kö i timmar för att köpa en limpa bröd och en skål ris var. Om vi var tvungna att gå utmattade i timmar för att hitta rent vatten. Tänk om vi var med om en livshotande kris?

Krönika Av Ulrika Enström 31 mar 2009 15:07