Don’t hate the player, hate the game

Efter att ha läst boken måste jag erkänna att en viss fascination uppstod. Jag undrade om taktiken verkligen fungerar, om det i så fall även fungerar i Stockholm och inte bara på silikonpumpade brudar i LA. Jag tänkte att trolleritricks och glansiga skjortor som förespråkas i boken inte skulle gå hem här. Därför har jag och min vän, vi kan kalla honom Anders, gett oss ut i Stockholmsnatten för att se om en lite mildare Stockholmsversion av ”The Game” fungerar.

Anders öppnar dörren till kvarterskrogen vid Jarlaplan och kliver in. Han skiner upp och ler mot folket han ser. På sig har han en ljus v-ringad tröja och ett par svarta jeans. Hans svarta hår är uppsatt i en trendig söderknut.

Anders tar kontakt med tjejer genom att  använda sig av de s.k. neggar som rekommenderas i boken. En s.k. neg är en mildare förelämpning eller förvirrad komplimang som sätter tjejen ur balans och tar ner henne på jorden. Genom en neg kan en kille ta kontakt med en tjej som antingen anses för snygg för honom eller som inte skulle blivit intresserad av att han kom fram i försök till att starta en trevlig konversation. Tjejer tänder enligt boken på att bli smått dissade och ignorerade. Tyvärr så stämmer nog detta för många.

Under kvällen delas många sådana här neggar ut, när vi exempelvis skrattar i baren tillsammans med några andra och en tjej i förbigående undrar vad det var som var så roligt svarar Anders ”Äsch, du skulle ändå inte förstå”. Perfekt. Hon kunde inte slita ögonen från honom efter det.

En väl uttänkt metod som också används under kvällen är att alltid gå fram till killarna i en grupp först. Genom att ta kontakt med dem kollar man av läget ochom det finns några eventuella hinder (om tjejen man vill åt är singel eller inte) samtidigt som hon inte känner sig hotad av en påträngd kille.

Efter ett tag fortsätter vi resan ner mot Stureplan. Här verkar jakten gå sämre då flera öl har druckits men Anders hittar nya sätt att ragga brudar som kanske Neil Strauss borde tänkt på. Genom att stjäla block och penna av mig gick han runt och intervjuade mediekåta tjejer i yngre tjugoårsåldern och av det jag såg så verkade det gå väldigt bra.

Som sammanfattning kan det konstateras att det inte är något nytt som står i boken. I alla tider har bekräftelsetörstande människor dragits till de som inte visar intresse. Även om Neil Strauss bok är underhållande så kan jag inte påstå att den är revolutionerande. Men psykologin fungerar, även i Stockholm.

Av Ulrika Enström 05 apr 2009 14:30