På SvD Brännpunkt den 18/4 kunde man läsa ett debattinlägg av Ylva Johansson (s), före detta vård- och äldreomsorgsminister. Rubriken hette ”Plånboken ska inte styra rätten till vård”. Egentligen så är den rubriken en välkänd slogan inom socialdemokratin, men är den sann för det? Låt oss titta lite på det! Som Ylva skriver (citat inom citationstecken):
”Människor ska kunna välja den vårdcentral och den läkare de har förtroende för. De ska också kunna få vård i ett annat EU-land.”
Ovanstående är traditionellt en borgerlig paroll. Då är borgerligheten åtminstone överens med Ylva på den punkten, eller omvänt så är Ylva överens med borgerligheten, beroende på hur man ser på det. Men andra EU-länder har till del en privat sjukvård, då kan ju lika gärna Sverige införa privat sjukvård till del, så att människor av andra nationaliteter kan komma till Sverige för högkvalitativ vård, kan vi inte? Om inte, svara då på det här Ylva; vari ligger skillnaden mellan svensk privat vård och europeisk, i dina rödfärgade ideologiska och europeiskt visionära ideologier? Ett stort plus, och ett viktigt argument för privata vårdbolag i Sverige, är att då kan även vi tjäna europeiska pengar på vården!
”Det är också socialdemokratisk politik att vården ska fördelas efter behov och inte efter plånbok och att den ska finansieras gemensamt. Man ska inte kunna köpa sig förtur”
Att vården ska fördelas efter behov står i mitt förslag inte i ett motsatsförhållande till att den finansieras genom privata försäkringssystem, för den som vill! Någon form av gemensam finansiering för dem som inte kan betala höjda försäkringar ska ju finnas kvar, enligt mig. Man ska komma ihåg att när man betalar för en privat sjukförsäkring, så betalar man mer än de som inte vill eller kan betala för densamma, för eventuell framtida vård till sig själva, men man betalar samtidigt en del av den offentliga vården genom skatter! (Ännu obestämt hur mycket, men skattelättnader för privatförsäkrade är oundvikligt.) Samtidigt höjs standarden för hela den totala sjukvårdssektorn, åtminstone i den svenska varianten av sjukvårdssystem om jag får bestämma, eftersom vi då får råd till att rusta upp den kvarvarande allmänna sjukvården. Att köpa sig förtur är redan en realitet för svenskar som behandlas inom EU, Ylva, och du är ju för att medborgare ska kunna få vård i annat EU-land. Det är med ovanstående metod man höjer sjukvårdsstandarden för alla, det är dessutom det enda realistiska tillvägagångssättet!
”Moderaterna ser sjukvård som en tjänst på en marknad. Det leder till en sjukvård med tydliga vinnare och förlorare.”
Men nu vill inte vi moderater att sjukvård enbart skall vara en tjänst på en marknad, som Ylva så prompt polemiserar sig mot moderaterna här. Hade det varit så, så hade det hon säger varit sant. Men med mitt sjukvårdssystem blir alla vinnare.
Sedan går Ylva till attack mot Gunnar Hökmark (m), och Catharina Elmsäter-Svärd (m), för att de hävdat på Brännpunkt en och en halv vecka tidigare att Vårdval Stockholm fungerar bra. Jag kan bara hävda att politiken som framförs i det inlägget är av den finkalibriga ”Nya Moderaternas” modell, eftersom de två inte ens öppet tar upp den viktigaste frågeställningen – huruvida vi bör ha privata sjukvårdsalternativ eller inte. Men det kan ju vara underförstått.
”Flertalet nya mottagningar öppnar i områden med höga medelinkomster och låga sjuktal medan mottagningar i områden med låga medelinkomster och höga sjuktal läggs ned. Moderat vårdpolitik ökar klyftorna mellan människor.”
Det är inte ett perfekt system med delvis privat vård, men det är bättre än alla konkurrerande modeller, inklusive den socialdemokratiska! Om jag ska till att försvara Hökmark och Elmsäter Svärd, så kan jag säga att Stockholm inte är så stort. Klyftorna är inte större än att man kan ta buss, taxi eller ambulans. Men Ylva, är inte det som du säger ovan av samma natur, som den om sjukvård för svenskar i EU, nämligen det att - direkt översatt från det du säger, om Vårdval Stockholm och bristande vårdtillgänglighet – klyftorna mellan grupper ökar när svenskarna måste åka till EU för vård därför att Sverige inte har tillräcklig sjukvård här hemma? Men det är klart, det här är bara konsekvenserna för svenskarna i EU, av Ylvas tidiga förslag(!) i EU:s ministerråd om ett patientrörlighetsdirektiv! Hon fortsätter sedan med sin utopiska vision (säkert samma som de har på Kuba):
* Den som behöver vård ska få ett förhandsbesked som gör att Sverige betalar vårdgivaren i det andra landet.
* Vård skall ges efter behov. Det är inte plånbok eller nationalitet som skall styra vårdens prioriteringar.
* Alla medborgare skall ha rätt till bra vård utan långa resor. Medlemsstaterna ska erbjuda alla sina medborgare bra vård.
Det fungerar säkert på Kuba också, frågan är bara till vilket pris i kvalitet och kvantitet? Men inte består EU av enbart socialistiskt styrda stater vid varje given tidpunkt, så säg? Svara mig då; är inte ovanstående punkter en utopisk svensk (s)-dröm? Och står och faller inte hela hennes argumentation på denna dröm?
Roger Klang, moderaterna, Lund den 20/4/2009
Åsikt av 
Roger Klang 21 apr 2009 11:22