Kommer våldet bland ungdomar någonsin att få ett slut?

Att tonårstiden är en svår period för de allra flesta kommer nog inte som någon vidare chock. Samtidigt som vännerna sviker, föräldrarna ”inte fattar någonting” och skolan är en pest så är det även den tiden som ungdomarna ska försöka hitta sig själva. Trots det tuffa grupptrycket som många kan få uppleva någon gång och den hårda pressen från det övriga samhället lyckas de allra flesta trots allt ta sig genom tonårstiden helskinnade.

Dessvärre finns det ungdomar som bär på mer ilska än den ilskan som många andra tonåringar hyser över högen med skolböcker och de smärtsamma kärleksproblemen. Frågan är om det på något sätt går att förhindra att dessa ungdomar tar ut sina aggressioner på sina medmänniskor? Givetvis är det en omöjlighet att förutspå hur en festkväll ska sluta, och det är inte heller en möjlighet för föräldrarna att spana på sina barn som hökar så fort de lämnar hemmet. Men hur ska vi få ett slut på alla dessa onödiga dödsfall och när blev det egentligen ”coolt” att slå ned någon?

Är det i alla dessa ungdomsgäng som hatet växer? Är det lojaliteten mellan medlemmarna i gänget som får våldet att gro? Om en medlem blir slagen av en ensam gärningsman är det då gängets skyldighet att söka upp gärningsmannen och hämnas?
Åren mellan mordet på John Hron och Riccardo Campogiani var det extremt sällsynt att ungdomar gav sig på varandra så öppet som idag. Vi var säkert många som antog att när Riccardo Campogiani mördades så skulle våldet på gatorna få ett slut. Men bara drygt ett år senare blev 23-årige Ahmed "Romario" Ibrahim knivhuggen så svårt att han avled och återigen revs de svårläkta såren upp efter det senaste mordet på en ung kille.

Och nu står vi här igen, ett knappt halvår senare har en 15-årig flicka vid namn Therese Johansson Rojo blivit bragd om livet. Spekulationerna kring hennes död är egentligen oväsentliga och de skyldiga lär få sina straff inom en förhoppningsvis snar framtid. Det straffet som de skyldiga får kommer dock aldrig uppnå det straffet som Thereses föräldrar, vänner och bekanta fått uppleva genom att de mist sin dotter och bästa vän.
Skrämmande nog lär inte Therese vara den sista tonåringen som får sin livslåga släckt genom det meningslösa våldet, för det är precis vad det var – oavsett motiv. Det har aldrig funnits och det kommer aldrig heller att finnas några motiv som är så starka att det berättigar en person till att ta någon annans liv.

Nu har de allra flesta ungdomarna fått sommarlov, studenterna sjunger sista refrängen på ”sjung om studentens lyckliga dagar” och sommaren börjar (trots vädret) blomma på allvar. För några föräldrar blir sommaren inte alls som det var planerat och för ett antal vänner blir sommarlovets höjdpunkter genomförda med en älskad vän mindre. Frågorna är som sagt många och svaren är skrämmande få, men förhoppningsvis var Therese den sista som blev misshandlad till döds. Sorligt nog är det något som många säkerligen tvivlar på.

Krönika Av Anna Pietiläinen 11 jun 2009 11:12