Tre familjer är förstörda för all framtid

I en sådan här situation är mörkret totalt och smärtan långt över vad en människa klarar av. Föräldrarna till den döde flickan är för alltid ärrade och kommer alltid att bära med sig sorgen i sina hjärtan. Även om livet rullar på kommer bilden i plånboken, fotografiet på väggen eller bara doften av hennes kläder att påminna dem att deras dotter aldrig mer kommer le, aldrig mer kommer skratta, aldrig få egna barn eller ens uppleva livet. Det här är verkligen en tragedi som svärtar ner denna underbara årstids ingång.

Även föräldrarna till pojken som utförde dådet och till flickan som misstänks för anstiftan till mordet kommer att för resten av sina liv klandra sig själva och ställa sig frågan: Vad gjorde vi för fel? Deras liv är upprivna med roten och kommer inte heller de någonsin bli som förut. De kommer alltid att vara föräldrar till ett barn som varit delaktig i ett mord, ett mord, att de dödat en annan levande människa. Den smärtan är inte lätt att komma över om man ens någonsin kan göra det.

Mordet var planerat in i minsta detalj och inte ett impulsdåd som brukar vara det som kännetecknar ungdomsmord, men den här gången var det planerat i nästan två veckor och det säger ganska mycket, vilket också kommer leda till att gärningsmännen förmodligen kommer att få straff som känns, vilket de också ska, trots sin unga ålder. De kommer dessutom att för resten av sina liv vara stämplade som mördare och det är straffet som kommer att kännas mest, att alltid veta att de är deras fel att en människa, med familj och vänner, miste livet.

Även om de två döms och får sina straff så finns det i sådana här situationer inga vinnare, ingen glädje att rättvisa har skipats, i sådana här situationer finns bara sorg och en massa förlorare. En sådan här tragedi har en lång läkningsprocess med diagnosen att man aldrig vet om det blir bra.

Av Analytikern 12 jun 2009 13:40